Indikationer
Hormonsubstitutionsbehandling (HRT) av östrogenbristsymtom till kvinnor efter menopaus (till kvinnor med minst 6 månader sedan senaste menstruation eller kirurgisk menopaus, med eller utan livmoder).
Begränsad erfarenhet föreligger av behandling av kvinnor över 65 år.
Kontraindikationer
-
Känd, tidigare genomgången eller misstänkt bröstcancer;
-
Känd eller misstänkt östrogenberoende malign tumör (t.ex. endometriecancer);
-
Odiagnostiserad genital blödning;
-
Obehandlad endometriehyperplasi;
-
Tidigare eller pågående venös tromboembolism (djup ventrombos, lungemboli);
-
Kända trombofila sjukdomar (t.ex. protein C, protein S, eller antitrombinbrist, se avsnitt Varningar och försiktighet);
-
Aktiv eller nyligen genomgången arteriell tromboembolisk sjukdom (t.ex. angina, hjärtinfarkt);
-
Akut eller tidigare leversjukdom så länge leverfunktionsvärdena ej normaliserats;
-
Porfyri;
-
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Dosering
Dosering
Lenzetto administreras en gång dagligen, antingen som monoterapi eller som kontinuerlig sekventiell behandling (då den kombineras med en gestagen).
En avdelad spraydos administreras en gång dagligen på torr och frisk hud på underarmen som inledningsdos. Dosen kan ökas till två avdelade spraydoser dagligen på underarmen baserat på kliniskt svar. Dosökning ska baseras på graden av klimakteriesymtom och får ske tidigast efter 4 veckors kontinuerlig behandling med Lenzetto. Maximal daglig dos är 3 avdelade spraydoser (4,59 mg/dygn) på underarmen. Dosökning ska diskuteras med läkaren. Hos patienter som har svårt att applicera den ordinerade dosen på särskilda, icke-överlappande områden på samma underarm, kan Lenzetto också appliceras på områden på den andra underarmen eller på områden på insidan av låret.
Vid behandlingsstart och vid fortsatt behandling av postmenopausala symtom ska lägsta effektiva dos användas under kortast möjliga tid (se även avsnitt Varningar och försiktighet).
Om graden av klimakteriesymtom inte minskar efter en dosökning, ska dosen titreras tillbaka till den tidigare nivån.
Patienter ska bedömas på nytt regelbundet med kliniskt lämpliga intervall (t.ex. 3–6 månader) för att avgöra om behandlingen fortfarande är nödvändig (se avsnitt Varningar och försiktighet).
När östrogen ordineras till en postmenopausal kvinna med livmoder, ska behandling med gestagener som är godkända för tillägg till östrogenbehandling inledas samtidigt för att minska risken för endometriecancer. Endast gestagener som är godkända för tillägg till östrogenbehandling får administreras.
Kvinnor med livmoder
Hos kvinnor med livmodern kvar ska preparatet kombineras med gestagener som är godkända för tillägg till östrogenbehandling vid kontinuerlig sekventiell dosering: östrogenet doseras kontinuerligt utan uppehåll medan gestagenet läggs till sekventiellt under minst 12–14 dagar varje 28 dagars cykel.
Anvisa hur behandlingen ska påbörjas för patienter som inte tidigare fått HRT och för patienter som byter från annan typ av HRT (cyklisk, sekventiell eller kontinuerlig kombinerad).
Under perioden då östrogenet kombineras med en gestagen kan en bortfallsblödning förekomma. En ny 28 dagars behandlingscykel inleds utan uppehåll.
Kvinnor utan livmoder
Tillägg av gestagen rekommenderas inte hos kvinnor utan livmoder, förutom om kvinnan har en tidigare endometriosdiagnos.
Kvinnor med övervikt eller fetma
Det finns begränsade data som visar att Lenzettos absorberingshastighet och -grad kan vara lägre hos kvinnor med övervikt eller fetma. Dosen av Lenzetto kan behöva justeras under behandlingen. Dosändring ska diskuteras med läkaren.
Pediatrisk population
Det finns ingen relevant användning av Lenzetto i den pediatriska populationen.
Missad dos
Om patienten missar en dos, ska hon kompensera för den så snart hon kommer ihåg det och ta nästa dos vid vanlig tid. Om det nästan är dags för nästa dos ska hon hoppa över den missade dosen och ta nästa dos vid den vanliga tidpunkten. Om en eller flera doser har missats behövs en förberedande sprayning med locket på. En glömd dos kan öka sannolikheten för genombrottsblödning och stänkblödning.
Administreringssätt
Behållaren ska hållas upprätt och vertikalt under sprayningen. Innan en ny applikator används för första gången ska pumpen förberedas genom att spraya tre gånger in i skyddslocket.
Den dagliga dosen är en avdelad spraydos på insidan av underarmen. Om två eller tre sprayningar föreskrivs som daglig dos, ska de appliceras på närliggande, icke-överlappande 20 cm2 områden på insidan av underarmen mellan armbågen och handleden. Hudområdena ska torka i cirka 2 minuter. Kvinnan ska täcka appliceringsstället med ett klädesplagg om en annan person kan komma i kontakt med hudområdet efter att sprayen torkat. Appliceringsstället får inte tvättas inom 60 minuter. Ingen annan person får röra vid appliceringsstället inom 60 minuter efter appliceringen.
Patienterna ska informeras om att barn inte ska komma i kontakt med det område på kroppen där estradiol spray har sprayats (se avsnitt Varningar och försiktighet). Om ett barn kommer i kontakt med området på armen där Lenzetto har sprayats, ska barnets hud tvättas med tvål och vatten så snart som möjligt.
Studier tyder på att jämfört med applicering på insidan av underarmen är absorberingen av estradiol liknande när Lenzetto appliceras på huden på låret men mindre när det appliceras på huden på buken.
Om produkten används enligt anvisningarna kommer varje sprayning att avge samma mängd av innehållsämnet på huden, oavsett hur sprayningens form ser ut eller hur den landar på huden.
Förhöjd hudtemperatur
Effekten av ökad omgivningstemperatur på Lenzetto har studerats och inga kliniskt relevanta skillnader i absorberingsgraden har observerats. Lenzetto ska dock användas med försiktighet i extrema temperaturförhållanden, t.ex. vid solande eller bastubad.
Applicering av solkräm
Om solkräm appliceras cirka en timme efter Lenzetto, kan absorberingen av estradiol minska med 10 %. När solkräm applicerades ungefär en timme före Lenzetto observerades ingen effekt på absoptionen (se avsnitt Farmakokinetik).
Varningar och försiktighet
För behandling av postmenopausala symtom ska HRT endast påbörjas om symtomen påverkar livskvaliteten negativt. Vid all behandling ska en noggrann värdering av risk/nytta-balansen göras minst en gång om året och HRT ska endast fortsätta så länge nyttan överväger riskerna.
Kunskap kring riskerna associerade med HRT i behandling av prematur menopaus är begränsad. På grund av låg absolut risk hos yngre kvinnor, kan dock nytta/risk-balansen för dessa kvinnor vara mer fördelaktig än för äldre kvinnor.
Medicinsk undersökning/uppföljning av behandling
Innan HRT inleds eller återupptas ska en noggrann anamnes tas, inklusive uppgifter om ärftliga sjukdomar. En allmän medicinsk och gynekologisk undersökning, som också inkluderar undersökning av brösten, ska göras med hänsyn tagen till patientens egen sjukhistoria och till kontraindikationer och varningar vid behandlingen. Under behandlingstiden rekommenderas regelbundna kontroller vars frekvens och utformning bör anpassas till den enskilda kvinnan. Kvinnan ska informeras om vilken typ av förändringar i brösten hon bör rapportera till sin läkare eller sjuksköterska/barnmorska (se avsnittet ”Bröstcancer” nedan). Kontroller, inklusive regelbunden undersökning av brösten och/eller mammografi, ska utföras i enlighet med gällande rutiner för screening samt i övrigt anpassas efter den enskilda kvinnans kliniska behov.
Tillstånd som kräver skärpt uppmärksamhet
Vid förekomst av något av nedan angivna tillstånd eller om patienten tidigare haft tillståndet och/eller om det förvärrats under graviditet eller tidigare hormonbehandling, ska patienten övervakas speciellt. Hänsyn ska tas till att dessa tillstånd kan återkomma eller förvärras vid behandling med Lenzetto:
-
Leiomyom (uterin fibroid) eller endometrios
-
Riskfaktorer för tromboembolisk sjukdom (se nedan)
-
Riskfaktorer för östrogenberoende tumörer, t.ex. första gradens ärftlighet för bröstcancer
-
Hypertoni
-
Leversjukdom (t.ex. leveradenom)
-
Diabetes mellitus med eller utan kärlkomplikation
-
Gallstenssjukdom
-
Migrän eller (svår) huvudvärk
-
Systemisk lupus erythematosus (SLE)
-
Tidigare endometriehyperplasi (se nedan)
-
Epilepsi
-
Astma
-
Otoskleros
Skäl till att omedelbart avbryta behandlingen
Behandlingen bör avbrytas vid uppträdande av kontraindikationer (se avsnitt Kontraindikationer) samt i följande situationer:
-
Gulsot (ikterus) eller försämrad leverfunktion
-
Signifikant ökning av blodtrycket
-
Debut av migränliknande huvudvärk
-
Graviditet
Endometriehyperplasi och carcinom
För kvinnor med intakt livmoder är risken för endometriehyperplasi och endometriecancer ökad när enbart östrogen ges under lång tid. Den rapporterade ökningen av risk för endometriecancer hos kvinnor behandlade med enbart östrogen varierar mellan en fördubblad till 12 gånger större risk i jämförelse med icke-behandlade, beroende på behandlingens längd och östrogendos (se även avsnitt Biverkningar). Efter avslutad behandling kan risken förbli förhöjd i minst 10 år.
Tillägg av ett gestagen cykliskt under minst 12 dagar per månad/28 dagars behandlingscykel, eller kontinuerlig behandling med kombinerat östrogen-gestagen av icke-hysterektomerade kvinnor, minskar den ökade risken associerad med behandling med enbart östrogen.
För Lenzetto har endometriesäkerheten vid gestagentillägg inte studerats.
Genombrottsblödning och/eller stänkblödning kan förekomma under de första behandlingsmånaderna. Om genombrottsblödning eller stänkblödning uppträder efter en viss tids behandling eller fortsätter efter avslutad behandling, ska orsaken utredas, vilket kan inkludera endometriebiopsi för att utesluta endometriemalignitet.
Behandling med enbart östrogen kan leda till utveckling av premaligna eller maligna förändringar i eventuella kvarvarande endometrioshärdar. Därför bör tillägg av gestagen övervägas vid östrogenbehandling av kvinnor som genomgått hysterektomi p.g.a. endometrios om det finns kvarvarande endometrios.
Bröstcancer
Den samlade kunskapen visar att det finns en ökad risk för bröstcancer hos kvinnor som behandlats med östrogen-gestagen i kombination eller som behandlats med enbart östrogen, som beror på behandlingens längd.
Kombinerad östrogen-gestagen behandling
-
En randomiserad, placebokontrollerad studie, the Women’s Health Initiative study (WHI), och en metaanalys av prospektiva epidemiologiska studier påvisar konsekvent en ökad risk för bröstcancer hos kvinnor som behandlas med östrogen-gestagen kombinerat, som blir påtaglig efter ungefär 3 (1-4) år (se även avsnitt Biverkningar).
Behandling med enbart östrogen
-
WHI-studien fann ingen ökad risk av bröstcancer hos kvinnor som genomgått hysterektomi och som behandlas med enbart östrogen. Observationella studier har oftast rapporterat en liten ökning av risken för att få diagnosen bröstcancer som är lägre än hos kvinnor som kombinationsbehandlats med östrogen-gestagen (se även avsnitt Biverkningar).
Resultat från en stor metaanalys visade att den ökade risken minskar med tiden efter avslutad behandling, och att den tid det tar för att återgå till baslinjevärdena beror på hur länge den tidigare HRT-behandlingen har varat. Om HRT tagits i mer än 5 år kan risken kvarstå i 10 år eller mer.
HRT, speciellt kombinationer av östrogen och gestagen, ökar densiteten i mammografiska bilder. Detta kan försvåra möjligheten att radiologiskt upptäcka bröstcancer.
Ovarialcancer (Äggstockscancer)
Ovarialcancer är mycket mer sällsynt än bröstcancer. Hos kvinnor som tar HRT med enbart östrogen eller kombinerat östrogen-gestagen, finns enligt epidemiologiska belägg från en stor metaanalys, en lätt förhöjd risk. Risken blir tydlig inom 5 års användning och går tillbaka med tiden efter avbruten behandling.
Enligt andra studier, såsom WHI-prövningen, kan användning av kombinerade HRT-preparat vara förknippat med en liknande eller något lägre risk (se avsnitt Biverkningar).
