Ropivacain Fresenius Kabi 5 mg/ml är indicerat för vuxna och ungdomar över 12 år för:

• Intratekal administrering för kirurgisk anestesi.

Hos barn från 1 år till och med 12 års ålder för akut smärtlindring (per- och postoperativ):

• Enstaka perifer nervblockad

• Överkänslighet mot ropivakain, mot andra lokalanestetika av amidtyp, eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

• Allmänna kontraindikationer relaterade till regionalanestesi ska beaktas, oavsett vilken typ av lokalanestetika som används

• Intravenös regionalanestesi

• Obstetrisk paracervikal anestesi

• Stora nervblockader är kontraindicerade hos patienter med hypovolemi

Ropivacain Fresenius Kabi ska endast användas av, eller under överinseende av, läkare med erfarenhet av regionalanestesi.

Intratekal administrering vid kirurgisk anestesi

Dosering
Vuxna och barn (över 12 år)
Nedanstående tabell är en vägledning till dosering för intratekal blockad hos vuxna. Den lägsta möjliga dos för att ge en effektiv nervblockad ska användas. Läkarens erfarenhet och kunskap om patientens fysiska status är viktiga när dosen bestäms.

De i tabellen angivna doserna är de som krävs för att ge en kliniskt acceptabel blockad och ska ses som riktlinjer för vuxna. Det föreligger individuella variationer i tillslagstid och duration. I Dos-kolumnen anges det doseringsintervall som förväntas behövas. Standardreferenslitteratur ska konsulteras både när det finns faktorer som kräver specifika blockadtekniker och när det finns individuella patientförutsättningar.

Nedsatt njurfunktion
Vanligtvis är det inte nödvändigt att justera dosen hos patienter med nedsatt njurfunktion, vid engångsdoser eller korttidsanvändning (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetiska egenskaper).

Nedsatt leverfunktion
Ropivakain metaboliseras i levern och ska därför användas med försiktighet hos patienter med allvarlig leversjukdom. Vid upprepad dosering kan doserna behöva minskas på grund av fördröjd eliminering (se avsnitt Varningar och försiktighet och 5.2).

Pediatriska patienter
Intratekal administrering hos spädbarn, småbarn eller äldre barn har inte undersökts.

Administreringsmetod
Noggrann aspirering innan och under injektionen rekommenderas för att förhindra intravaskulära injektioner. En oavsiktlig intravaskulär injektion kan t.ex. ge en tillfällig ökning av hjärtfrekvensen.

Aspirering ska göras före och under administrering av huvuddosen, vilken ska injiceras långsamt, med en hastighet på 25-50 mg/min, under noggrann övervakning av patientens vitala funktioner och kontinuerlig verbal kontakt med patienten. Om toxiska symtom uppkommer ska injektionen omedelbart avbrytas.

Den intratekala injektionen ska göras efter att subaraknoidalrummet har identifierats och klar cerebrospinalvätska (CFS) tränger ut ur nålen, eller bekräftats genom aspirering.

Enstaka injektioner för perifer nervblockad

Barn

Dosering för användning hos spädbarn och barn från 1 år till och med 12 års ålder

De i tabellen angivna doserna ska ses som riktlinjer för användning hos barn. Det föreligger individuella variationer. Hos barn med en hög kroppsvikt är ofta en gradvis sänkning av dosen nödvändig, och ska baseras på idealvikten. Läroböcker bör konsulteras för faktorer som påverkar specifika blockadtekniker och för individuella patientens krav.

Doserna för perifer blockad hos spädbarn och barn ger vägledning för barn utan svår sjukdom. Mer konservativa doser och noggrann övervakning rekommenderas för barn med svåra sjukdomar.

Ropivacain Fresenius Kabi 5 mg/ml är inte godkänt för användning till barn under 1 år. Användning av ropivakain hos prematura barn har inte dokumenterats. 

Administreringssätt

Försiktig aspiration före och under injektionen rekommenderas för att förhindra intravaskulär injektion. Patientens vitala funktioner ska övervakas noga under injektionen. Om toxiska symtom uppstår ska injektionen omedelbart avbrytas.

Fraktionering av den beräknade lokala anestetiska dosen rekommenderas.

