Behandling av hypertoni

Behandling av stabil kronisk angina

Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt med nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion som tillägg till ACE-hämmare och diuretika, och eventuellt hjärtglykosider (för ytterligare information se avsnitt Farmakodynamik.)

Bisoprolol Accord är kontraindicerat hos patienter med:

• akut hjärtsvikt eller under episoder av dekompensation av hjärtsvikt som kräver intravenös inotrop behandling

• kardiogen chock

• andra eller tredje graden AV-block

• sjuka sinus-syndrom

• sinoatriellt block

• symtomatisk bradykardi

• symtomatisk hypotoni

• svår bronkialastma

• allvarliga former av perifer arteriell ocklusiv sjukdom eller allvarliga former av Raynauds syndrom

• obehandlad feokromocytom (se avsnitt Varningar och försiktighet)

• metabolisk acidos

• överkänslighet mot bisoprolol eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Bisprolol Accord bör tas på morgonen och kan tas i samband med måltid. Tabletten ska sväljas med vätska, och får inte tuggas.

Behandling av hypertoni och kronisk stabil angina pectoris

Vuxna

Dosen bör anpassas individuellt. Rekommendationen är att börja med 5 mg dagligen. Vanlig dos är 10 mg en gång dagligen; den högsta rekommenderade dosen är 20 mg dagligen.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 20 ml/min) bör dosen inte överstiga 10 mg en gång dagligen. Denna dosering kan eventuellt delas upp på två doseringstillfällen.

Patienter med gravt nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs, men noggrann övervakning rekommenderas.

Avbrytande av behandling

Behandlingen får inte avbrytas plötsligt (se avsnitt Varningar och försiktighet). Doseringen bör minskas gradvis genom halvering av dosen varje vecka.

Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt

Vuxna

Standardbehandling av kronisk hjärtsvikt består av en ACE-hämmare (eller en angiotensinreceptorblockerare vid intolerans mot ACE-hämmare), en betablockerare, diuretika och vid behov hjärtglykosider. Patienten bör vara stabil (utan akut svikt) när behandling med bisoprolol sätts in.

Rekommendationen är att behandlande läkare har erfarenhet från hantering av kronisk hjärtsvikt.

Övergående försämring av hjärtsvikt, hypotoni eller bradykardi kan inträffa under titreringsperioden och därefter.

Titreringsfas

Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt med bisoprolol kräver en titreringsfas.

Behandling med Bisoprolol Accord bör ske med gradvis upptitrering enligt följande steg:

- 1,25 mg en gång dagligen i en vecka, och om dosen tolereras väl öka till

- 2,5 mg en gång dagligen i ytterligare en vecka, om dosen tolereras väl öka till

- 3,75 mg en gång dagligen i ytterligare en vecka, om dosen tolereras väl öka till

- 5 mg en gång dagligen under påföljande 4 veckor, om dosen tolereras väl öka till

- 7,5 mg en gång dagligen under påföljande 4 veckor, om dosen tolereras väl öka till

- 10 mg en gång dagligen som underhållsbehandling.

Den högsta rekommenderade dosen är 10 mg en gång dagligen.

Noggrann monitorering av vitala tecken (puls, blodtryck) och symtom på förvärrad hjärtsvikt rekommenderas under titreringsfasen. Symtom kan inträffa redan under den första dagen efter insättning av behandlingen.

Förändring av behandlingen

Om den högsta rekommenderade dosen inte tolereras väl kan gradvis dosminskning övervägas.

Vid övergående försämrad hjärtsvikt, hypotoni eller bradykardi rekommenderas nytt ställningstagande till dosen av annan samtidig medicinering. Det kan även vara nödvändigt att tillfälligt sänka dosen av bisoprolol eller överväga utsättning.

Återinsättning och/eller upptitrering av Bisoprolol Accord bör alltid övervägas när patienten stabiliserats igen.

Vid övervägande av utsättning rekommenderas gradvis dosminskning, eftersom ett plötsligt avbrytande kan leda till en akut försämring av patientens tillstånd.

Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt med bisoprolol är vanligtvis en långtidsbehandling.

Särskilda populationer

Nedsatt njur- eller leverfunktion

Det finns ingen information angående farmakokinetiken av bisoprolol hos patienter med kronisk hjärtsvikt och med nedsatt lever- eller njurfunktion. Upptitrering av dosen hos dessa patientgrupper bör därför göras med extra försiktighet.