Venös tromboembolisk sjukdom
-
HRT är associerat med en 1,3–3 gånger större risk av utveckling av venös tromboembolism (VTE), dvs. djup ventrombos eller lungemboli. Förekomsten av en sådan händelse är mer trolig under det första året av HRT än senare (se avsnitt Biverkningar).
-
Patienter med kända trombofila tillstånd har en ökad risk för VTE och HRT kan öka denna risk. HRT är därför kontraindicerat för dessa patienter (se avsnitt Kontraindikationer).
-
Allmänt erkända riskfaktorer för VTE inkluderar användning av östrogener, högre ålder, stora kirurgiska ingrepp, långvarig immobilisering, fetma (BMI > 30 kg/m2), graviditet och postpartum-perioden, systemisk lupus erythematosus (SLE) och cancer. Det råder ingen konsensus om den möjliga rollen för åderbråck i samband med VTE. Som hos alla postoperativa patienter bör förebyggande åtgärder övervägas för att förhindra VTE efter kirurgi. Om längre tids immobilisering kan förväntas efter en planerad operation rekommenderas uppehåll i substitutionsbehandlingen 4‑6 veckor innan ingreppet. Behandlingen ska inte återupptas förrän kvinnan är fullständigt mobiliserad.
-
Kvinnor utan egen anamnes på VTE, men med en förstahandssläkting med historik av trombos i ung ålder, kan erbjudas utredning efter noggrann rådgivning angående dess begränsningar (endast en del av trombofila defekter identifieras av en utredning).
Om en trombofil defekt identifieras som en annan typ än trombos hos familjemedlemmar eller om defekten har en ’ökad svårighetsgrad’ (t.ex. defekter för antitrombin, protein S eller protein C, eller en kombination av defekter) så är HRT kontraindicerat. -
Balansen mellan risk och nytta bör noga övervägas inför HRT till kvinnor som kroniskt behandlas med antikoagulantia.
-
Om VTE utvecklas efter behandlingen påbörjats, ska preparatet sättas ut. Patienter ska uppmanas att omedelbart kontakta läkare vid symtom som kan tyda på VTE (t.ex. vid smärtsam svullnad av ett ben, plötslig bröstsmärta, dyspné).
Kranskärlssjukdom
Randomiserade, kontrollerade studier har inte kunnat påvisa något skydd mot hjärtinfarkt hos kvinnor med eller utan befintlig kranskärlssjukdom som behandlats med kombinerat östrogen-gestagen eller enbart östrogen HRT.
-
Kombinerad östrogen-gestagen behandling
Den relativa risken för kranskärlssjukdom under behandling med kombinerat östrogen-gestagen HRT är något ökad. Eftersom baslinjen för absolut risk för kranskärlssjukdom är starkt kopplat till ålder, är antalet extra fall av kranskärlssjukdom på grund av användning av östrogen-gestagen väldigt lågt hos friska kvinnor nära menopaus, men ökar med stigande ålder.
-
Behandling med enbart östrogen
Randomiserade kontrollerade data fann ingen ökad risk för kranskärlssjukdom hos kvinnor som genomgått hysterektomi och som behandlas med enbart östrogen.
Ischemisk stroke
Behandling med kombinerad östrogen-gestagen och med enbart östrogen, är associerat med upp till 1,5 gånger ökad risk för ischemisk stroke. Den relativa risken förändras inte med ålder eller tidsintervall efter menopaus. Dock ökar den generella risken för stroke med åldern hos kvinnor som behandlas med HRT, eftersom baslinjen för stroke-risk är starkt åldersberoende (se avsnitt Biverkningar).
Synstörningar
Retinal vaskulär trombos har rapporterats hos kvinnor som tar östrogener. Behandlingen måste omedelbart avbrytas i väntan på undersökning om plötslig partiell eller fullständig synförlust, plötslig proptos, diplopi eller migrän uppkommer. Om undersökningen visar papillödem eller retinala vaskulära skador, ska östrogenbehandlingen avslutas permanent.
ALAT-förhöjning
I kliniska studier med patienter som behandlas för hepatit C-virus (HCV) med kombinationsbehandlingen ombitasvir/paritaprevir/ritonavir, med eller utan dasabuvir, var ALAT-förhöjningar på mer än 5 gånger den övre normalvärdesgränsen signifikant mer frekvent förekommande hos kvinnor som använde läkemedel innehållande etinylestradiol, så som kombinerade hormonella preventivmedel. Dessutom observerades ALAT-förhöjningar även hos kvinnor som behandlades med glekaprevir/pibrentasvir och som använde läkemedel innehållande etinylestradiol, t.ex. kombinerade hormonella preventivmedel. Kvinnor som använde läkemedel innehållande andra östrogener än etinylestradiol, så som estradiol, hade en ALAT‑förhöjning liknande de som inte fick några östrogener; men på grund av det begränsade antalet kvinnor som tog dessa andra östrogener bör försiktighet iakttas vid samtidig administrering med kombinationsbehandlingen ombitasvir/paritaprevir/ritonavir med eller utan dasabuvir och även behandlingen glekaprevir/pibrentasvir. Se avsnitt Interaktioner.
Andra tillstånd
Östrogener kan ge vätskeretention varför patienter med hjärtsjukdom eller nedsatt njurfunktion bör observeras noga.
Exogena östrogener kan inducera eller förvärra symtomen av ärftligt eller förvärvat angioödem.
Kvinnor med känd hypertriglyceridemi bör noggrant följas upp under behandling med HRT eftersom sällsynta fall av starkt förhöjda triglyceridnivåer i plasma, som kan leda till pankreatit, har beskrivits vid östrogenbehandling till kvinnor med detta tillstånd.
Östrogener ökar mängden tyroideabindande globulin (TBG), vilket medför ökade nivåer av cirkulerande tyroideahormon, mätt såsom proteinbundet jod (PBI), T4-nivåer (mätt med kolonn eller med radioimmunoassay, RIA) eller T3-nivåer (mätt med RIA). T3-resinupptaget minskar, vilket speglar de ökade nivåerna av TBG. Koncentrationerna av fritt T4 och fritt T3 är opåverkade. Även andra bindande proteiner kan öka i serum, t.ex. kortikosteroidbindande globulin (CBG) och könshormonbindande globulin (sex hormone binding globulin, SHBG), vilket leder till ökade nivåer av cirkulerande kortikosteroider respektive könssteroider. De fria eller biologiskt aktiva hormonkoncentrationerna förändras dock inte. Andra plasmaproteiner kan öka (substrat för angiotensin/renin, alfa-1-antitrypsin, ceruloplasmin).
Användning av HRT förbättrar inte kognitiv funktion. Det finns vissa bevis för en ökad risk för trolig demens hos kvinnor som börjar använda kontinuerlig kombinerad eller enbart östrogen HRT efter 65 års ålder.
Applicering av solkräm
Om solkräm appliceras cirka en timme efter Lenzetto, kan absorberingen av estradiol minska med 10 %. När solkräm applicerades cirka en timme före Lenzetto, observerades ingen effekt på absorberingen (se avsnitt Farmakokinetik).
Förhöjd hudtemperatur
Effekten av ökad omgivningstemperatur har studerats och en cirka 10 % skillnad i absorberingen av Lenzetto observerades. Effekten förväntas inte vara kliniskt relevant för daglig administrering av Lenzetto (se avsnitt Farmakokinetik). Lenzetto ska dock användas med försiktighet i extrema temperaturförhållanden, t.ex. vid solande eller bastubad.
Pediatrisk population
Potentiell överföring av estradiol till barn
Estradiol spray kan oavsiktligt överföras till barn från det hudområde där den har sprayats.
Efter godkännandet för försäljning har rapporter förekommit om knoppande bröst och bröstknutor hos prepubertala flickor, för tidig pubertet, gynekomasti och bröstknutor hos prepubertala pojkar efter oavsiktlig sekundär exponering för estradiol spray. I de flesta fall gick tillståndet tillbaka efter avbruten exponering för estradiol.
Patienterna ska instrueras att:
-
inte låta andra personer, i synnerhet inte barn, komma i kontakt med det exponerade hudområdet och att om det behövs bära kläder som täcker appliceringsstället. Vid kontakt ska barnets hud tvättas med tvål och vatten så snart som möjligt.
-
söka läkare om ett barn som oavsiktligt kan ha exponerats för estradiol spray uppvisar tecken och symtom på detta (bröstutveckling eller andra förändringar relaterade till könsmognad).
Vid eventuell oavsiktlig sekundär exponering för Lenzetto ska läkaren identifiera orsaken till avvikande könsmognad hos barnet. Om oväntad bröstutveckling eller -förändringar anses vara orsakade av oavsiktlig exponering för Lenzetto, ska läkaren ge kvinnan råd om korrekt användning och hantering av Lenzetto i närheten av barn. Avslutande av behandlingen med Lenzetto ska övervägas om kraven för säker användning inte kan uppfyllas.
Hjälpämne
Detta läkemedel innehåller 65,47 mg alkohol (etanol) i varje dos vilket motsvarar 72,74 % w/v. Det kan orsaka en brännande känsla på skadad hud.
Alkoholbaserade produkter är brandfarliga. Undvik eld, lågor, tända cigaretter eller användning av vissa varma apparater (t.ex. hårtorkar) vid användning av sprayen och tills den torkat på huden.
Interaktioner
Metabolismen av östrogener kan öka vid samtidig behandling med substanser som är kända för att inducera enzym som metaboliserar läkemedel, speciellt cytokrom P450 enzymer. Exempel på sådana substanser är antiepileptika (t.ex. fenobarbital, fenytoin, karbamazepin) och vissa medel mot infektioner (t.ex. rifampicin, rifabutin, nevirapin, efavirenz).
Trots att ritonavir och nelfinavir är kända som starka hämmare av läkemedelsmetaboliserande enzym, har dessa substanser, när de ges tillsammans med steroidhormoner, inducerande egenskaper. (Traditionella) växtbaserade läkemedel innehållande Johannesört (Hypericum perforatum) kan också inducera metabolismen av östrogener (och gestagener).
Vid transdermal tillförsel undviks första-passage effekt i levern och därför kan transdermalt tillfört östrogen (och gestagen) antas påverkas i mindre utsträckning av andra enzyminducerande substanser.
Den kliniska betydelsen av en ökad metabolism av östrogener och gestagener kan vara minskad effekt och förändringar i den uterina blödningsprofilen.
Effekten av HRT med östrogener på andra läkemedel
Hormonella preventivmedel innehållande östrogener har visat sig signifikant minska plasmakoncentrationerna av lamotrigin vid samtidig administrering, på grund av induktion av glukuronidering av lamotrigin. Detta kan minska anfallskontrollen. Även om den potentiella interaktionen mellan hormonsubstitutionsbehandling och lamotrigin inte har studerats, förväntas det att en liknande interaktion existerar, vilket kan leda till minskad anfallskontroll bland kvinnor som tar båda läkemedlen samtidigt.
Farmakodynamiska interaktioner
Under kliniska studier med HCV-kombinationsbehandlingen ombitasvir/paritaprevir/ritonavir, med eller utan dasabuvir, var ALAT‑förhöjningar på mer än 5 gånger den övre normalvärdesgränsen signifikant mer frekvent förekommande hos kvinnor som använde läkemedel innehållande etinylestradiol, så som kombinerade hormonella preventivmedel. Kvinnor som använde läkemedel innehållande andra östrogener än etinylestradiol, så som estradiol, hade en ALAT‑förhöjning liknande de som inte fick några östrogener; men på grund av det begränsade antalet kvinnor som tog dessa andra östrogener bör försiktighet iakttas vid samtidig administrering med kombinationsbehandlingen ombitasvir/paritaprevir/ritonavir med eller utan dasabuvir och även behandlingen glekaprevir/pibrentasvir (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Inga interaktionsstudier har genomförts med Lenzetto.
Graviditet
Lenzetto är inte indicerat under graviditet. Om graviditet inträffar under behandling med Lenzetto, ska behandlingen avbrytas omgående.
Resultaten från de flesta epidemiologiska studier som genomförts hittills och som är relevanta gällande oavsiktlig fetal exponering, tyder inte på teratogena eller fetotoxiska effekter.
Amning
Lenzetto är inte indicerat under amning.
Trafik
Inga studier på förmågan att köra bil eller använda maskiner har utförts för Lenzetto.
Biverkningar
I en 12 veckors randomiserad, placebokontrollerad studie med Lenzetto hos 454 kvinnor, fick 80–90 % av kvinnorna som randomiserades att få aktiv substans och 75‑85 % av kvinnorna som randomiserades till att få placebobehandling i minst 70 dagar.
Biverkningarna presenteras enligt organsystem och frekvens enligt MedDRA-konventionen om frekvens: Vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000).