Med ultraljudstekniker kan ofta lägre doser krävas (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Höga totala plasmakoncentrationer har observerats när ropivakain 5 mg/ml administrerats vid doser på 3,5 mg/kg (0,7 ml/kg) utan förekomsten av systemiska toxiska händelser. Det rekommenderas att använda lägre ropivakainkoncentrationer för blockad där höga volymer över 3 mg/kg (0,6 ml/kg) behövs (t.ex. fascia iliaca compartment blockad).

Procedurer med regionalanestesi ska alltid utföras i områden med anpassad utrustning och lämplig personal. Utrustning och läkemedel nödvändiga för övervakning och återupplivning ska finnas i närheten.

Inför stora nervblockader bör patienten vara i ett gott allmäntillstånd och en intravenös kateter ska sättas inför ingreppet.

Den ansvariga läkaren bör vidta lämpliga åtgärder för att förhindra intravaskulära injektioner (se avsnitt Dosering och administreringssätt) och ha kunskaper om diagnos och behandling av biverkningar, systemisk toxicitet och andra komplikationer (se avsnitt Biverkningar och Överdosering). Systemisk toxicitet förväntas inte uppkomma efter intratekal administrering, på grund av den låga dosen. En för hög dos administrerad i subaraknoidalrummet kan ge upphov till en total spinal blockad (se avsnitt Överdosering).

Kardiovaskulära effekter

Epidural och intratekal anestesi kan leda till hypotension och bradykardi. Hypotension ska omedelbart behandlas med en intravenös vasopressor, och med en lämplig intravenös vätska.

Patienter som behandlas med antiarytmika klass III (t.ex. amiodaron) ska stå under noggrann övervakning och EKG-monitorering ska övervägas eftersom effekterna på hjärtat kan vara additiva.

Överkänslighet
Eventuell korsöverkänslighet mot andra lokalanestetika av amidtyp bör beaktas (se avsnitt Kontraindikationer).

Hypovolemi
Patienter med hypovolemi, oavsett orsak, kan utveckla plötslig allvarlig hypotension under intratekal anestesi, oavsett vilket lokalanestetika som används (se avsnitt Kontraindikationer).

Patienter med generellt nedsatt allmäntillstånd
Patienter med generellt nedsatt allmäntillstånd, på grund av åldrande eller andra bidragande orsaker som AV-block II eller III, allvarlig leversjukdom eller kraftigt sänkt njurfunktion, kräver speciell uppmärksamhet. Dock är regionalanestesi ofta indicerat hos dessa patienter.

Patienter med nedsatt lever- och njurfunktion
Ropivakain metaboliseras i levern och bör därför användas med försiktighet till patienter med svår leversjukdom. Upprepade doser kan behöva reduceras på grund av fördröjd eliminering.

Vid nedsatt njurfunktion är det vanligtvis inte nödvändigt att reducera dosen vid engångsdoser eller vid korttidsbehandling. Acidos och låga plasmaproteinnivåer, som ofta förekommer hos patienter med kronisk njursvikt, kan öka risken för systemtoxicitet.

Akut porfyri
Ropivacain Fresenius Kabi injektionsvätska, lösning, är möjligen porfyrinogen och bör därför endast förskrivas till patienter med akut porfyri när inget säkrare alternativ finns. Lämpliga försiktighetsåtgärder bör iakttas för känsliga patienter enligt standardreferenslitteratur och/eller efter konsultation av läkare specialiserade inom området.

Hjälpämnen med känd verkan/effekt

Detta läkemedel innehåller 3,17 mg natrium per ml motsvarande 0,16% av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

Långvarig tillförsel
Långvarig tillförsel av ropivakain till patienter som behandlas med starka CYP 1A2-inhibitorer (till exempel fluvoxamin och enoxacin) bör undvikas (se avsnittInteraktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner).

Pediatriska patienter

Dokumentation saknas för intratekal administrering hos spädbarn, småbarn eller äldre barn under 12 års ålder.

Säkerhet och effekt av Ropivacain Fresenius Kabi 5 mg/ml för perifera nervblockader hos barn under 1 år har inte fastställts.