Äldre

Dosjustering behövs normalt inte.

Pediatrisk population

Det finns ingen erfarenhet av bisoprolol hos barn. Användning hos barn kan därför inte rekommenderas.

Administreringssätt

Oral användning.

Tabletten ska sväljas med ett glas vatten, utan att tuggas. Om en patient ordineras en halv dos, kan tabletten delas i hälften genom att placera den på en plan yta, med skåran uppåt, innan man trycker försiktigt på vardera sidan av skåran för att bryta tabletten i två lika stora halvor.

Varningar

Endast kronisk hjärtsvikt

Behandlingen av stabil kronisk hjärtsvikt med bisoprolol måste inledas med en särskild titreringsfas (se avsnitt Dosering).

Alla indikationer

Särskilt då det gäller patienter med ischemisk hjärtsjukdom får behandlingen med bisoprolol inte avslutas plötsligt, såvida detta inte är entydigt indicerat, då plötsligt avbrytande av behandlingen kan leda till en övergående försämring av patientens hjärtsjukdom (se avsnitt Dosering).

Försiktighet

Endast hypertoni eller angina pectoris

Bisoprolol Accord måste användas med försiktighet hos patienter med hypertoni eller angina pectoris och åtföljande hjärtsvikt.

Endast kronisk hjärtsvikt

Insättning av behandling med Bisoprolol Accord kräver regelbunden monitorering. Angående dosering och administreringssätt, se avsnitt Dosering.

Det finns ingen terapeutisk erfarenhet av bisoprololbehandling vid hjärtsvikt hos patienter med följande sjukdomar och tillstånd: 

• insulinberoende diabetes mellitus (typ 1)

• gravt nedsatt njurfunktion

• gravt nedsatt leverfunktion

• restriktiv kardiomyopati

• medfödd hjärtsjukdom

• hemodynamiskt signifikant organisk klaffsjukdom

• hjärtinfarkt inom 3 månader

Alla indikationer

Bisoprolol Accord ska användas med försiktighet vid:

• bronkospasm (bronkialastma, kroniska luftvägssjukdomar) 

• diabetes mellitus med stora svängningar i blodsockervärden

  Symtom på hypoglykemi (t.ex. takykardi, palpitationer eller svettning) kan vara maskerade.

• strikt fastande

• pågående hyposensibiliseringsbehandling 

  Som för andra betablockerare, kan också bisoprolol öka såväl känsligheten för allergener som svårighetsgraden av anafylaktiska reaktioner.  Adrenalinbehandling ger inte alltid förväntad terapeutisk effekt. 

• första gradens AV‑block

• Prinzmetals angina; Fall av koronar vasospasm har observerats. Trots sin höga beta 1-selektivitet kan anginaattacker inte helt uteslutas när bisoprolol ges till patienter med Prinzmetals angina.

• perifer arteriell ocklusiv sjukdom. Försämring av symtom kan förekomma speciellt när terapin startas.

• allmän anestesi

Hos patienter som genomgår allmän anestesi minskar betablockad incidensen av arytmier och myokardial ischemi under induktion, intubering och den postoperativa perioden. För närvarande rekommenderas att underhållsbehandling med betablockerare fortsätter perioperativt. Anestesiologen måste vara medveten om betablockad på grund av risken för interaktioner med andra läkemedel vilket kan ge bradyarytmier, förstärkning av reflextakykardi och minskad reflexförmåga att kompensera för blodförlust. Om det anses nödvändigt att sätta ut behandling med betablockerare före kirurgiskt ingrepp bör detta ske gradvis och vara genomfört cirka 48 timmar före anestesin.

Att kombinera bisoprolol med kalciumantagonister av verapamil- eller diltiazem - typ, Klass I – antiarytmika eller centralverkande antihypertensiva läkemedel rekommenderas generellt inte, för ytterligare information se avsnitt Interaktioner.

Även om kardioselektiva (beta1) betablockerare har mindre påverkan på lungfunktionen än icke-selektiva betablockerare, ska användning av dessa, såsom alla betablockerare, undvikas hos patienter med obstruktiv lungsjukdom om det inte föreligger viktiga kliniska skäl att använda dem. Om det föreligger sådana skäl ska bisoprolol användas med försiktighet. Hos patienter med obstruktiv lungsjukdom ska behandling med bisoprolol påbörjas med lägsta möjliga dos och patienterna bör kontrolleras noggrant med avseende på nya symtom (t.ex. dyspné, träningsintolerans, hosta). Vid bronkialastma eller annan kronisk obstruktiv lungsjukdom, vilka kan ge symtom, bör bronkdilaterande terapi ges samtidigt. I enstaka fall kan en ökad luftvägsobstruktion inträffa hos astmapatienter, varför dosen av beta2-stimulerare kan behöva höjas.