Tabell 1: Rapporterade biverkningar
Organsystem (MedDRA 12.0) |
Vanliga (≥ 1/100, < 1/10) |
Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100) |
Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000) |
Immunsystemet |
|
Överkänslighetsreaktion |
|
Psykiska störningar |
|
Deprimerat tillstånd Sömnlöshet |
Ångest Minskad libido Ökad libido |
Centrala och perifera nervsystemet |
Huvudvärk |
Yrsel |
Migrän |
Ögon |
|
Synstörningar |
Kontaktlinsintolerans |
Öron och balansorgan |
|
Svindel |
|
Hjärtat |
|
Hjärtklappning |
|
Blodkärl |
|
Hypertension |
|
Magtarmkanalen |
Buksmärta Illamående |
Diarré Dyspepsi |
Uppblåsthet Kräkning |
Hud och subkutan vävnad |
Utslag Klåda |
Knölros Nässelutslag Hudirritation |
Hirsutism Akne |
Muskuloskeletala systemet och bindväv |
|
Myalgi |
Muskelspasmer |
Reproduktionsorgan och bröstkörtel |
Bröstsmärta Ömma bröst Blödning från livmodern/slidan, inklusive stänkblödning Metrorragi |
Missfärgning av brösten Utsöndring från brösten Livmoderhalspolyp Endometriehyperplasi Cysta i äggstockarna, Vaginit |
Dysmenorré PMS-liknande syndrom Bröstförstoring |
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället |
|
Ödem Smärta i armhålor |
Trötthet |
Undersökningar |
Viktökning Viktminskning |
Ökad gamma-glutamyltransferas Förhöjt blodkolesterol |
|
Dessutom har följande biverkningar rapporterats under uppföljningen efter introduktionen på marknaden:
Hud och subkutan vävnad
-
Håravfall
-
Kloasma
-
Missfärgning av huden
Risken för bröstcancer
-
En upp till dubblerad risk för att få diagnosen bröstcancer har rapporterats för kvinnor som fått kombinerad behandling med östrogen och gestagen i mer än 5 år.
-
För kvinnor som tagit enbart östrogen är en eventuellt ökad risk lägre jämfört med risken hos kvinnor som fått kombinerad behandling med östrogen och gestagen.
-
Risken är beroende av behandlingens längd (se avsnitt Varningar och försiktighet).
-
Beräkning av absolut risk baserat på resultaten från den största randomiserade placebokontrollerade studien (WHI-studien) och från den största metaanalysen av prospektiva epidemiologiska studier presenteras nedan:
Den största metaanalysen av prospektiva epidemiologiska studier
Beräknad ökad risk för bröstcancer efter 5 års användning hos kvinnor med BMI 27 (kg/m2)
Ålder vid HRT- start (år) |
Incidens per 1 000 kvinnor som aldrig använt HRT under en 5-årsperiod (50- 54 år)* |
Riskkvot |
Antal extra fall per 1 000 kvinnor som använt HRT efter 5 år |
|
HRT med enbart östrogen |
||
50 |
13,3 |
1,2 |
2 ,7 |
|
Kombinerad östrogen-gestagenbehandling |
||
50 |
13,3 |
1,6 |
8,0 |
*Siffran hämtad från incidensdata i England 2015 hos kvinnor med BMI 27 (kg/m2). Obs: Eftersom bakgrundsincidensen för bröstcancer varierar mellan olika EU-länder kommer antalet tillkommande fall av bröstcancer att variera proportionellt. |
Beräknad ökad risk för bröstcancer efter 10 års användning hos kvinnor med BMI 27 (kg/m2)
Ålder vid HRT-start (år) |
Incidens per 1 000 kvinnor som aldrig använt HRT, under en 10-årsperiod (50-59 år)* |
Riskkvot |
Ytterligare fall per 1 000 HRT-användare efter 10 år |
|
HRT med enbart östrogen |
||
50 |
26,6 |
1,3 |
7,1 |
|
Kombinerad östrogen-gestagenbehandling |
||
50 |
26,6 |
1,8 |
20,8 |
*Siffran hämtad från incidensdata i England 2015 hos kvinnor med BMI 27 (kg/m2). Obs: Eftersom bakgrundsincidensen för bröstcancer varierar mellan olika EU-länder kommer antalet tillkommande fall av bröstcancer att variera proportionellt. |
Women’s Health Initiative-studier (WHI) – Adderad risk för bröstcancer efter 5 års användning
Ålder (år) |
Incidensen bröstcancer per 1 000 kvinnor i placebogruppen efter 5 år* |
Relativ risk
|
Extra fall per 1 000 kvinnor som använt HRT under en 5-årsperiod* (95 % CI) |
Enbart konjugerade östrogener |
|||
50–79 |
21 |
0,8 (0,7–1,0) |
-4 (-6–0)*2 |
Konjugerade östrogener + medroxiprogesteronacetat‡ |
|||
50–79 |
17 |
1,2 (1,0–1,5) |
+4 (0–9) |
*2WHI-studien på kvinnor utan livmoder som inte visade en ökad risk för bröstcancer. ‡När analysen begränsades till kvinnor som före studien inte hade använt HRT fanns ingen uppenbar ökad risk under de första 5 behandlingsåren. Efter 5 år var risken högre än hos icke-behandlade. CI = konfidensintervall |
Risken för endometriecancer
Postmenopausala kvinnor med kvarvarande livmoder
Risken för endometriecancer är cirka 5 fall per 1000 kvinnor med kvarvarande livmoder som inte använder HRT.
För kvinnor med kvarvarande livmoder rekommenderas inte användning av enbart östrogen HRT eftersom det ökar risken för endometriecancer (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Beroende på behandlingstidens längd och dosen östrogen, varierar riskökningen för endometriecancer i epidemiologiska studier mellan 5 och 55 extra fall per 1000 kvinnor i åldern mellan 50 och 65 år.
Tillägg av en gestagen till östrogen-behandlingen i åtminstone 12 dagar per cykel kan förebygga denna ökade risk. I studien ’Million Women Study’ (MWS) visade fem års kombinerad HRT (sekventiell eller kontinuerlig) ingen ökad risk för endometriecancer (Relativ Risk på 1,0 [0,8–1,2]).
Ovarialcancer (Äggstockscancer)
Användning av HRT med enbart östrogen eller kombinerat östrogen-gestagen har förknippats med en lätt förhöjd risk för att få diagnosen ovarialcancer (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Vid en metaanalys från 52 epidemiologiska studier rapporterades en förhöjd risk för ovarialcancer hos kvinnor som använder HRT jämfört med kvinnor som aldrig använt HRT (RR 1,43; 95-procentigt KI 1,31-1,56). För kvinnor i åldern 50 till 54 år som tar HRT i 5 år ger detta omkring 1 extra fall per 2000 användare. För kvinnor i åldern 50 till 54 år som inte tar HRT kommer ungefär 2 av 2000 kvinnor diagnosticeras med ovarialcancer under en 5-årsperiod.
Risk för venös tromboembolism
HRT är associerat med en 1,3–3 gånger större relativ risk för att utveckla venös tromboembolism (VTE), dvs. djup ventrombos eller lungemboli. Förekomsten av en sådan händelse är mer trolig under det första året av HRT än senare (se avsnitt Varningar och försiktighet). Resultat från WHI-studier presenteras nedan:
WHI-studier – Adderad risk för VTE över 5 års användning
Ålder (år) |
Incidensen per 1 000 kvinnor i placebogruppen över 5-års tid |
Relativ risk
|
Extra fall per 1 000 HRT-användare |
Enbart östrogen (oralt)3 |
|||
50–59 |
7 |
1,2 (0,6–2,4) |
1 (-3–10) |
Kombinerat östrogen-gestagen (oralt) |
|||
50–59 |
4 |
2,3 (1,2–4,3) |
5 (1–13) |
3Studie på kvinnor utan livmoder
CI = konfidensintervall
Risk för kranskärlssjukdom
-
Risken för kranskärlssjukdom är något förhöjd hos användare av kombinerat östrogen-gestagen HRT över 60 års ålder (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Risk för ischemisk stroke
-
Behandling med enbart östrogen och kombinerad östrogen-gestagen är associerat med upp till 1,5 gånger ökad relativ risk för ischemisk stroke. Risken för haemorragisk stroke är inte ökad under användning av HRT.
-
Denna relativa risk är inte beroende av ålder eller behandlingstidens längd, men eftersom baslinjerisken är starkt beroende av ålder, kommer den totala risken för stroke hos kvinnor som använder HRT att öka med åldern (se avsnitt Varningar och försiktighet).
WHI-studierna kombinerade – Adderad risk för stroke4 över 5 års användning
Ålder (år) |
Incidens per 1 000 kvinnor i placebogruppen över 5 års tid |
Relativ risk (95 % CI) |
Extra fall per 1 000 HRT-användare över 5-års tid |
50–59 |
8 |
1,3 (1,1–1,6) |
3 (1–5) |
4Ingen differentiering gjordes mellan ischaemisk och haemorragisk stroke.
Följande ytterligare biverkningar har också rapporterats med östrogen- och/eller gestagenbehandling: angioödem, anafylaktoida/anafylaktiska reaktioner, glukosintolerans, depression, humörstörningar, irritation, förvärrad korea, förvärrad epilepsi, demens (se avsnitt Varningar och försiktighet), förvärrad astma, kolestatisk gulsot, ökad förekomst av gallblåsesjukdom, pankreatit, förstorade leverhemangiom, kloasma eller melasma som kan kvarstå när behandlingen avslutas, erythema multiforme, hemorragisk eruption, håravfall från hårbotten, ledvärk, galaktorré, fibrocystiska bröstförändringar, förstorade myom i livmodern, förändrad mängd utsöndring från livmoderhalsen, förändring i livmoderhalsens ektropion, kandidos i slidan, hypokalcemi (om tillståndet förekommer sedan tidigare).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Överdosering
Inga effekter har rapporterats efter akut intag av höga doser av preparat som innehåller östrogen. Överdosering av östrogen kan orsaka illamående och kräkningar, ömma bröst, yrsel, buksmärta och dåsighet/trötthet och bortfallsblödning kan förekomma hos kvinnor. Behandling av överdos består av avslutande av behandlingen med Lenzetto och insättande av lämplig symtomatisk behandling.
Farmakodynamik
Lenzetto ger systemisk östrogenersättningsbehandling genom att frisätta estradiol, det huvudsakliga östrogenhormonet som utsöndras av äggstockarna. Den aktiva substansen, syntetiskt 17β-estradiol, är kemiskt och biologiskt identisk med endogent, humant estradiol. Den ersätter den förlorade östrogenproduktionen hos kvinnor efter menopaus och lindrar menopausala symtom.
Farmakokinetik
Absorption
När Lenzetto applicerades på huden var den genomsnittliga torktiden 90 sekunder (median = 67 sekunder).
I en flerdosstudie behandlades postmenopausala kvinnor i 14 dagar med en, två eller tre sprayningar på 90 mikroliter Lenzetto på insidan av underarmen. Serumkoncentrationerna av estradiol verkade uppnå steady state efter 7–8 dagar med appliceringar av Lenzetto.
Efter administrering på morgonen var blodhalterna relativt stabila och inom det terapeutiska området under hela 24 timmarsperioden efter administreringen, och de högsta halterna registrerades mellan kl. 2 och 6 på natten.
I en klinisk studie behandlades postmenopausala kvinnor i 12 veckor med en, två eller tre sprayningar på 90 mikroliter Lenzetto på insidan av underarmen och blodhalterna av estradiol mättes vid veckorna 4, 8 och 12. Exponeringen för estradiol ökade när dosen ökade (en, två och tre sprayningar), men ökningen var något mindre än dosproportionell.
Farmakokinetiska parametrar för estradiol och östron efter en, två eller tre sprayningar på 90 mikroliter Lenzetto undersöktes ytterligare i en klinisk studie och beskrivs i tabell 2.
Tabell 2. Farmakokinetiska parametrar dag 14 (ej justerade för utgångsläget)
Farmakokinetisk parameter1 |
Antal dagliga Lenzetto-sprayningar |
||
1 sprayning
|
2 sprayningar
|
3 sprayningar
|
|
Estradiol (pg/ml) |
|
|
|
Cmax
|
31,2
|
46,1
|
48,4
|
Östron (pg/ml) |
|
|
|
Cmax
|
47,1
|
58,4
|
67,4
|
1 Alla värden anges som medelvärden. |
En andra farmakokinetisk studie utvärderade estradiolkoncentrationer i serum hos 20 postmenopausala kvinnor som behandlades i 18 dagar med tre sprayningar på 90 mikroliter Lenzetto på insidan av underarmen. I denna studie ledde applicering av solkräm en timme före applicering av Lenzetto inte till signifikanta skillnader i absorberingen av Lenzetto. När solkräm applicerades en timme efter appliceringen av Lenzetto, minskade absorberingen av Lenzetto med cirka 10 % (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Studier tyder på att jämfört med applicering på insidan av underarmen är absorptionen av estradiol liknande när Lenzetto appliceras på låret men mindre efter applicering på huden på buken.