Ropivacain Fresenius Kabi 5 mg/ml är inte godkänt för användning till barn under 1 år. Särskild uppmärksamhet kan krävas vid behandling av nyfödda på grund av omognad hos vissa organ och funktioner.

De större variationerna i plasmakoncentration av ropivakain som observerades i kliniska prövningar på nyfödda tyder på att det kan finnas en ökad risk för systemisk toxicitet i denna åldersgrupp.

Ropivacain Fresenius Kabi ska användas med försiktighet tillsammans med läkemedel som är strukturellt besläktade med lokalanestetika av amidtyp, t.ex. vissa antiarytmika, som lidokain och mexiletin, då de systemtoxiska effekterna är additiva. Samtidig användning av Ropivacain Fresenius Kabi och allmän anestetika eller opioider kan orsaka potentiering av läkemedlens (bi-)effekter. Specifika interaktionsstudier med ropivakain och antiarytmika klass III (t.ex. amiodaron) har inte utförts men försiktighet rekommenderas (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Cytokrom P450 (CYP) 1A2 är inblandat i bildandet av huvudmetaboliten 3-hydroxi-ropivakain.

Plasmaclearance av ropivakain minskar med upp till 77 % in vivo vid samtidig administrering av fluvoxamin, en selektiv och potent hämmare av CYP1A2. Starka CYP1A2-hämmare, som t.ex. fluvoxamin och enoxacin, kan interagera med Ropivacain Fresenius Kabi om det ges samtidigt under långvarig administrering. Långvarig tillförsel av ropivakain bör undvikas hos patienter som behandlas med starka CYP1A2-hämmare se även avsnitt Varningar och försiktighet.

Plasmaclearance av ropivakain minskade med 15 % in vivo vid samtidig administrering av ketokonazol, en selektiv och potent CYP3A4-hämmare. Hämningen av detta enzym har sannolikt ingen klinisk relevans.

In vitro är ropivakain en kompetitiv hämmare av CYP2D6, men antagligen inte vid de plasmakoncentrationer som nås kliniskt.

Graviditet
Bortsett från epidural administrering inom obstetriken saknas adekvata data från användningen av ropivakain hos gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födseln (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Amning
Uppgift saknas om ropivakain passerar över i modersmjölk.

Uppgift saknas om ropivakain passerar över i modersmjölk.

Inga studier har utförts. Beroende på dosen så kan lokalanestetika påverka mental funktion och koordinationsförmåga även utan uppenbar CNS-toxicitet, och kan tillfälligt påverka rörelseförmåga och vakenhet.

Allmänt

Biverkningsprofilen för Ropivacain Fresenius Kabi liknar den för andra långverkande lokalanestetika av amidtyp. Biverkningar ska särskiljas från de fysiologiska effekterna av nervblockaden, t.ex. hypotension och bradykardi under intratekal anestesi, samt fall som orsakas av nålpunktionen (t.ex. spinalt hematom, postdural punkteringshuvudvärk, meningit och epidural abscess).

Många av de vanligaste biverkningarna, såsom illamående, kräkningar och hypotension, är frekventa under anestesi och kirurgi i allmänhet och det är inte möjligt att särskilja reaktioner som orsakas av den kliniska situationen, läkemedlet eller av blockaden.

Total spinal blockad kan uppkomma med alla lokalanestetika om en epidural dos oavsiktligt administreras intratekalt, eller om en för stor dos administreras intratekalt. Systemiska och lokala biverkningar av ropivakain uppkommer vanligtvis på grund av hög dosering, snabb absorption eller oavsiktlig intravaskulär injektion. Systemtoxiska reaktioner förväntas dock inte då låga doser används vid intratekal administrering.

Biverkningstabell

Frekvenserna i tabell 4.8 är: Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

^a Hypotension är mindre vanligt hos barn (>1/100, <1/10).

^b Kräkning är vanligare hos barn (>1/10).

^c Dessa symptom är vanligare vid intratekal administrering

*Dessa symtom uppträder vanligtvis på grund av oavsiktlig intravaskulär injektion, överdosering eller snabb absorption (se avsnitt Överdosering).