Patienter med psoriasis eller med psoriasis i anamnesen bör endast ges betablockerare (t.ex. bisoprolol) efter att man noggrant har vägt fördelarna mot riskerna. 

Hos patienter med feokromocytom får bisoprolol inte ges förrän efter alfareceptorblockad. 

Under behandling med bisoprolol kan symtom på tyreotoxikos maskeras.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Ej rekommenderade kombinationer

Endast kronisk hjärtsvikt

• Klass I antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid, lidokain, fenytoin, flekainid, propafenon): Effekter på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas och negativ inotrop effekt öka.

Alla indikationer

• Kalciumantagonister av verapamiltyp och i mindre grad av diltiazemtyp: Negativ inverkan på kontraktilitet och atrioventrikulär överledning. Intravenös tillförsel av verapamil hos patienter som står på betablockerare kan leda till svår hypotoni och AV-block.

• Centralt verkande antihypertensiva läkemedel såsom klonidin, och andra (t.ex. metyldopa, moxonodin, rilmenidin): Samtidig behandling av centralt verkande antihypertensiva läkemedel kan försämra hjärtsvikt genom minskning i central sympatomimetisk tonus (lägre hjärtfrekvens och hjärtoutput, vasodilatation). Ett hastigt utsättande, särskilt innan betablockerare sätts ut, kan öka risken för ”rebound hypertoni”.
  

Kombinationer som bör användas med försiktighet

Endast hypertoni eller angina pectoris

Klass I antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid, lidokain, fenytoin, flekainid, propafenon): Effekter på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas och negativ inotrop effekt öka.

Alla indikationer

• Kalciumantagonister av dihydropyridintyp som felodipin och amlodipin: Samtidig användning kan öka risken för hypotoni och en riskökning för ytterligare försämrad ventrikulär pumpfunktion hos patienter med hjärtsvikt kan inte uteslutas.

• Klass III antiarytmika (t.ex. amiodaron): Effekter på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas.

• Topiska betablockerare (t.ex. ögondroppar för behandling av glaukom) kan addera de systemiska effekterna av bisoprolol.

• Parasympatomimetiska läkemedel: Samtidig användning kan öka atrioventrikulär överledningstid och risken för bradykardi.

• insulin och orala antidiabetesläkemedel: Ökning av blodsockersänkande effekt. Blockad av betaadrenoreceptorer kan dölja symtom på hypoglykemi.

• Narkosmedel: Förstärkning av reflexbradykardi och ökad risk för hypotoni (för ytterligare information om allmän anestesi, se även avsnitt Varningar och försiktighet).

• Digitalglykosider: Lägre puls, ökad atrioventrikulär överledningstid.

• Icke-steroida anti-inflammatoriska medel (NSAID): NSAID kan minska den hypotensiva effekten av bisoprolol.

• Betasympatomimetiska medel (t.ex. isoprenalin, dobutamin): Kombination med bisoprolol kan minska effekten av båda substanserna.

• Sympatomimetika som aktiverar både α- och β-adrenoreceptorer (t.ex.noradrenalin, adrenalin): Kombination med bisoprolol kan ta fram dessa medels α-adrenoceptormedierade vasokonstriktionseffekter och leda till blodtrycksökning och förvärrad claudicatio intermittens. Sådana interaktioner anses mer sannolika med icke-selektiva betablockerare.

• Samtidig användning med antihypertensiva medel liksom med andra läkemedel med blodtryckssänkande potential (t.ex. tricykliska antidepressiva, barbiturater, fentiaziner) kan öka risken för hypotoni.

Kombinationer att ta i beaktande

• Meflokin: ökad risk för bradykardi

• Monoaminoxidashämmare (utom MAO-B-hämmare): Förstärkt hypotensiv effekt av betablockeraren men även risk för hypertensiv kris.

• Rifampicin: Svag minskning av halveringstiden för bisoprolol på grund av induktion av leverenzymer som metaboliserar läkemedel. Normalt behövs ingen dosjustering.