Överföring av estradiol under administrering av Lenzetto
I en klinisk studie utvärderades överföringsrisken hos 20 postmenopausala kvinnor som behandlades med tre sprayningar på 90 mikroliter estradiol transdermal spray (1,53 mg/sprayning) på insidan av underarmen en gång dagligen genom att kvinnorna höll sin underarm mot insidan av en mans underarm i 5 minuter i timmen efter behandlingen. Ingen signifikant överföring av estradiol observerades under den kliniska studien. Information om överföring inom en timme finns inte tillgängliga (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Förhöjd hudtemperatur
En biotillgänglighetsstudie utvärderade effekten av ökad omgivningstemperatur hos 24 friska postmenopausala kvinnor som fick 2 sprayningar på underarmen. I denna studie gav ökad omgivningstemperatur på 35 °C i 4 timmar liknande absorptionshastighet och -grad med skillnader på cirka 10 % jämfört med data erhållna vid rumstemperatur.
Kvinnor med övervikt och fetma
För utvärdering av inverkan av fetma på absorptionen genomfördes en jämförande biotillgänglighetsstudie med engångsdos. Studien genomfördes för att jämföra absorptionshastigheten och -graden av estradiol 1,53 mg/sprayning (90 mikroliter) hos kvinnor med fetma respektive normalvikt i normala temperaturförhållanden efter applicering av två sprayningar på underarmen. På basis av punktuppskattningar av okonjugerat estradiol och okonjugerat östron som korrigerats för utgångsvärdet är absorptionsgraden och -hastigheten 33–38 % respektive 15–17 % lägre medan den högsta medianabsorptionen ses 12–14 timmar tidigare. För totalt östron som korrigerats för utgångsvärdet är absorberingsgraden och -hastigheten cirka 7 % längre respektive 22 % högre hos postmenopausala kvinnor med fetma. För denna analyt fördröjs Tmax med cirka 6 timmar hos postmenopausala kvinnor med fetma.
Distribution
Östrogener cirkulerar i blodet främst bundna till könshormonbindande globulin (SHBG) och albumin.
Metabolism
Estradiol konverteras reversibelt till östron, och båda kan konverteras till östriol som är den huvudsakliga urinmetaboliten. Östrogener genomgår också enterohepatisk recirkulation via sulfat- och glukuronidkonjugering i levern, och deras konjugat utsöndras med gallan i tunntarmen, hydrolyseras i tarmen och reabsorberas därefter. Hos postmenopausala kvinnor är en signifikant andel av de cirkulerande östrogenerna sulfatkonjugat, särskilt östronsulfat, vilket fungerar som en cirkulerande reservoar för bildandet av mer aktiva östrogener.
Eliminering
Estradiol, östron och östriol utsöndras i urinen tillsammans med glukuronid och sulfatkonjugat. Serumkoncentrationerna av estradiol, östron och östronsulfat återgick till utgångsnivån över en vecka efter avslutad behandling när steady state hade uppnåtts.
Prekliniska uppgifter
Gängse studier av allmän toxicitetsdata visar inga ytterligare risker utöver det som redan beskrivits i produktresumén. Kontinuerlig långtidsadministrering av naturliga och syntetiska östrogener hos vissa djurarter ökar förekomstfrekvensen av karcinom i brösten, livmodern, livmoderhalsen, slidan, testiklar och levern (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Djurstudier med estradiol eller estradiolvalerat har visat embryodödande effekter även vid relativt låga doser; urogenitala missbildningar och feminisering av hanfoster.
Oktisalat ingår i formuleringen som hjälpämne för att öka upptaget genom huden. Oktisalat har använts i kommersiella hudprodukter i stor utsträckning i många år. Trots att det inte finns många formella toxicitetsstudier, är det osannolikt att oktisalat skulle utgöra någon särskild risk för människa, eftersom både akut toxicitet av oktisalat efter en oral dos och subkronisk toxicitet efter administrering oralt eller genom huden är låg. Tester för fototoxicitet och fotokontrastallergi hos människa var negativa. Också tester för mutagenicitet, klastogenicitet, fotomutagenicitet och fotoklastogenicitet med bakterie- och vävnadsodlingstestsystem var negativa.
Effekter av oktisalat på människans reproduktion eller karcinogena effekter är osannolika på basis av hormonaktiviteten och genotoxicitetsstudier men också med tanke på den begränsade hudpenetrationen av oktisalat, den relativt låga oktisalatdosen i preparatet (8,5 %) och avsaknaden av rapporterade effekter från omfattande användning i solkrämer och kosmetika för människa.
Miljöriskbedömning
Studier som bedömt miljörisker har visat att den aktiva substansen estradiolhemihydrat kan utgöra en risk för vattenmiljöer, särskilt fiskar.
Innehåll
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
En sprayning ger 90 mikroliter transdermal spray, lösning som innehåller 1,53 mg estradiol (motsvarande 1,58 mg estradiolhemihydrat).
Hjälpämne med känd effekt: varje sprayning innehåller 65,47 mg etanol.
Förteckning över hjälpämnen
Oktisalat
Etanol 96 %
Blandbarhet
Ej relevant.
Miljöpåverkan
Miljöinformationen för estradiol är framtagen av företaget Novo Nordisk för Activelle®, Estrofem, Eviana, Kliogest®, Novofem®, Trisekvens®, Vagifem®
Miljörisk:
Användning av estradiol har bedömts medföra medelhög risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning:
Estradiol bryts ned långsamt i miljön.
Bioackumulering:
Estradiol har låg potential att bioackumuleras.
Läs mer
Detaljerad miljöinformation
Environmental risk assessment of estrogens in pharmaceutical products marketed by Novo Nordisk in Sweden in 2024
1. 17β-estradiol and its main metabolites estrone and estriol
Environmental risk: Use of 17β-estradiol has been considered to result in a moderate environmental risk. Both 17β-estradiol and its two main metabolites estrone and estriol are considered.
Degradation: 17β-estradiol is slowly degraded in the environment.
Bioaccumulation: 17β-estradiol is assessed not to have a high potential for bioaccumulation. The two main metabolites, estrone and estriol are considered to have a low poten-tial for bioaccumulation.
PBT/vPvB: Neither 17β-estradiol nor its two main metabolites are considered to be PBT/vPvB substances.
Detailed background information
2. The active pharmaceutical ingredients (API)
17β-estradiol is used for hormone replacement therapy of women with menopause complications.
17β-estradiol is metabolized during human metabolism into the major transformation products estrone, estriol, estrone sulfate and estrone glucoronide (Ref. 31, 48, 65).
17β-estradiol, estrone and estriol are natural estrogens which belong to the class of steroid hormones. 17β-estradiol is the primary female sex hormone and estrone is the primary metabolite of 17β-estradiol.
Chemical name |
17β-estradiol (E2) |
CAS no. |
50-28-2 |
Molecular structure | |
Molecular formula |
C18H24O2 |
Molecular weight |
272.38 g/mol |
Chemical name |
Estrone (E1) |
CAS no. |
53-16-7 |
Molecular structure | |
Molecular formula |
C18H22O2 |
Molecular weight |
270.37 g/mol |
Chemical name |
Estriol (E3) |
CAS no. |
50-27-1 |
Molecular structure | |
Molecular formula |
C18H24O3 |
Molecular weight |
288.38 g/mol |
3. Environmental Risk classification (PEC/PNEC ratio)
3.1 Predicted Environmental Concentration (PEC)
PEC (Predicted Environmental Concentration) is calculated according to the following formula:
PEC = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.37*10-6*A*(100-R) µg/L, where
A = Total amount of API (kg) sold in Sweden in a given year. The total amount of estradiol (hemihydrate 28.5563 and valerat 16.8744) sold in Sweden in 2022 was 45.43 kg API based on IQVIA/LIF sales data (Ref. 10). Reduction of A may be justified based on metabolism data. It can be assumed that 17β-estradiol is metabolised in the female body and excreted as 33% 17β-estradiol, 54% Estrone and 13% Estriol (Ref. 5), so A is set to:
-
17β-estradiol: 33% of 45.43 kg = 14.99 kg
-
Estrone: 54% of 45.43 kg = 24.53 kg
-
Estriol: 13% of 45.43 kg = 5.91 kg
R = Removal rate (%) due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation. R = 0 if no data is available. The removal rates are based on estimation of distribution of estrogens in a municipal wastewater treatment plant in accordance with the principles of the EU TGD (Ref. 10), and by use of the program SimpleTreat 3.0, which estimates the relative distribution of chemicals to each compartment: effluent, sludge and air. The following removal rates (R) in wastewater treatment plants are estimated (Ref. 5):
-
17β-estradiol: 40% ; Conjugated 17β-estradiol: 6-8%. 17β-estradiol is excreted by mammals as glucuronide or sulfate conjugates in urine or in the unmetabolized form in faeces. Adler et al. (Ref. 12) reported that 50% of 17β-estradiol and 58% of estrone were conjugated in raw sewage. Furthermore, they found by measurement that 87% of the non-conjungated 17β-estradiol was removed in wastwater treatment plant and 47% of the conjungated 17β-estradiol was removed. Overall, a measured removal of 67% was found for 17β-estradiol and its conjugates. Thus, it is considered conservative to keep the SimpleTreat estimated removal for 17β-estradiol of 40%.
-
Estrone: 8%; conjugated estrone: 0%. Adler et al. (Ref. 12) measured that 55% of the estrone was removed whereas a slightly higher concentration of the conjugated in the effluent than in the effluent was found (approximately 7.5 ng/L conjugate in the inlet and 8 ng/L conjugate in the outlet). Overall, a measured removal of 19% was found for estrone and its conjugates. Thus, it is considered conservative to keep the SimpleTreat estimated removal for estrone of 8%.
-
Estriol: 2%; conjugates: 0%. Thus, an overall removal for estriol of 0% is assumed here.
P = number of inhabitants in Sweden = 10 *106 (Ref.1)
V (L/day) = volume of wastewater per capital and day = 200 (ECHA default) (Ref. 11)
D = factor for dilution of wastewater by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. 11)
On this basis the following PECs in surface water can be calculated:
-
PEC for 17β-estradiol: 1.37 * 10-6 * 14.99 * (100-40) = 0.0012 µg/L
-
PEC for estrone: 1.37 * 10-6 * 24.53 * (100-8) = 0.0031 µg/L
-
PEC for estriol: 1.37 * 10-6 * 5.91 * (100) = 0.00081 µg/L
3.2 Predicted No Effect Concentration (PNEC)
Available eco-toxicological data for 17β-estradiol, estrone and estriol and the derivation of PNEC-values is presented in this section.
3.2.1 17β-estradiol
A proposed EU EQS (PNEC) value has been derived for the 17β-estradiol (Ref. 7) in connection with setting 17β-estradiol on a short-list of 19 possible new priority substances for the Water Frame Directive (Ref. 6). The data used for the derivation of the EQS-value is presented in Appendix together with the derivation, and only a short overview of the derivation is given here.
Knowledge of the mode of action of 17β-estradiol - and strongly supported by the acute and chronic test toxicity data (see Appendix) - suggests that fish and amphibians are likely to be the most sensitive organisms. This is supported by the available chronic toxicity data which indicates that fish are particularly sensitive to 17β-estradiol. Two studies were located on amphibians with LOECs in the range of 1000-2740 ng/l reported for Rana pipens and Xenopus laevis. These LOECs are far above the NOECs for fish. Therefore, a SSD (Species Sensitivity Distribution) was derived for 17β-estradiol based on data for the most sensitive taxonomic groups, fish - expecting that chronic fish data used for the derivation of an SSD would also be protective of the other less sensitive group.
The lowest no observed effect concentration for 17β-estradiol is a 35-50 d NOEC of 0.5 ng/l (Ref. 48) for the trout (Onchorhynchus mykiss). The observed effects were sperm volume, sperm density and fertilization success. The study was not carried out according to a guideline. Experiments took place in four identical flow-through 0.5 m3 tanks (three replicates and one control - each tank with 10 males and 3 females of approximate same size). Water inflow temperature was 6oC and air saturation of water was >90%. Fish were kept under natural photoperiod (experiments were carried out in Kreuzstein in Sankt Gilgen, Upper Austria during December – January).
Overall, reliable chronic NOEC values were available for 11 species of fish and the SSD was based on these 11 fish species (Ref. 7). The HC5 for the SSD was found at 0.8 ng/l. Based on the available dataset and the knowledge of the mode of action, an assessment factor of 2 was considered appropriate. This gives an AA-EQS of 0.4 ng/l.