Beskrivning av utvalda biverkningar:

Neurologiska komplikationer
Neuropati och ryggmärgsdysfunktion (t.ex. arteria spinalis anterior-syndrom, araknoidit och cauda equina-syndrom), som i sällsynta fall kan orsaka bestående men, har associerats med regionalanestesi, oavsett vilket lokalanestetika som använts.

Total spinal blockad
Total spinal blockad kan inträffa om en för stor dos administreras intratekalt.

Akut systemisk toxicitet
Systemiska toxiska reaktioner involverar primärt det centrala nervsystemet (CNS) och det kardiovaskulära systemet (CVS). Sådana reaktioner orsakas av höga koncentrationer av lokalanestetika i blodet, som kan uppkomma vid (oavsiktlig) intravaskulär injektion, överdosering eller exceptionellt snabb absorption från rikt vaskulariserade områden se även avsnitt Varningar och försiktighet. CNS-symtom är liknande för alla lokalanestetika av amidtyp, medan symtom från hjärtat skiljer sig mer åt mellan olika läkemedel, både kvantitativt och kvalitativt.

CNS-toxicitet
CNS-toxicitet uppträder gradvis med symtom och reaktioner av stigande allvarlighetsgrad. De första symtomen är vanligtvis syn- och hörselrubbningar, periorala domningar, yrsel, berusningskänsla, stickningar och parestesi. Dysartri, muskelstelhet och muskelryckningar är allvarligare och kan föregå generaliserade kramper. Dessa tecken ska inte tolkas som ett neurotiskt beteende. Medvetslöshet och grand mal-kramper kan följa på detta och kvarstå från några sekunder till flera minuter. Hypoxi och hyperkapni uppstår snabbt under kramperna beroende på en ökad muskelaktivitet och otillräcklig ventilation och möjligen sämre fungerande andningsvägar. I allvarliga fall kan andningsstillestånd inträffa. Respiratorisk och metabol acidos förstärker och förlänger effekterna av lokalanestetika.

Återhämtningen är beroende av lokalanestetikans metabolism och distribution bort från centrala nervsystemet. Detta går snabbt såvida inte mycket stora mängder läkemedel injicerats.

Kardiovaskulär systemtoxicitet
Kardiovaskulär toxicitet indikerar en allvarligare situation. Hypotension, bradykardi, arytmi och även hjärtstillestånd kan uppkomma som ett resultat av höga systemiska koncentrationer av lokalanestetika. I frivilliga resulterade intravenös infusion av ropivakain i tecken på försämrad konduktivitet och kontraktilitet.

Kardiovaskulär toxicitet föregås vanligtvis av tecken på CNS-toxicitet, om inte patienten är under generell anestesi eller är kraftigt sederad med läkemedel som bensodiazepiner eller barbiturater.

Pediatriska patienter
Frekvens, typ och svårighetsgrad av biverkningar hos barn väntas vara desamma som hos vuxna med undantag för hypotension som inträffar mer sällan hos barn (>1 av 100 till <1 av 10) och kräkningar som inträffar oftare hos barn (>1 av 10).

Hos barn kan tidiga tecken på toxicitet av lokalanestetika vara svåra att se då de kan ha svårt att uttrycka sig verbalt (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Behandling av akut systemisk toxicitet

Se avsnitt Överdosering.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtom
Oavsiktliga intravaskulära injektioner av lokalanestetika kan orsaka omedelbar (inom några sekunder) systemisk toxicitet. Vid överdosering kan det dröja en till två timmar innan högsta plasmakoncentration nås, beroende på injektionsstället, och tecken på toxicitet kan därför dröja (se avsnitt Biverkningar).

Systemtoxiska reaktioner förväntas dock inte då låga doser används vid intratekal administrering. Total spinal blockad kan inträffa om en för stor dos administreras intratekalt.

Behandling av överdosering
Om tecken på akut systemisk toxicitet uppträder ska administreringen av lokalanestetika omedelbart avbrytas och CNS-symtom (kramper, CNS-depression) måste behandlas snabbt genom lämpliga åtgärder för luftvägar/andning och administrering av kramplösande läkemedel.

I händelse av cirkulationsstillestånd ska hjärt-lungräddning utföras omedelbart. Viktigt är att upprätthålla god syretillförsel, andning och cirkulation samt att behandla acidos.