• Ergotaminderivat: försämrad perifer cirkulation

Bisoprolol har farmakologiska effekter, vilka kan orsaka skada under graviditet och/eller på fostret/det nyfödda barnet. I allmänhet minskar betareceptorblockerare perfusionen genom placentan, vilket kan leda till tillväxthämning, intrauterin fosterdöd och abort eller för tidig förlossning. Biverkningar (särskilt hypoglykemi och bradykardi) kan uppträda hos fostret och det nyfödda barnet. Om behandling med betareceptorblockerare är nödvändig, bör beta1-selektiva adrenoreceptorblockerare användas. 

Bisoprolol bör användas under graviditet endast då behandling är absolut nödvändig. Om behandling med bisoprolol anses nödvändig rekommenderas det att det uteroplacentala blodflödet och fostrets tillväxt övervakas.  Om oönskade effekter på graviditet eller foster uppstår skall alternativ behandling övervägs. Det nyfödda barnet skall noga övervakas.  

Symtom på hypoglykemi och bradykardi uppkommer vanligtvis inom de första 3 dagarna. 

Det är inte känt om detta preparat utsöndras i human bröstmjölk. Därför rekommenderas inte amning under behandling med Bisoprolol Accord. 

I en studie på patienter med kranskärlssjukdom försämrade inte bisoprolol förmågan att köra bil. Beroende på varje enskild patients reaktion på läkemedlet kan förmågan att köra bil eller använda maskiner emellertid försämras. Detta måste tas i beaktande speciellt vid behandlingens start, vid förändring av medicinering eller i samband med intag av alkohol. 

Följande definitioner gäller för de frekvensangivelser som anges nedan: 

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1,000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Psykiska störningar

Mindre vanliga: sömnrubbningar, depression

Sällsynta: mardrömmar, hallucinationer

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: yrsel*, huvudvärk*

Sällsynta: synkope

Ögon

Sällsynta: minskat tårflöde (att ta i beaktande om patienten använder linser) 

Mycket sällsynta: konjunktivit

Öron och balansorgan

Sällsynta: hörselrubbningar

Hjärtat

Mycket vanliga: bradykardi (hos patienter med kronisk hjärtsvikt)

Vanliga: försämrad hjärtsvikt hos patienter med kronisk hjärtsvikt 

Mindre vanliga: störningar i AV-överledning, försämring av existerande hjärtsvikt (hos patienter med hypertoni eller angina pectoris), bradykardi (hos patienter med hypertoni eller angina pectoris) 

Blodkärl

Vanliga: känsla av kyla eller bortdomning i ben och armar, hypotoni (särskilt hos patienter med hjärtsvikt) 

Mindre vanliga: ortostatisk hypotoni

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: bronkospasm hos patienter med bronkialastma eller med obstruktiv luftvägssjukdom i anamnesen 

Sällsynta: allergisk rinit

Magtarmkanalen

Vanliga: magtarmbesvär som illamående, kräkningar, diarré, förstoppning 

Lever och gallvägar

Sällsynta: hepatit

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: överkänslighetsreaktioner (pruritus, rodnad, utslag och angioödem) 

Mycket sällsynta: betablockerare kan framkalla eller försämra psoriasis eller framkalla psoriasisliknande utslag, alopeci 

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga: muskelsvaghet, muskelkramper 

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sällsynta: erektil dysfunktion

Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället

Vanliga: asteni (hos patienter med kronisk hjärtsvikt), trötthet*

Mindre vanliga: asteni (hos patienter med hypertoni eller angina pectoris)

Undersökningar

Sällsynta: ökade triglycerider, ökade leverenzymvärden (ALAT, ASAT) 

Endast hypertoni eller angina pectoris

*Dessa symtom uppträder särskilt i början av behandlingen. De är vanligen

milda och brukar försvinna inom 1‑2 veckor.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtom

Vid överdosering (t ex en daglig dos om 15 mg istället för 7,5 mg) har tredje gradens AV‑block, bradykardi och yrsel rapporterats. Generellt är de mest förväntade tecknen vid överdosering av en beta-blockerare bradykardi, hypotoni, bronkospasm, akut hjärtinsufficiens och hypoglykemi. Hittills har ett fåtal fall av överdosering av bisoprolol (maximum 2000 mg) rapporterats med påvisad bradykardi och/eller hypotoni hos patienter med hypertoni och/eller kranskärlssjukdom. Alla patienter har tillfrisknat. Det finns en stor interindividuell variation i känsligheten för en hög dos av bisoprolol och patienter med hjärtinsufficiens är troligtvis mycket känsliga. Därför är det obligatoriskt att börja behandlingen av dessa patienter med en stegvis upptitrering enligt schemat i avsnitt Dosering.