This derivation of the AA-EQS was reviewed by SCHER (Ref. 8). Both the reliability and the ecological relevance of the endpoints and taxonomic groups were considered. Overall, the SCHER supported the proposed AA-EQS of 0.4 ng/l for 17β-estradiol.
In conclusion, a PNEC of 0.4 ng/L is used for 17β-estradiol
3.2.2 Estrone
A PNEC-value has been derived for estrone in connection with setting the substance (together with 17β-estradiol) on a short-list of 19 possible new priority substances for the Water Frame Directive (Ref. 6).
A well-accepted EU PNEC for estrone has been derived at 3.6 ng/l (Ref. 59).
Environmental toxicity data for estrone has been collected and are presented in the annex.
As for 17β-estradiol, the mode of action for estrone suggests that fish and amphibians are likely to be the most sensitive organisms. Based on available data, fish is found to be the most sensitive species to estrone. A NOEC for estrone of 36 ng/l was obtained in 40-day study with Danio rerio (according to OECD Draft Test Guideline: A 40-day Juvenile Zebrafish Assay for screening of Endocrine Disrupting Chemicals), and a NOEC for estrone of 5 ng/l was obtained in a 90-day study (no guideline followed, fish specie: Oryzias latipes, effects measured: Organ weight in relationship to body weight; hatch, Vitellogenin 1 mRNA).
As for 17β-estradiol, the mode of action for estrone is well-known and fish is the most sensitive species. Therefore, an assessment factor of 10 for the chronic fish toxicity data is considered justified.
Using an assessment factor of 10, a PNEC of 0.5 ng/L was obtained.
3.2.3 Estriol
As for 17β-estradiol and estrone, the mode of action for estriol is well-known and fish is the most sensitive species. Therefore, an assessment factor of 10 for the chronic fish toxicity data is considered justified.
The No Observed Effect Concentration (NOEC) for induction of vitellogenin, which is considered a chronic eco-toxicity test, is found at 0.0465 µg/l for estriol (Ref. 49; not-a guideline study; test species Oryzias latipes, duration of study 90 days, temperature: 25 ± 1 °C, three replicates and one control; 30 embryos per replicate).
Using an assessment factor of 10, a PNEC of 4.7 ng/L was obtained.
3.2.4 Derived PNECs
PNEC for the three APIs in surface water is:
-
PNEC for 17β-estradiol: 0.0004 µg/L
-
PNEC for estrone: 0.0005 µg/L
-
PNEC for estriol: 0.0047 µg/L
3.3 Calculation of the risk quotient (PEC/PNEC)
The following risk quotient PEC/PNEC can be calculated:
-
PEC/PNEC for 17β-estradiol: 0.0012/0.0004 = 3.0
-
PEC/PNEC for estrone: 0.0031/0.0005 = 6.2
-
PEC/PNEC for estriol: 0.00081/0.0047 = 0.17
The total PEC/PNEC ratio for 17β-estradiol, estrone and estriol is thus 9.4.
Based on the calculated PEC/PNEC ratios and information about degradation, bioaccumulation and eco-toxicity of 17β-estradiol, estrone and estriol the following environmental risk phrase should be applied to pharmaceutical products with estrogens according to the criteria in the FASS.se guidelines (Ref. 1):
”Use of pharmaceutical products with estrogens has been considered to result in moderate environmental risk”
This risk phrase is according to the FASS.se guidelines applicable for risk quotients in the interval: 1 < PEC/PNEC ≤ 10.
4. Biotic degradation
4.1. Degradation of 17β-estradiol
Activated sludge test according to OECD guideline no. 302A has shown that 17β-estradiol is inherently biodegradable under aerobic conditions in activated sludge (Ref. 30). 17β-estradiol is thus slowly degraded in the environment. In a 100 days simulation study of 17β-estradiol (OECD Test Method no. 308), an aerobic mineralisation (marine) of 61±1% respectively 62±3% mineralisation (freshwater) was found (Ref. 86). Thus, 17β-estradiol is found to be biodegradable in both marine and freshwater. In addition, an activated sludge tests (OECD 302, Ref. 2) show that 17β-estradiol is inherently biodegradable under aerobic conditions.
4.2. Abiotic degradation
Hydrolysis:
No data available
Photolysis:
No data available
5. Bioaccumulation
According to the FASS.se guidelines (Ref. 1), substances with Log Pow ≥ 4 or BCF ≥ 500 are considered to have high potential for bioaccumulation. Valid BCF-data has prevalence above log Pow data. One limitation in the use of log Pow for the estimation of the bioaccumulation potential is that metabolism within the test organism is not considered.
The following data on bioaccumulation are retrieved from the literature and calculations:
Substance |
Parameter |
Result |
Specie |
Method |
Reference |
17β-estradiol (E2) |
log Pow |
3.94 |
n-octanol |
Calculation |
Ref. 82 |
17β-estradiol (E2) |
BCF |
38 (day 21); 43 (day 81); 45 (day 141) |
High-back crucian carp (Carassius auratus) |
No standard followed. 200 juvenile caged fish were exposed to wastewater outlet at the secondary sedimentation tank (for up to 141 days). Concentrations in wastewater and fish were measured. |
Ref. 53 |
17β-estradiol (E2) |
BCF |
174 |
Male fathead minnow, plasma |
Method: no standard followed. Male and female fathead minnow were to 17β-oestradiol for 19 days at nominal concentrations that ranged from 27.2-2740 ng l-1. Tissues were collected and the concentration in the plasma was measured. The estimated BCF was 174 in males based on the relationship between waterborne and plasma 17β-oestradiol concentrations in surviving fish from all treatments. |
Ref. 47 |
17β-estradiol (E2) |
BCF |
6.5 |
Larvae and juvenile flounder |
Method: no standard followed. The estradiol uptake (through 48 hours) and depuration (through 48 hours) was studied both for larvae and juvenile flounders. Five test concentrations (between 4nM and 1000 nM) and a control was applied in the uptake study. No BCF could be established for females |
Ref. 69 |
17β-estradiol (E2) |
log Klip,w |
Varied between 2.29 (vesicle including cholesterol)-3.79 (vesicle including unsaturated acyl chains). |
Three types of synthetic membrane liposomes were tested. |
Method: no standard followed. The partitioning between water and the synthetic membrane liposomes were measured by equilibrium dialysis |
Ref. 87 |
Estrone (E1) |
Log Pow |
3.43 |
n-octanol |
Calculation |
Ref. 82 |
Estrone (E1) |
BCF |
35 (day 21); 29 (day 81); 35 (day 141) |
High-back crucian carp (Carassius auratus) |
No standard followed. 200 juvenile caged fish were exposed to wastewater outlet at the secondary sedimentation tank (for up to 141 days). Concentrations in wastewater and fish were measured. |
Ref. 53 |
Estrone (E1) |
BCF |
241/278 (4hr), 229 (16 hr), 165 24 hr |
Daphnia magna |
No standard followed. Uptake of E1 by the D. magna. was measured at 4, 16, and 24 h and the final concentration of E1 in the pond water was analyzed by LC/MS at each time point. The experiment was repeated at a lower concentration of E1 (40mg/L) and uptake in the D. magna and concentration of E1 in the water was determined after 4 h. All bioconcentration experiments were carried out in triplicate. |
Ref. 38 |
|
log Klip,w |
Varied between 2.45 (vesicle including cholesterol)-3.92 (vesicle including unsaturated acyl chains). |
Three types of synthetic membrane liposomes were tested. |
Method: no standard followed. The partitioning between water and the synthetic membrane liposomes were measured by equilibrium dialysis |
Ref. 87 |
Estriol (E3) |
Log Pow |
2.81 |
n-octanol |
Calculation |
Ref. 82 |
Estriol (E3) |
log Klip,w |
Varied between 0.179 (vesicle including cholesterol)-0.96 (vesicle including unsaturated acyl chains). |
Three types of synthetic membrane liposomes were tested. |
Method: no standard followed. The partitioning between water and the synthetic membrane liposomes were measured by equilibrium dialysis |
Ref. 87 |
It is noted that 17β-estradiol has a calculated log Pow slightly below but close to the cut-off value of 4. It can be mentioned that a logPow slightly above 4 (4.01) has been measured (Ref. 33, method not reported). Several measured BCFs are available for 17β-estradiol – all well below the cut-off value of 500. Therefore, 17β-estradiol is assessed not to have a high potential for bioaccumulation.
Both estrone and estriol have calculated log Pow well below 4. Actually, measured log Pow values are available for the two substances showing a log Pow of 3.13 respectively 2.45 (Ref. 33, method not reported). In addition, a BCF well below 100 is measured for estrone in the fish “high-back crucian carp”. Thus, both substances are considered to have a low potential for bioaccumulation.
Of some interest to note is the measured partitioning between water and synthetic membrane liposomes – mimicking biological specie-of the three substances. The partitioning of 17β-estradiol and estrone is on the very same level – whereas the partitioning of estriol to the membrane liposomes is much lower. This is in agreement with the calculated log Pow-values.
Overall, it is assessed that 17β-estradiol, estrone and estriol all have a low potential for bioaccumulation.
6. PBT/vPvB assessment
Considering all three aspects, 17β-estradiol, estrone and estriol do not meet the criteria for classification as a PBT or vPvB substance.
7. References
General references
1. Environmental classification of pharmaceuticals at FASS – Guidance for pharmaceutical companies 2012 v.3.0.
2. D'Ascenzo G., A. Di Corcia, A. Gentili, R. Mancini, R. Mastropasqua, M. Nazzari, et al. Fate of natural estrogen conjugates in municipal sewage transport and treatment facilities. Sci. Total Environ, 301 (2003), pp. 199-209
3. DHI (2001): Litteratur-review over økotoksikologiske data for østradiol og østron. November 2001. Udført af DHI. (only in Danish)
4. DHI (2003): Summary of selected investigations performed for Novo Nordisk A/S - Steroid hormones. October 2003. Prepared by DHI.
5. DHI (2003): Fate and effects of humanly excreted estrogens - 17 β-estradiol, estrone, estriol and ethinylestradiol. October 2003. Prepared by DHI.
6. European Union (2013). “Directive 2013/39/EU of the European Parliament and of the Council of 12 August 2013 amending Directives 2000/60/EC and 2008/105/EC as regards priority substances in the field of water policy”.
7. EU (2011): Beta-estradiol EQS dossier 2011.
8. SCHER (Scientific Committee on Health and Environmental Risks) (2011). OPINION ON "CHEMICALS AND THE WATER FRAMEWORK DIRECTIVE: DRAFT ENVIRONMENTAL QUALITY STANDARDS" 17β-estradiol (E2) SCHER adopted this opinion at its 12th plenary on 30 March 2011.
9. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment.
10. 10. ECHA (2016): Guidance on information requirements and Chemical Safety Assessment. Chapter R.16: Environmental exposure assessment. Version 3.0.
11. 8.11. IQVIA/LIF (2021): kg consumption 2020.
Data references
12. Adler P., Th. Steger-Hartmann, W. Kalbfuß (2001): Vorkommen natürlicher und synthetischer östrogener Steroide in Wässern des süd-und mitteldeutschen Raumes. Acta Hydrochim. Hydrobiol, 29 (2001), pp. 227-241
13. Andersen H R, Wollenberger L, Halling-Sørensen B, Kusk K O (2001): "Development of copepod nauplii to copepodites - a parameter for chronic toxicity including endocrine disruption." Environmental Toxicology and Chemistry 20(12): 2821-2829.
14. Billinghurst Z, Clare A S, Fileman T, McEvoy J, Readman J, Depledge M.H. (1998): "Inhibition of barnacle settlement by the environmental oestrogen 4-nonylphenol and the natural oestrogen 17-beta-oestradiol." Marine Pollution Bulletin 36(10): 833-839.
15. Bjerregaard, P., P.R. Hansen, K.J. Larsen, C. Erratico, B. Korsgaard, and H. Holbech(2008):Vitellogenin as a Biomarker for Estrogenic Effects in Brown Trout, Salmo trutta: Laboratory and Field Investigations. Environ. Toxicol. Chem.27(11): 2387-2396
16. Bjørnestad E (2002): Chronic toxicity test of 17 beta-Estradiol (CAS No. 50-28-2) with the crustacean Acartia tonsa. Rapport fra DHI Vand & Miljø.
17. Breitholtz M und Bengtsson B E (2001): "Oestrogens have no Hormonal Effect on the Development and Reproduction of the Harpacticoid Copepod Nitocra spinipes." Marine Pollution Bulletin 42(10): 879-886.
18. Brion F, Tyler C R, Palazzi X, Laillet B, Porcher J M, Garric J, Flammarion P (2004): "Impacts of 17-beta-estradiol, including environmentally relevant concentrations, on reproduction after exposure during embryo-larval-, juvenile- and adult-life stages in zebrafish (Danio rerio)." Aquatic Toxicology 68(3): 193-217.