Om kardiovaskulär depression uppstår (blodtrycksfall/ bradykardi) bör lämplig behandling med intravenösa vätskor, vasopressor och/eller inotropa medel övervägas. Barn ska ges doser i proportion till sin ålder och kroppsvikt.

Om hjärtstillestånd skulle inträffa kan långvariga återupplivningsförsök krävas för en lyckad utgång.

Ropivakain är en långtidsverkande lokalanestetikum av amidtyp med både anestetisk och analgetisk effekt. Vid höga doser ger ropivakainhydroklorid kirurgisk anestesi, medan lägre doser ger sensorisk blockad med begränsad och icke-progressiv motorblockad.

Ropivakain blockerar impulsledningen i nerverna reversibelt genom att hämma transporten av natriumjoner genom nervmembranet. Depolarisationshastigheten minskar medan tröskeln höjs, vilket resulterar i en lokal blockad av nervimpulser.

Den mest karakteristiska egenskapen hos ropivakain är den långa effektdurationen. Tillslag och duration av den lokalanestetiska effekten beror på administreringsställe och dos, men påverkas inte av närvaro av vasokonstriktor (t.ex. adrenalin). För detaljer om tillslag och effekt av Ropivacain Fresenius Kabi, se avsnitt Dosering och administreringssätt.

Friska frivilliga som fått ropivakain via intravenös infusion tolererade lägre doser väl, och fick som väntat CNS-symtom vid den maximala tolererade dosen. Den kliniska erfarenheten tyder på att ropivakain har en god säkerhetsmarginal när det används i de rekommenderade doserna.

Absorption och distribution
Ropivakain har ett kiralt centrum och finns tillgänglig som ren S-(-)-enantiomer. Det är mycket fettlösligt. Samtliga metaboliter har en lokalanestetisk effekt, men med betydligt lägre potens och kortare duration än ropivakainhydroklorid.

Det finns inga bevis för in vivo-racemisering av ropivakain.

Plasmakoncentrationen av ropivakain är beroende av given dos, administreringssätt och vaskulariseringen på injektionsstället. Ropivakain uppvisar linjär farmakokinetik, dvs maximal plasmakoncentration är proportionell mot dos.

Ropivakain uppvisar fullständig och bifasisk absorption från epiduralrummet, med halveringstider för de två faserna i storleksordningen 14 minuter respektive 4 timmar hos vuxna. Den långsammare absorptionen är hastighetsbegränsande faktor för eliminationen av ropivakain, vilket förklarar varför den terminala halveringstiden är längre efter epidural administrering än efter intravenös tillförsel.

Ropivakain har ett genomsnittligt totalt plasmaclearance i storleksordningen 440 ml/min och ett renalt clearance på 1 ml/min. Distributionsvolym är vid steady state 47 liter och terminal halveringstid är 1,8 timmar efter intravenös administrering. Ropivakain har en medelhögt hepatiskt extraktionsratio på ca 0,4. Det är huvudsakligen bundet till surt alfa1-glykoprotein och har en fri fraktion på ca 6 %.

En ökning av den totala plasmakoncentrationen under kontinuerlig epidural och interskalen infusion har observerats, beroende på en post-operativ ökning av surt alfa1-glykoprotein.

Ökningen av fritt, farmakologiskt aktivt ropivakain i plasma har varit avsevärt mindre än ökningen av totalt ropivakain.

Hos barn mellan 1 och 12 år, har det visat sig att farmakokinetiken av ropivakain efter regional anestesi inte är kopplad till ålder. I denna grupp har ropivakain en total plasmaclearance i storleksordningen 7,5 ml/min kg, en obunden plasmaclearance på 0,15 l/min kg, en distributionsvolym vid steady-state på 2,4 l/kg, en obunden fraktion på 5 % och en terminal halveringstid på 3 timmar. Ropivakain visar en bifasisk absorption från kaudala epiduralrummet. Clearance relaterad till kroppsvikt i denna åldersgrupp är samma som hos vuxna.