Behandling

Om överdosering förekommer skall bisoprololbehandlingen avbrytas och stödjande och symtomatisk behandling ges. Begränsade data tyder på att bisoprolol knappast är dialyserbar. Grundat på förväntad farmakologisk verkan och rekommendationer för andra beta-blockerare, bör följande allmänna åtgärder övervägas då de är kliniskt motiverade.

Bradykardi: Administrera atropin intravenöst. Om svaret är otillräckligt kan isoprenalin eller annan substans med positiva kronotropa egenskaper ges med försiktighet. Under vissa omständigheter kan införande av transvenös pacemaker vara nödvändigt.

Hypotoni: Vätska intravenöst samt vasopressorer bör ges. Glukagon intravenöst kan hjälpa.

AV-block (andra eller tredje graden): Patienterna ska följas noga och behandlas med isoprenalininfusion eller temporär pacemaker.

Akut försämring av hjärtsvikt: Administrera diuretika, inotropa medel, vasodilaterande medel i.v.

Bronkospasm: Administrera bronkdilaterande behandling som isoprenalin, beta2-sympatomimetiska läkemedel och/eller aminofyllin.

Hypoglykemi: Administrera glukos i.v.

Begränsade data antyder att bisoprolol knappast är dialyserbart.

Verkningsmekanism

Bisoprolol är en i hög grad beta1-selektiv adrenoreceptorblockerare, som saknar egenstimulerande och relevant membranstabiliserande effekt. Den uppvisar endast låg affinitet till beta2-receptorn i den glatta muskulaturen i bronker och kärl, liksom till beta2-receptorerna involverade i metabolisk reglering. Därför förväntas bisoprolol ha ringa inverkan på luftvägsmotståndet och beta2-medierade metabola effekter. Beta1-selektiviteten hos bisoprolol sträcker sig utanför det terapeutiska dosintervallet.

Klinisk effekt och säkerhet

Indikationen hjärtsvikt undersöktes i CIBIS II-studien. Totalt omfattade studien 2647 patienter varav 83% (n = 2202) var i NYHA-klass III och 17% (n = 445) i NYHA-klass IV. De hade stabil symtomatisk systolisk hjärtsvikt (ejektionsfraktion ≤35 %, baserat på EKG). Total mortalitet minskade från 17,3 % till 11,8 % (relativ minskning 34 %). En minskning av plötslig död (3,6 % vs 6,3 %, relativ minskning 44 %) och ett minskat antal episoder av svikt som krävde inläggning på sjukhus (12 % vs 17,6 %, relativ minskning 36 %) observerades. Slutligen har en signifikant förbättring av funktionell status enligt NYHA-klassificering visats. Under insättning och titrering av bisoprolol observerades sjukhusinläggning på grund av bradykardi (0,53 %), hypotoni (0,23%) och akut dekompensation (4,97 %), men dessa var inte mer frekventa än i placebogruppen (0 %, 0,3 % och 6,74 %). Antalet dödliga och invalidiserande fall av stroke under den totala studieperioden var 20 i bisoprololgruppen och 15 i placebogruppen.

CIBIS III-studien undersökte 1010 patienter från 65 år och uppåt med lindrig till måttlig kronisk hjärtsvikt (CHF; NYHA klass II eller III) och vänsterkammarejektionsfraktion ≤35 %, vilka tidigare inte hade blivit behandlade med ACE-hämmare, betablockerare eller angiotensinreceptorblockerare. Patienterna behandlades med en kombination av bisoprolol och enalapril under 6 till 24 månader efter en inledande 6-månadersbehandling med antingen bisoprolol eller enalapril.

När bisoprolol användes under den inledande 6-månadersbehandlingen sågs en trend mot ökad förekomst av försämring av den kroniska hjärtsvikten. I per-protokollanalysen kunde man inte visa att bisoprolol som inledande behandling var likvärdig med enalapril som inledande behandling trots att frekvensen för den primära kombinerade effektvariabeln dödsfall och sjukhusvård vid studieslut var likartad för de två strategierna för behandlingsstart vid kronisk hjärtsvikt (32,4 % i den grupp som fick bisoprolol först jämfört med 33,1 % i den grupp som fick enalapril först, per protokollpopulation). Studien visar att bisoprolol även kan användas av äldre patienter med lindrig till måttlig hjärtsvikt.