19. Cripe G M, Hemmer B L, Goodman L R, Fournie J W, Raimondo S, Vennari J C, Danner R L, Smith K, Manfredonia B R, Kulaw D H, Hemmer M J (2009): "Multigenerational exposure of the estuarine sheepshead minnow (Cyprinodon variegatus) to 17-beta-estradiol. I. Organism-level effects over three generations." Environmental Toxicology and Chemistry 28(11): 2397-2408.
20. Dammann,A.A., N.W. Shappell, S.E. Bartell, and H.L. Schoenfuss(2011):Comparing Biological Effects and Potencies of Estrone and 17beta-Estradiol in Mature Fathead Minnows, Pimephales promelas. Aquat. Toxicol.105(3/4): 559-568
21. Ghekiere,A., T. Verslycke, and C. Janssen(2006):Effects of Methoprene, Nonylphenol, and Estrone on the Vitellogenesis of the Mysid Neomysis integer. Gen. Comp. Endocrinol.147(2): 190-195
22. DHI (2002): Algal growth inhibition test of ß-Estradiol with the micro alga Pseudokirchneriella subcapitata. 2002.06.17. Prepared by DHI.
23. DHI (2002): Algal growth inhibition test of Estrone with the micro alga Pseudokirchneriella subcapitata. 2002.06.27. Prepared by DHI.
24. DHI (2002): Chronic toxicity test of ß-Estradiol [CAS no. 50-28-2] with the crustacean Acartia tonsa. 2002.06.28. Prepared by DHI.
25. DHI (2002): Zebra fish chronic toxicity test with Estrone [CAS no. 53-16-7]. 2002.08.30. Prepared by DHI.
26. DHI (2002): Nitrification inhibition test of ß-Estradiol with activated sludge. 2002.07.03. Prepared by DHI.
27. DHI (2002): Nitrification inhibition test of Estrone with activated sludge. 2002.07.04. Prepared by DHI.
28. DHI (2002): Enchytraeus albidus chronic toxicity test with ß-Estradiol. 2002.07.05. Prepared by DHI.
29. DHI (2002): Ready Biodegradability – Closed Bottle Test with Estradiol. 2002.07.12. Prepared by DHI.
30. DHI (2002): Activated Sludge Biodegradability Simulation Test with Estradiol. 2002.07.12. Prepared by DHI.
31. Doyle C J und Lim R P (2005): Sexual behavior and impregnation success of adult male mosquitofish following exposure to 17-beta-estradiol. Ecotoxicology and Environmental Safety 61 :392–397.
32. Hirai N, Nanba A, Koshio M, Kondo T, Morita M, Tatarazako N (2006): Feminization of Japanese medaka (Oryzias latipes) exposed to 17β-estradiol: Formation of testis-ova and sex-transformation during early-ontogeny. Aquatic Toxicology 77 (1):78-86.
33. Hansch C., Leo A. and Hoekman D. (1995). Exploring QSAR - Hydrophobic, Electronic, and Steric Constants. Washington, DC., American Chemical Society.
34. Hobkirk R., Mellor J.D. and Nilsen M. (1975). In vitro metabolism of 17beta-estradiol by human liver tissue. Can. J. Biochem. 53, : 903-906.
35. Holbech,H., K. Kinnberg, G.I. Petersen, P. Jackson, K. Hylland, L. Norrgren, and P. Bjerregaard(2006):Detection of Endocrine Disrupters: Evaluation of a Fish Sexual Development Test (FSDT). Comp. Biochem. Physiol. C Comp. Pharmacol. Toxicol.144(1): 57-66
36. Huang Bin, Wenwen Sun,Xiaoman Li, Jingliang Liu, Qiang Li, Renmin Wang, Xuejun Pan (2015): Effects and bioaccumulation of 17β-estradioland 17α-ethynylestradiol following long-term exposure in crucian carp. Ecotoxicology and Environmental Safety 112, 169–176
37. Hutchinson, T.H., N.A. Pounds, M. Hampel & T.D. Williams (1999): Impact of natural and synthetic steroids on the survival, development and reproduction of marine copepods (Tisbe battagliai). The science of the Total Environment 233: 167-179
38. Gomes Rachel L., L.Hannah E. Deacon, Ka M. Lai, Jason W. Birkett, Mark D. Scrimshaw And John N. Lester (2004): Assessment Of The Bioaccumulation Of Estrone In Daphnia Magna
39. Environmental Toxicology and Chemistry, Vol. 23, No. 1, pp. 105–108, 2004
40. Imai S, Koyama J, Fujii K (2005): Effects of 17b-estradiol on reproduction of Java medaka (Oryzias javanicus), a new test fish. Mar Poll Bull 51: 708–714.
41. Imai S, Koyama J, Fujii K. 2007. Effects of estrone on full life cycle of Java medaka(Oryzias javanicus), a newmarine test fish. Environ Toxicol Chem 26:726–731.
42. Jukosky J A Watzin M C, Leiter J C (2008a): The effects of environmentally relevant mixtures of estrogens on Japanese medaka (Oryzias latipes) reproduction. Aquatic Toxicology 86:323–331.
43. Kang I J, Yokota H, Oshima Y, Tsuruda Y, Yamaguchi T, Maeda M, Imada N, Tadokoro H, Honjo T (2002): Effect of 17-beta-estradiol on the reproduction of Japanese medaka (Oryzias latipes). Chemosphere 47(1): 71-80.
44. Kashiwada et al. (2002): Fish test for endocrine disruption and estimation of water quality of Japanese rivers. Water Research 36: 2161-2166.
45. Kloas W, Lutz I and Einspanier R (1999): Amphibians as a model to study endocrine disruptors: II. Estrogenic activity of environmental chemicals in vitro and in vivo. Science of The Total Environment 225: 59-68.
46. Kramer V J, Miles-Richardson S, Pierens S L, Giesy J P (1998): Reproductive impairment and induction of alkaline-labile phosphate, a biomarker of estrogen exposure, in fathead minnows (Pimephales promelas) exposed to waterborne 17-beta-estradiol. Aquatic Toxicology 40(4): 335-360.
47. Kramer V.J., Miles-Richardson S., Pierens S.L. and Giesy J.P. (1998). "Reproductive impairment and induction of alkaline-labile phosphate, a biomarker of estrogen exposure, in fathead minnows (Pimephales promelas) Exposed to waterborne 17[beta]-estradiol." Aquatic Toxicology 40(4): 335-360
48. Lahnsteiner F, Berger B, Kletzl M, Weismann T (2006): Effect of 17β-estradiol on gamete quality and maturation in two salmonid species. Aquatic Toxicology. 79:124–131.
49. Lei,B., J. Kang, Y. Yu, J. Zha, W. Li, Z. Wang, Y. Wang, and Y. Wen(2014):Long-Term Exposure Investigating the Estrogenic Potency of Estriol in Japanese Medaka (Oryzias latipes). Comp. Biochem. Physiol. C Toxicol. Pharmacol.160:86-92
50. Lei,B., Y. Wen, X. Wang, J. Zha, W. Li, Z. Wang, Y. Sun, J. Kang, and Y. Wang(2013):Effects of Estrone on the Early Life Stages and Expression of Vitellogenin and Estrogen Receptor Genes of Japanese Medaka (Oryzias latipes). Chemosphere93(6): 1104-1110
51. Liao T, Guo Q L, Jin S W, Cheng W, Xu Y(2009): Comparative responses in rare minnow exposed to 17β-estradiol during different life stages, Fish Physiol. Biochem. 35: 341–349.
52. Lievertz R.W. (1987). Pharmacology and pharmacokinetics of estrogens. Am. J. Obstet. Gynecol. 156:1289-1293.
53. Liu Jingliang , Renmin Wang, Bin Huang, Chan Lin, Jiali Zhou, Xuejun Pan (2012):Biological effects and bioaccumulation of steroidal and phenolic endocrine disrupting chemicals in high-back crucian carp exposed to wastewater treatment plant effluents. Environmental Pollution 162 (2012) 325-331
54. Mackenzie C A, Berrill M, Metcalfe C, Pauli B D (2003): Gonadal differentiation in frogs exposed to estrogenic and antiestrogenic compounds. Environmental Toxicology and Chemistry. Volume 22, Issue 10: 2466–2475
55. Metcalfe C D, Metcalfe T L, Kiparissis Y, Koenig B, Khan C, Hughes R J, Croley T R, March R E , Thomas P. (2001). Estrogenic potency of chemicals detected in sewage treatment plant effluents as determined by in vivo assays with Japanese medaka (Oryzias latipes). Environmental Toxicology and Chemistry 20(2): 297-308.
56. Nash J P, Kime D E, van der Ven L T M , Wester P W , Brion F , Maack G, Stahlschmidt-Allner P. and Tyler C.R. (2004): Long-Term Exposure to Environmental Concentrations of the Pharmaceutical Ethynylestradiol Causes Reproductive Failure in Fish. Environmental Health Perspectives 112(17): 1725-1733.
57. Nimrod A C und Benson W H (1998): Reproduction and development of Japanese medaka following an early life stage exposure to xenoestrogens. Aquatic Toxicology 44(1-2): 141-156.
58. Notch,E.G., and G.D. Mayer(2013):Impact of Environmental Estrogens on Nucleotide Excision Repair Gene Expression in Embryonic Zebrafish. Comp. Biochem. Physiol. C Toxicol. Pharmacol.157(4): 361-365
59. Oekotoxzentrum, Eawag (2011): Proposed PNEC value for Estrone.
60. Panter, G.H., R.S. Thompson & J.P. Sumpter (1998): Adverse reproductive effects in male fathead minnows (Pimephales promelas) exposed to environmentally relevant concentrations of the natural oestrogenes, oestradiol and oestrone. Aquatic toxicology 42: 243-253
61. Pollino C A, Georgiades E,. Holdway D A (2007): Use Of The Australian Crimson-Spotted Rainbowfish (Melanotaenia Fluviatilis) As A Model Test Species For Investigating The Effects Of Endocrine Disruptors. Environmental Toxicology and Chemistry, Vol. 26, No. 10: 2171–2178
62. Robinson C D, Brown E, Craft J A, Davies I A, Megginson C, Miller C, Moffat C F (2007): Bioindicators and reproductive effects of prolonged 17-beta-oestradiol exposure in a marine fish, the sand goby (Pomatoschistus minutus). Aquatic Toxicology 81: 397–408.
63. Roepke T A, Snyder M J, Cherr G N (2005): Estradiol and endocrine disrupting compounds adversely affect development of sea urchin embryos at environmentally relevant concentrations. Aquatic Toxicology 71:155–173.
64. Routledge E J, Sheahan D, Desbrow C, Brighty G C, Waldock M, Sumpter J P (1998): Identification of estrogenic chemicals in STW effluent. 2. In vivo responses in trout and roach. Environmental Science and Technology 32: 1559-1565.
65. Schering AG (1995): Acute toxicity of 17beta-estradiol with the rainbow trout. Report A05662.
66. Schering AG (2002). Growth inhibition test with estradiol (ZK 5018) on the green algae Desmodesmus subspicatus. Report A30506.
67. Segner H, Navas J M, Schäfers C, Wenzel A (2003): Potencies of estrogenic compounds in in vitro screening assays and in life cycle tests with zebrafish in vivo. Ecotoxicology and Environmental Safety 54:315-322.
68. Slaunwhite R.W., Kirdani R.Y. and Sandberg A.A. (1973). Metabolic aspects of estrogens in man. In: R.O. Greep and E.B. Astwood (Eds.). Handbook of Physiology. Section 7: Endocrinology, Vol. 2, Female Reproductive System, part 1, Chapter 21, Washington DC, American Physiology Society. pp. 485-523.
69. Specker and Chandler (2003). Methodology for estradiol treatment in marine larval and juvenile fish: uptake and clearance in summer flounder. Aquaculture, 217, 663-672.
70. Schering AG (2002). Growth inhibition test with estradiol (ZK 5018) on the green algae Desmodesmus subspicatus. Report A30506.
71. Seki M., Yokota H., Maeda M. and Kobayashi K. (2005). "Fish full life-cycle testing for 17beta-estradiol on medaka (Oryzias latipes)." Environmental Toxicology and Chemistry 24(5): 1259-1266.
72. Shappell N W, Hyndman K M, Bartell S E, Schoenfuss H L (2010): Comparative biological effects and potency of 17-alpha- and 17-beta-estradiol in fathead minnows. Aquatic Toxicology:100: 1–8.
73. Shioda T und Wakabayashi M. (2000): Effect of certain chemicals on the reproduction of medaka (Oryzias latipes). Chemosphere 40(3): 239-243.