Ropivakain passerar placenta och jämvikt uppnås snabbt mellan obundet ropivakain hos moder och foster. Graden av proteinbindning hos fostret är lägre än hos modern, vilket ger en lägre total plasmakoncentration hos fostret än hos modern.

Biotransformation och elimination
Ropivakain metaboliseras i stor utsträckning, främst genom aromatisk hyroxylering. Totalt 86 % av dosen utsöndras via urinen efter intravenös administrering, av vilket bara ca 1 % är oförändrat läkemedel. Huvudmetaboliten är 3-hydroxi-ropivakain, av vilken ca 37 % utsöndras via urinen, huvudsakligen konjugerat. Ca 1-3 % utsöndras via urinen i form av 4-hydroxi-ropivakain, N-dealkylerad metabolit (PPX) och 4-hydroxi-dealkylerad metabolit. Konjugerad och okonjugerad 3-hydroxi-ropivakain förekommer endast i knappt detekterbara koncentrationer i plasma.

Nedsatt njurfunktion har liten eller ingen påverkan på farmakokinetiken för ropivakain. Renal clearance av PPX är signifikant korrelerad med kreatininclearance. Brist på korrelation mellan total exponering, uttryckt som AUC och kreatininclearance indikerar att total clearance av PPX inkluderar en icke-njureliminering utöver njurutsöndring. Vissa patienter med nedsatt njurfunktion kan visa en ökad exponering för PPX som orsakas av ett lågt icke-renalt clearance. På grund av lägre CNS-toxicitet hos PPX jämfört med ropivakain anses de kliniska konsekvenserna vara försumbara vid kortvarig behandling. Patienter med njursjukdom i slutstadiet som genomgår dialys har inte studerats.

Pediatrisk population
Farmakokinetiken för ropivakain har studerats i en poolad populationsanalys av studier där 192 barn, 0-12 år, ingick. Clearance av obundet ropivakain och PPX, samt obunden ropivakains distributionsvolym, beror både av kroppsvikt och av ålder, till leverfunktionen mognat då det till störst del beror av kroppsvikt. I takt med att leverfunktionen mognar ökar clearance för obundet ropivakain till 3 års ålder och för PPX till 1 års ålder. På samma sätt påverkas distributionsvolymen av obundet ropivakain av levermognaden, och stabiliseras vid 2 års ålder. Distributionsvolymen för obundet PPX beror enbart av kroppsvikten. Då PPX har en längre halveringstid och ett lägre clearance kan det ansamlas vid epidural infusion.

Clearance för obundet ropivakain (Clu) når samma storleksordning som vuxnas från ca 6 månaders ålder. Värdena för totalt clearance av ropivakain (Cl) i tabellen nedan är de som inte påverkas av postoperativ ökning av AAG.

Uppskattningar av farmakokinetiska parametrar erhållna från den poolade populationsanalysen

^a Mediankroppsvikt för respektive ålder från WHO databas.
^b Clearance för obundet ropivakain.
^c Distributionsvolym för obundet ropivakain.
^d Totalt clearance för obundet ropivakain.
^e Terminal halveringstid för ropivakain.
^f Terminal halveringstid för PPX.

Det simulerade medelvärdet för maximal plasmakoncentration av obundet ropivakain (Cu_max) efter ett kaudalblock (singeldos) tenderade vara högre i nyfödda spädbarn och tiden till Cu_max (t_max) minskade med stigande ålder. Simulerade medelvärden för maximal plasmakoncentration av obundet ropivakain efter 72 timmars kontinuerlig epidural infusion med rekommenderad doseringshastighet visade också högre nivåer i nyfödda jämfört med spädbarn och barn (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Simulerade medelvärden och observerade medelvärden för obundet Cu_max efter ett kaudalblock (singeldos)

^a Obunden maximal plasmakoncentration
^b Tid till obunden maximal plasmakoncentration
^c Observerad och dosnormaliserad obunden maximal plasmakoncentration

Vid 6 månaders ålder nås brytpunkten för justering av den rekommenderade doseringshastigheten för kontinuerlig epidural infusion, då clearance för obundet ropivakain nått 34 % och för obundet PPX nått 71 % av dess fulla värde. Den systemiska exponeringen är högre i nyfödda och även något högre i barn mellan 1 och 6 månader jämfört med äldre barn, vilket beror på att leverfunktionen inte är fullt utvecklad. Detta kompenseras delvis genom den 50 % lägre rekommenderade doseringshastigheten för barn under 6 månader.