Hypertoni eller angina pectoris:

Bisoprolol används för behandling av hypertoni och angina pectoris. Som för andra beta-1-blockerare är verkningssättet för hypertoni oklart. Det är emellertid känt att bisoprolol minskar plasmareninaktiviteten markant.

Antianginal mekanism: Genom att hämma hjärtats betareceptorer hämmar bisoprolol responsen på aktiveringen av det sympatiska nervsystemet. Detta resulterar i sänkt hjärtfrekvens och kontraktilitet och därmed minskat syrebehov i hjärtmuskeln.

Vid akut tillförsel till patienter med kranskärlssjukdom utan kronisk hjärtsvikt sänker bisoprolol hjärtfrekvensen och slagvolym och därmed alltså hjärtats output och syrekonsumtion. Vid kronisk tillförsel minskar det initialt förhöjda perifera motståndet.

Absorption

Bisoprolol absorberas med en biotillgänglighet på ca 90 % efter peroral tillförsel.

Distribution

Distributionsvolymen är 3,5 l/kg. Plasmaproteinbindningen av bisoprolol är ca 30 %.

Metabolism och eliminering

Bisoprolol utsöndras från kroppen på två sätt. 50 % metaboliseras i levern till inaktiva metaboliter som sedan utsöndras genom njurarna. De återstående 50 % utsöndras via njurarna i oförändrad form. Totala clearance är ca 15 l/timme. Halveringstiden i plasma på 10‑12 timmar ger en 24 timmars effekt efter doseringen en gång per dag

Linjäritet

Bisoprolol följer en linjär kinetik oberoende av ålder.

Särskilda patientgrupper

Eftersom eliminering sker via njurarna och levern i samma utsträckning, krävs ingen dosjustering hos patienter med nedsatt leverfunktion eller njurinsufficiens. Farmakokinetiken hos patienter med stabil kronisk hjärtsvikt och med nedsatt lever- eller njurfunktion har inte studerats Hos patienter med kronisk hjärtsvikt (NYHA klass III) är plasmanivåerna av bisoprolol högre och halveringstiden förlängd jämfört med hos friska frivilliga. Maximal plasmakoncentration vid steady-state är 64±21 ng/ml vid en daglig dos på 10 mg och halveringstiden är 17±5 timmar.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet eller karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

I likhet med andra betablockerare orsakade bisoprolol toxicitet hos moderdjuret (minskat födointag och sänkt kroppsvikt) och hos embryo/foster (ökat antal resorptioner, sänkt födelsevikt hos avkomman och tillväxthämning) vid höga doser, men var inte teratogent.

För 2,5 mg: En filmdragerad tablett innehåller 2,5 mg bisoprololfumarat.

För 5 mg: En filmdragerad tablett innehåller 5 mg bisoprololfumarat.

För 10 mg: En filmdragerad tablett innehåller 10 mg bisoprololfumarat.

Hjälpämnen

Tablettkärna: mikrokristallin cellulosa, natriumstärkelseglykolat (typ A), povidon K‑30, kolloidal vattenfri kiseldioxid, magnesiumstearat (E470b).

Filmdragering: hypromellos E‑15 (E464), makrogol 400 (E553), titandioxid (E171), talk.

Ej relevant

Miljöinformationen för bisoprolol är framtagen av företaget Merck för Bisomerck, Bisoprolol Merck, Cardicor, Emconcor CHF, Emconcor®, Emconcor® CHF, Libracor

Miljörisk: Användning av bisoprolol har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Bisoprolol bryts ned i miljön.
Bioackumulering: Bisoprolol har låg potential att bioackumuleras.

Hållbarhet

För ALU-ALU Blister: 3 år

För PVC/PVDC-Alu Blister: 2 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30°C

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Oanvänt läkemedel samt dess avfall ska destrueras enligt lokala restriktioner.

Filmdragerad tablett.

För 2,5 mg:

Vit till benvit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt med "b1" på ena sidan och en brytskåra på den andra.

Tablettens diameter är cirka 5,6 mm.

För 5 mg:

Vit till benvit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt med "b2" på ena sidan och en brytskåra på den andra.

Tablettens diameter är cirka 7,2 mm.

För 10 mg:

Vit till benvit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt med "b3" på ena sidan och en brytskåra på den andra.

Tablettens diameter är cirka 8,8 mm.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.