74. Tabata A, Kashiwada S, Ohnishi Y, Ishikawa H, Miyamoto N, Itoh M, Magara Y (2001): "Water Science and Technology. 43 2:109-116.
75. Tatarazako N, Takao Y, Kishi K, Onikura N, Arizono K, Iguchi T. (2002): Styrene dimers and trimers affect reproduction of daphnid (Ceriodaphnia dubia)." Chemosphere 48(6): 597-601.
76. Thorpe, K.L., T.H. Hutchinson, M.J Hetherudge, M. Scholtze, J.P Sumpter & C. Tyler (2001): Assessing the Biological Potency of Binary Mixtures of Environmental Estrogens using Vitellogenin Induction in Juvenile Rainbow Trout (oncorhynchus mykiss). Environ. Sci Technol. 35: 2476-2481
77. Thorpe K.L. Thomas H., Malcolm J.H., Martin S., P. Sumpter & And C.R. Tyler (2001): Assessing the Biological Potency of binary mixtures of Environmental Estrogens using Vitellogenin Induction in Juvenile Rainbow Trout. Environ. Sci. Technol. 2001, 35, 2476-2481. Environ Sci Technol. 2003;37(6):1142-9.
78. Thorpe K L, Benstead R, Hutchinson T H, Cummings R I, Tyler C R (2003): Reproductive effects of exposure to oestrone in the fathead minnow. Fish Physiology and Biochemistry 28: 451–452.
79. Thorpe K L, Cummings R I, Hutchinson T H, Scholze M, Brighty G, Sumpter J P, Tyler C R (2003):Relative Potencies and Combination Effects of Steroidal Estrogens in Fish.
80. Thorpe KL, Benstead R, Hutchinson TH, Tyler CR. 2007. Associations between altered vitellogenin concentrations and adverse health effects in fathead minnow (Pimephales promelas). Aquat Toxicol (Amst) 85:175–183.
81. Toft G und Battrup E (2003): Altered sexual characteristics in guppies (Poecilia reticulata) exposed to 17b-estradiol and 4-tert-octylphenol during sexual development. Ecotoxicology and Environmental Safety 56: 228–237.
82. US EPA (2012): EpiSuite
83. Van den Belt K, Berckmans P, Vangenechten C, Verheyen R, Witters H 2004): Comparative study on the in vitro and in vivo estrogenic potencies of 17β-estradiol, estrone, 17α-ethynylestradiol and nonylphenol. Aquat Toxicol 66(2):183-185.
84. Van der Ven LTM, Van den Brandhof E-J, Vos HJ, Wester PW (2007) Effects of the estrogen agonist 17β-Estradiol and antagonist tamoxifen in a partial life-cycle assay with zebrafish (Danio rerio). Environ Tox Chem 26(1):92-99.
85. Winther-Nielsen M (2002): Algal growth inhibition test of 17-beta-Estradiol with micro alga Pseudokirchneriella subcapitata. Rapport fra DHI - Institut for Vand & Miljø.
86. Winther-Nielsen (2011): Aerobic transformation of 17β-estradiol in aquatic sediment systems. DHI GLP report. 2011.03.31
87. Yamamoto Hiroshi and Howard M. Liljestrand (2004): Partitioning of Selected Estrogenic Compounds between Synthetic Membrane Vesicles and Water: Effects of Lipid Components.
Appendix
Nitrification inhibition test with activated sludge:
Substance |
Method |
Concentration & Exposure time |
Effect parameter |
EC20 |
Reference |
---|---|---|---|---|---|
17β-estradiol |
ISO 9509 |
62,5–1.000 µg/L 2 hrs |
Inhibition of nitrification rate |
> 918 µg/L |
Ref. 26 |
Estrone |
ISO 9509 |
62,5–1.000 µg/L 2 hrs |
Inhibition of nitrification rate |
> 172 µg/L |
Ref. 27 |
The studies did not show significant inhibition of the nitrification rate in activated sludge at the tested concentrations.
Biodegradation test of 17β-estradiol:
Substance |
Method |
Concentration & Exposure time |
Result |
Reference |
---|---|---|---|---|
17β-estradiol (E2) |
OECD Test Method no. 308: “Aerobic transformation of 17β-estradiol in aquatic sediment systems” |
Nominal concentrations 0.36 µg/L and 1.1 µg/L of unlabelled and 14C-labelled E2, respectively 100 days |
61±1% mineralisation (marine) 62±3% mineralisation (freshwater) |
Ref. 86 |
17β-estradiol |
OECD Test Method no. 301D: “Closed Bottle Test” |
1.64 mg/L 28 days |
3.5-9.8 % of ThoD |
Ref. 29 |
17β-estradiol (E2) |
OECD Guideline no. 302A: “Inherent Biodegradability: Modified SCAS Test” and “Activated Sludge Biodegradability Simulation Test” |
Ca. 20 µg/L Aerobic: 48 hrs Anoxic: 8 days |
Aerobic: See below * Anoxic: No significant degradation |
Ref. 30 |
* Results according to OECD Guideline no. 302A:
-
The total 14C-concentration decreased by 70% of the initial added 14C within the first 45 minutes of the test period
-
During the first 45 minutes of the test period, a 1. order rate constant was estimated at 2.2 ± 0.2 L*day-1*gSS-1 for the total test substance concentrations > 2.5 µg E2/L
-
During the test period from 3-48 hours, a 1. order rate constant was estimated at 0.031 ± 0.003 L*day-1*gSS-1 for the total test substance concentrations < 2.5 µg E2/L
On basis of the biodegradation test results it can be concluded that:
-
17 β-estradiol is not readily degradable under closed bottle conditions since the minimum requirement BOD = 60% of ThOD within 10 days is not fulfilled.
-
17 β-estradiol is inherently biodegradable under aerobic conditions but not under anoxic conditions in activated sludge simulation.
Reproduction test for 17β-estradiol on the earth worm, Enchytraeus albidus
Method |
Concentration & Exposure time |
Effect parameter |
NOEC |
Reference |
---|---|---|---|---|
OECD Draft Test Guideline 220: “Enchytraeidae Reproduction Test”, March 2000 and in agreement with the existing OECD Guideline No. 220: Enchytraeid Reproduction Test |
50–1,000 mg/kg soil d.w. 21 days |
Adult mortality Inhibition of reproduction Changes in behaviour and/or morphology |
> 1,000 mg/kg |
Ref. 28 |
The study did not show significant effect on neither of the stated parameters at the tested concentrations.
Derivation of PNEC for 17β-estradiol
A suggestion for AA-EQS has been drafted and reviewed (Ref. 7). The below derivation is based on this derivation.
Specie Group |
Organism |
Effect |
Duration |
End-Point |
Value (µg/L) |
KLIMISH Score |
Reference |
Short Term Data |
|||||||
Algae |
Desmodesmus subspicatus |
Growth (GLP) |
72 h |
EC50 |
>3100 |
1 |
Ref. 66 |
Invertebrate |
Acartia tonsa |
Mortality |
48 h |
EC50 |
>1000 |
2 |
Ref. 13 |
Fish |
Cyprinus carpio |
VTG induction in hepatocytes |
3 d |
EC50 |
24.52 |
2 |
Ref. 67 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
Mortality |
96 h |
LC50 |
>500 |
1 |
Ref. 65 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
VTG induction in hepatocytes |
3 d |
EC50 |
7.08 |
2 |
Ref. 67 |
Fish |
Oryzias latipes |
Egg and embryo mortality |
72 h |
LC50 |
460 |
2 |
Ref. 44 |
Fish |
Oryzias latipes |
Adult |
72 h |
LC50 |
3500 |
2 |
Ref. 44 |
Long-term data |
|||||||
Algae |
Desmodesmus subspicatus |
Growth |
72 h |
NOEC |
>3100 |
1 |
Ref. 66 |
Algae |
Pseudokirchneriella subcapitata |
Growth (OECD 201, GLP) |
72 h |
NOEC |
>523 |
2 |
Ref. 85 |
Arthropoda |
Balanus amphrite |
larval colonization |
2 d |
NOEC |
=0.1 |
2 |
Ref. 14 |
Invertebrate |
Acartia tonsa |
development |
5 d |
EC10 |
370 |
2 |
Ref. 13 |
Invertebrate |
Acartia tonsa |
development |
5 d |
EC50 |
720 |
2 |
Ref. 13 |
Invertebrate |
Acartia tonsa |
Reproduction GLP, Not a guideline study; |
21 d |
NOEC |
>368 |
2 |
Ref. 16 |
Invertebrate |
Ceriodaphnia dubia |
reproduction |
7 d |
NOEC |
=10000 |
2 |
Ref. 75 |
Copepoda |
Nitocra spinipes |
reproduction |
18 d |
NOEC |
≥160 |
2 |
Ref. 17 |
Copepoda |
Tisbe battagliai |
reproduction |
21 d |
NOEC |
≥100 |
2 |
Ref. 37 |
Amphibien |
Xenopus laevis |
feminization |
84 d |
LOEC |
2.74 |
2 |
Ref. 45 |
Amphibien |
Rana pipiens |
Intersex |
162 d |
LOEC |
≤1 |
2 |
Ref. 54 |
Fish |
Cyprinodon variegatus |
Proportion of viable eggs F1 and F2 |
280 d |
LOEC |
0.04 |
2 |
Ref. 19 |
Fish |
Cyprinodon variegatus |
Proportion of viable eggs F1 and F2 |
280 d |
NOEC |
0.01 |
2 |
Ref. 19 |
Fish |
Danio rerio |
altered gonadal histology, sex ratio |
21 d |
LOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 18 |
Fish |
Danio rerio |
altered gonadal histology, sex ratio |
21 d |
NOEC |
0.025 |
2 |
Ref. 18 |
Fish |
Danio rerio |
altered gonadal histology, secondary sexual characteristics |
21 d |
NOEC |
0.005 |
2 |
Ref. 18 |
Fish |
Danio rerio |
reproduction |
200 d |
NOEC |
≤0.005 |
2 |
Ref. 56 |
Fish |
Danio rerio |
Egg number in the clutch and hatching |
21 d |
NOEC |
0.087 |
2 |
Ref. 71 |
Fish |
Gabiocypris rarus |
sex ratio |
21 d |
LOEC |
0.025 |
2 |
Ref. 51 |
Fish |
Gabiocypris rarus |
sex ratio |
21 d |
NOEC |
0.005 |
2 |
Ref. 51 |
Fish |
Gambusia holbrooki |
reproductive success |
84 d |
LOEC |
0.02 |
2 |
Ref. 31 |
Fish |
Gambusia holbrooki |
reproductive success |
84 d |
NOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 31 |
Fish |
Melanotaenia fluviatilis |
egg production |
14 d |
LOEC |
0.3 |
2 |
Ref. 61 |
Fish |
Melanotaenia fluviatilis |
egg production |
14 d |
NOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 61 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
Sperm volume, sperm density and fertilization success |
35-50 d |
LOEC |
0.001 |
2 |
Ref. 48 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
Sperm volume, sperm density and fertilization success |
35-50 d |
NOEC |
0.0005 |
2 |
Ref. 48 |
Fish |
Oryzias javanicus |
Fertility of the eggs |
187 d |
LOEC |
0.016 |
2 |
Ref. 40 |
Fish |
Oryzias javanicus |
Fertility of the eggs |
187 d |
NOEC |
0.0095 |
2 |
Ref. 40 |
Fish |
Oryzias latipes |
Gender shift (testis-ova) |
90 d |
LOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
Gender shift (testis-ova) |
90 d |
NOEC |
0.01 |
2 |
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
total study |
90 d |
LOEC |
0.004 |
3 |
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
total study |
90 d |
NOEC |
0.0004 |
3 |
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
feminization |
200-300 d |
NOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 74 |
Fish |
Oryzias latipes |
reduced fertility |
59 d |
NOEC |
0.0029 |
2 |
Ref. 71 |
Fish |
Oryzias latipes |
feminization |
28 d |
LOEC |
≤0.01 |
2 |
Ref. 57 |
Fish |
Oryzias latipes |
number of eggs |
14 d |
NOEC |
0.272 |
2 |
Ref. 73 |
Fish |
Oryzias latipes |
reduced fertility |
21 d |
NOEC |
0.227 |
2 |
Ref. 43 |
Fish |
Oryzias latipes |
Hatching time |
20 d |
NOEC |
0.034 |
2 |
Ref. 32 |
Fish |
Oryzias latipes |
various reproduction endpoints |
14 d |
NOEC |
0.379 |
3 |
Ref. 42 |
Fish |
Pimephales promelas |
Feminization and weight gain |
91 d |
LOEC |
0.0279 |
1 |
Ref. 65 |
Fish |
Pimephales promelas |
Feminization and weight gain |
91 d |
NOEC |
>0.008 |
1 |
Ref. 65 |
Fish |
Pimephales promelas |
reduced egg production |
19 d |
EC10 |
0.0066 |
2 |
Ref. 46 |
Fish |
Pimephales promelas |
reproduction, reduced egg production |
21 d |
NOEC |
0.044 |
3 |
Ref. 86 |
Fish |
Poecilia reticulata |
Feminization (GSI, sex ratio) |
90 d |
LOEC |
0.5 |
2 |
Ref. 81 |
Fish |
Poecilia reticulata |
Feminization (GSI, sex ratio) |
90 d |
NOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 81 |
Fish |
Pomatoschistus minutus |
reproduction |
240 d |
NOEC |
0.097 |
2 |
Ref. 62 |
Fish |
Thymallus thymallus |
Sperm volume, motility of sperm |
50 d |
LOEC |
≥0.001 |
2 |
Ref. 48 |
Acute effects have been considered of no relevance and therefore no MAC-EQS has been derived.