Simuleringar av summan av plasmakoncentrationen av obunden ropivakain och PPX har gjorts, baserade på PK parametrarna och deras varians från populationsanalysen. Dessa simuleringar visar att för ett kaudalblock (singeldos) måste den rekommenderade dosen ökas med en faktor på 2,7 i den yngsta gruppen och en faktor på 7,4 i åldersgruppen 1-10 år för att övre gränsen i ett 90 % prediktionsintervall ska nå gränsvärdet för systemisk toxicitet. Motsvarande faktor för kontinuerlig epidural infusion är 1,8 och 3,8 respektive.

I en studie på barn i åldern 1-12 år (n = 22) med ett enda ilioinguinala-iliohypogastriska nervblockad med 3 mg/kg av ropivakain 5 mg/l, var absorptionen av ropivakain snabb med maximal plasmakoncentration som uppnås 15-64 min efter injektion. För totala ropivakain, var Cmax medelvärdet 1,5±0,9 mg/L (med det högsta värdet 4,8 mg/l) med en genomsnittlig halveringstid på 2,0±1,7 timmar. Den beräknade obundna plasmakoncentration efter 30 min var 0,05±0,03 mg/l och intervallet på Cmax är 0,02–0.136 mg/L.

Simuleringar av summan av plasmakoncentrationen av obunden ropivakain och PPX har gjorts, baserat på PKparametrarna och deras varians i analysen. Dessa tyder på att för 1 till 12-åriga spädbarn och barn som fick 3 mg/kg perifer (ilioinguinala) engångsblockad nåddes medianmaxvärdet för obunden koncentrationen efter 0,8 h och är 0,0347 mg/L, vilket är en tiondel av gränsvärdet för toxicitet (0,34 mg/L). Det övre 90 % konfidensintervallet för den maximala obundna plasmakoncentrationen är 0,074 mg/L, vilket är en femtedel av gränsvärdet för toxicitet.

I en publicerad studie jämfördes farmakokinetiken för en enda injektion av ropivakain 5 mg/ml i ilioinguinala-iliohypogastriska nervblockad med ultraljud kontra landmark guidade teknik. Ultraljud tekniken resulterade i en ökning med 45-56 % av Cmax och AUC nivåer, respektive, och en tidsminskning med 19 % för att nå maximal plasmakoncentration. Därför kan lägre doser appliceras med ultraljudstekniker (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, singel- och upprepad dosering, reproduktionstoxicitet, mutagenicitet och lokal toxicitet visar inte några särskilda risker för människa, förutom de som kan förväntas på grund av den farmakodynamiska verkan av höga doser av ropivakain (t.ex. CNS-symtom, inkluderande kramper, och kardiotoxicitet).

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En ml injektionsvätska, lösning, innehåller 5 mg ropivakainhydroklorid.
En 10 ml ampull innehåller 50 mg ropivakainhydroklorid.

Hjälpämnen med känd effekt:
En 10 ml ampull innehåller 1,38 mmol (eller 31,7 mg) natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid
Saltsyra (för pH-justering)
Natriumhydroxid (för pH-justering)
Vatten för injektionsvätskor.

Då blandbarhetsstudier saknas ska detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.
Alkalinisering kan medföra utfällning eftersom ropivakain är svårlösligt vid pH över 6,0.

Hållbarhet

Hållbarhet före öppnande: 3 år

Hållbarhet efter öppnande: För omedelbar användning.

Särskilda förvaringsanvisningar

Detta läkemedel kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Hantering
Ropivacain Fresenius Kabi produkter är endast avsedda för engångsbruk. Överbliven lösning ska kasseras.

Läkemedlet ska inspekteras visuellt före användning. Lösningen ska endast användas om den är klar och fri från partiklar, och om behållaren är intakt.

Intakt behållare får inte autoklaveras igen.

Destruktion
Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras enligt gällande anvisningar.

pH: 4,0-6,0, osmolalitet: 255-305 mOsmol/kg.