Chronic toxicity data for 17β-estradiol is available for a range of species including algae, crustaceans, rotifers, amphibians and fish. It is concluded that the critical effect due to exposure of 17β-estradiol and its primary metabolites estrone and estriol is the induction of vitellogenin in fish that may cause a change in sex from male to female.
In order to apply the SSD (Species Sensitivity Distribution) approach the available dataset should preferably contain more than 15, but at least 10 NOECs/EC10s from different species covering at least 8 taxonomic groups. For estimating an AA-EQS freshwater using the SSD approach the following taxa would normally need to be represented, i.e.
-
a fish species
-
a second family in the phylum Chordata
-
a crustacean
-
an insect
-
a family in a phylum other than Arthropoda or Chordata
-
a family in any order of insect or any phylum not represented
-
algae
-
a higher plant
The available chronic toxicity dataset for 17β-estradiol does not meet the data requirements for using the SSD approach. However, 17β-estradiol is a naturally occurring hormone and has a specific mode of action with effects on the reproductive physiology of vertebrates. The EU guidance notes that if a chemical is known to have a specific mode of action an SSD can be derived for only those taxa that are expected to be particularly sensitive.
Knowledge of the mode of action of 17β-estradiol suggests that fish and amphibians are likely to be the most sensitive organisms. This is supported by the available chronic toxicity data which indicates that fish are particularly sensitive to 17β-estradiol. Two studies were located on amphibians with LOECs in the range of 1000-2740ng/l reported for Rana pipens and Xenopus laevis. It is therefore proposed that an SSD is derived for β -estradiol based on data for the most sensitive taxonomic groups. It is expected that based on knowledge of the mode of action the chronic fish data the derivation of an SSD based on fish species only should be protective of other less sensitive group.
Reliable chronic NOEC values were available for 11 species of fish. An SSD has therefore been derived based on 11 fish species. For several species a number of different studies have been reported. The EU guidance on the derivation of an SSD indicates that where a number of data points are available for a species a geometric mean should be calculated to propose a single value for a species. This approach is not appropriate for all the available data as the studies are often non-standard and consider a range of endpoints and exposure durations and are therefore not directly comparable. In these cases, the lowest NOEC value is used for a species.
The SSD based on the fish data is shown below. The distribution fit to a log normal distribution.
The HC5 from the above SSD is 0.8 ng/l. An assessment factor in the range of 1-5 should be applied to the HC5 based on the guidance given in the TGD-EQS (E.C., 2011). Based on the available dataset and the knowledge of the mode of action it is considered that an assessment factor of 2 (mode of toxic action is well understood, HC5 has been derived based on data for the most sensitive taxonomic group, a wide range of endpoints and durations including population relevant endpoints such as hatching, fertilisation, changes in sex ratio are included in the dataset) is appropriate for the derivation of the AA-EQS.
This gives a EQS of 0.4 ng/l.
The derivation of the AA-EQS has been reviewed by SCHER (Ref. 8). Both the reliability and the ecological relevance of the endpoints and taxonomic groups have been considered. Overall, the SCHER supports the proposed AA-EQS of 0.4 ng/l.
Derivation of PNEC for estrone
Specie Group |
Organism |
Effect |
Duration |
End-Point |
Value (µg/L) |
KLIMISH Score |
Reference |
Short Term Data |
|||||||
Algae |
Pseudokirchneriella subcapitata |
Growth (OECD 201) |
72 h |
EC50 |
>451 |
1 |
Ref. 71 |
Crustacean |
Acartia tonsa |
Mortality |
48 h |
NOEC |
≥1000 |
2 |
Ref. 13 |
Crustacean |
Neomysis integer |
Mortality |
96 h |
LC50 |
>10000 |
|
Ref. 21 |
Copepoda |
Tisbe battagliai |
Mortality |
10 d |
LC50 |
≥100 |
|
Ref. 31 |
Echinoderm |
Strongylocentrotus purpuratus |
Development |
96 h |
EC50 |
6,4.4 |
2 |
Ref. 63 |
Long-term data |
|||||||
Algae |
Pseudokirchneriella subcapitata |
Growth (OECD 201) |
72 h |
NOEC |
≥451 |
2 |
Ref. 71 |
Crustacean |
Acartia tonsa |
Development |
5 d |
EC10 |
250 |
2 |
Ref. 13 |
Copepoda |
Tisbe battagliai |
Sex ratio; Re-production (method #1) |
21 d |
NOEC |
≥100 |
2 |
Ref. 31 |
Fish |
Danio rerio |
Vitellogenin induction, sex ratio (OECD Draft Test Guideline: A 40-day Juvenile Zebrafish Assay for screening of Endocrine Disrupting Chemicals) |
40 d |
NOEC |
0.036 |
2 |
Ref. 25 |
Fish |
Danio rerio |
Vitellogenin 1 mRNA; XPA mRNA; XPC mRNA |
4 d |
NOEC |
0.1 |
|
Ref. 58 |
Fish |
Danio rerio |
Ovarian Somatic Index (OSI) |
21 d |
EC10 |
0.195 |
2 |
Ref. 83 |
Fish |
Danio rerio |
Vitellogenin induction |
21 d |
EC10 |
0.139 |
2 |
Ref. 83 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
VTG-Induction (adult) |
21 d |
NOEC |
0.048 |
2 |
Ref. 64 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
VTG-Induction (adult) |
14 d |
NOEC |
0.0032 |
3 |
Ref. 77 |
Fish |
Oryzias latipes |
Feminization |
|
NOEC |
0.1 |
|
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
Imposex, intersex conditions |
- d |
NOEC |
<0.008 |
|
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
Hatch |
15 d |
NOEC |
0.005 |
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias latipes |
Vitellogenin 1 mRNA |
90 d |
NOEC |
0.005 |
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias javanicus |
Time to hatch |
|
NOEC |
0.198 |
|
Ref. 41 |
Fish |
Oryzias javanicus |
Number of eggs; number of fertilized eggs, time to hatch |
239 d |
NOEC |
0.484 |
|
Ref. 41 |
Fish |
Pimephales promelas |
Vitellogenin induction (method #2) |
21 d |
NOEC |
0.01 |
2 |
Ref. 60 |
Fish |
Pimephales promelas |
Egg production |
|
NOEC |
0.098 |
|
Ref. 80 |
Fish |
Pimephales promelas |
Hatch |
4 d |
NOEC |
0.781 |
|
Ref. 80 |
Fish |
Pimephales promelas |
Organ weight in relationship to body weight; Sexual development; stage; Vacuolization |
21 d |
NOEC |
0.054 |
|
Ref. 20 |
Fish |
Pimephales promelas |
Vitellogenin |
4 d |
NOEC |
0.034 |
|
Ref. 80 |
Fish |
Pimephales promelas |
Vitellogenin |
21 d |
NOEC |
0.054 |
|
Ref. 20 |
Fish |
Pimephales promelas |
Number of eggs |
21 d |
NOEC |
0.307 |
|
Ref. 76 |
Fish |
Pimephales promelas |
Plasma vitellogenin |
21 d |
NOEC |
0.00074 |
|
Ref. 77 |
Fish |
Salmo trutta |
Vitellogenin |
10 d |
NOEC |
0.063 |
|
Ref. 21 |
Method#1: Newly released 24 h old species were exposed to the substance dissolved in sea water. Effects monitored in terms of survival, development and sex ratio after 10 days at 20oC. Adult males and females were then paired and exposures continued to investigate effects on reproductive output after 21 days total exposure.
Method#2: The effects on the plasma vitellogenin level and gonadosomatic index of male fathead minnows (Pimephales promelas) was studied in a continuous flow exposure system for 21 days. All fish were acclimated to the test conditions for a period of 24 h before the start of the exposure.
Derivation of PNEC for estriol
Specie Group |
Organism |
Effect |
Duration |
End-Point |
Value (µg/L) |
KLIMISH Score |
Reference |
Short Term Data |
|||||||
- |
- |
|
|
|
|
|
|
Long-term data |
|||||||
Fish |
Danio rerio |
Vitellogenin (method#1) |
18 d |
NOEC |
0.3 |
|
Ref. 35 |
Fish |
Danio rerio |
Survival (method#1) |
40 d |
NOEC |
21.7 |
|
Ref. 35 |
Fish |
Danio rerio |
Sex ratio (method#1) |
40 d |
NOEC |
6.7 |
|
Ref. 35 |
Fish |
Oryzias latipes |
Abnormal(method#2) |
15 d |
NOEC |
0.4622 |
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias latipes |
Hatch (method#2) |
15 d |
NOEC |
0.04651
|
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias latipes |
Sex ratio (method#2) |
30 d |
NOEC |
4.517 |
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias latipes |
Vitellogenin 1 mRNA; hatch; Organ weight in relationship to body weight (method#2) |
90 d |
NOEC |
0.04651 |
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias latipes |
Estrogen receptor alpha mRNA; Organ weight in relationship to body weight (method#2) |
90 d |
NOEC |
4.517 |
|
Ref. 49 |
[1]It was found that the Vtg gene in male medaka fish can be induced by estriol at environmentally relevant concentration of 5 ng/L. However, it was noted that the Vtg mRNA changes are hardly ever reflected in concomitant changes in functional protein. Therefore, further studies were concluded to be needed to detect more sex hormone pathway gene expressions and functional protein levels to evaluate comprehensively estrogen potency of estriol in fish.
Method#1: A Fish Sexual Development Test (FSDT) (an extension of the existing OECD TG 210, fish early life stage toxicity test).
Method#2: Measurement of the impact of estriol on the embryonic development, sex differentiation, growth, and changes of functional genes related to reproduction of medaka (O. latipes) exposed to different concentrations of estriol during embryo-larval-, juvenile- and adult life stages. The corresponding time to hatching, hatchability, gross abnormalities, sex ratio, hepatosomatic index (HSI), gonadosomatic index (GSI), and changes of Vtg-I and ERα genes in livers of the fish exposed to estriol for 90 days were determined. Embryos less than 4 h post-fertilization were used in the exposure experiments. The embryos were exposed to nominal estriol concentrations of 5, 50, 500 and 5000 ng/L in charcoal-dechlorinated tap water for 15 days. Each exposure level had 3 replicate test concentrations with 30 embryos per replicate. In addition, solvent controls (SC) were included in the experimental design. The embryos in each group were placed in a glass dish and incubated on a 16:8 h light: dark photoperiod cycle at 25 ± 1 °C. Eighty percent of the test solution was renewed every 24 h. Hatchability, time to hatching and gross abnormalities were recorded. Once hatched, the hatched fry were continuously maintained at the same concentrations for the additional 15 days. After the additional 15 days of exposure, the genetic sex ratio was determined. Ten fish including five females and five males were assigned randomly to a 5-L glass aquarium and duplicate aquaria were used at each exposure level. Fish were continuously exposed to nominal estriol concentrations of 5, 50, 500, and 5000 ng/L and the SC was included in the experiment design. The solution was renewed every 24 h. Treated and control fish were exposed for another 60 days. The entire test duration was 90 days.
Hållbarhet, förvaring och hantering
Hållbarhet
3 år.
Använd inom 56 dagar efter första användningen.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i skydd mot kyla. Får ej frysas.
Förvaras vid högst 25 °C.
Innehåller etanol som är brandfarligt. Förvara inte i närheten av värmeapparater, öppen eld eller andra antändningskällor.
Särskilda anvisningar för destruktion
Efter att 56 sprayningar avgetts måste behållaren kasseras, även om den innehåller överbliven lösning. Antalet utförda sprayningar ska markeras i tabellen på kartongen.
Använda behållare får inte kasseras via hushållsavfall, eftersom det kommer finnas läkemedelsrester kvar i dem. Tomma behållare ska återlämnas till apoteket för destruktion.
Läkemedlet kan utgöra en risk för miljön (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Egenskaper hos läkemedelsformen
Transdermal spray, lösning.
Lösningen är klar, färglös till ljust gul.