Indikationer
-
Ospecifik steroidterapi när intensiv behandling är önskvärd t ex vid status asthmaticus, svåra allergiska tillstånd, anafylaktiska reaktioner, transfusionsreaktioner och pseudokrupp.
-
Hjärnödem.
-
Steroidskydd i samband med operationer på andra indikationer än primär binjurebarkinsufficiens (morbus Addison) när glukokortikoidreserven bedöms vara otillräcklig.
Lokalbehandling:
-
Intra- och periartikulär applikation vid reumatoid artrit, osteoartrit, periartrit, epikondylit.
-
Intrakutant vid dermatologiska tillstånd.
Kontraindikationer
Patienter med tidigare överkänslighetsreaktion mot betametasonacetat, betametason-natriumfosfat eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Systemiska svampinfektioner.
Lokalbehandling: Vid lokal virus- och bakterieinfektion t ex tuberkulos och gonorré.
Dosering
Doseringen anpassas till patienternas individuella behov, dvs tillståndens svårighetsgrad, det terapeutiska svaret och toleransen gentemot steroider. Celeston bifas kan ges intramuskulärt, intraartikulärt, intrabursalt eller intrakutant.
Celeston bifas ska inte ges epiduralt eller intratekalt (se även avsnitt Varningar och försiktighet).
Dosering
Intramuskulär administrering: Vid allergiska, dermatologiska och reumatiska tillstånd där systemeffekt eftersträvas. Behandlingen inleds ofta med en intramuskulär injektion av 1 ml
(5,7 mg) och upprepas varje vecka eller vid behov.
Vid svårare sjukdomstillstånd som t ex status asthmaticus eller lupus erythematosus disseminatus kan en initialdos om 2 ml (11,4 mg) krävas.
Vid preoperativa tillstånd, särskilt för patienter med kirurgiska åkommor som behandlats med kortikosteroidterapi, rekommenderas en injektion av 1–2 ml (5,7–11,4 mg) omedelbart före operationen. Vid behov kan denna dos upprepas en gång under de första 24 timmarna efter operationen.
Reumatoid artrit, osteoartrit: Smärtor, ömhet och stelhet lättar inom 2–4 timmar efter en intraartikulär injektion. Dosen varierar från 0,25–2 ml (1,4–11,4 mg) beroende på ledens storlek.
Vanlig dosering är: Stora leder (höft, knä) 1–2 ml (5,7–11,4 mg), medelstora leder (armbåge, vrist) 0,5–1 ml (2,8–5,7 mg), små leder (handled, käke) 0,25–0,5 ml (1,4–2,85 mg). Lindringen kvarstår vanligtvis 1–4 veckor eller längre.
Bursit, tendinit m fl inflammatoriska tillstånd i rörelseapparaten: Ett flertal lokala injektioner à 1 ml (5,7 mg) med 1–2 veckors mellanrum.
Dermatologiska tillstånd: 0,2 ml (1,1 mg) administreras intrakutant (ej subkutant) per cm2 skadad hud. En total dos ej överstigande 1 ml (5,7 mg) administrerad med en veckas mellanrum rekommenderas.
Om patienten utsätts för stressperioder kan det vara lämpligt att temporärt öka dosen.
För diabetiker kan insulindosen behöva höjas vid behandling med glukokortikoider.
Vid långtidsbehandling bör utsättande av dosen ske successivt eftersom den egna ACTH-insöndringen kan vara nedsatt.
Administreringssätt
Celeston bifas får inte ges intravenöst eller subkutant.
Strikt aseptisk teknik är obligatoriskt vid användning av Celeston bifas.
Varningar och försiktighet
Systembehandling: Osteoporos, nyanlagda tarmanastomoser, psykoser, ulcus ventriculi och duodeni, tuberkulos, diabetes, hypertoni, hjärtinsufficiens.
Celeston bifas ska inte administreras epiduralt eller intratekalt. Allvarliga neurologiska biverkningar har rapporterats vid epidural och intratekal administrering.
Vid infektion ska yttersta försiktighet iakttagas. Glukokortikoider bör inte ges vid infektion utan samtidig kausal behandling.
Patienten bör informeras om att dosen bör ökas vid feber och påfrestning.
Kortikosteroider kan interferera med aktiv immunisering pga den immunosuppressiva effekten. Vaccinering med levande vaccin bör ges under sträng övervakning. Vaccinering med inaktiverade vaccin kan ge ett sämre svar än annars.
Sällsynta fall av anafylaktoid/anafylaktisk reaktion med risk för chock har uppstått hos patienter som får parenteral behandling med kortikosteroider. Lämpliga försiktighetsåtgärder ska vidtas hos patienter som har tidigare haft allergiska reaktioner mot kortikosteroider.
Feokromocytomrelaterad kris, som kan vara dödlig, har rapporterats efter administrering av systemiska kortikosteroider. Kortikosteroider bör endast administreras till patienter med misstänkt eller identifierad feokromocytom efter en lämplig utvärdering av risk/nytta balansen.
Synrubbning
Synrubbning kan rapporteras vid systemisk och topisk användning av kortikosteroider. Om en patient inkommer med symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar bör man överväga att remittera patienten till en oftalmolog för utredning av möjliga orsaker till synrubbningen. Dessa kan innefatta katarakt, glaukom eller sällsynta sjukdomar, såsom central serös korioretinopati (CSCR), som har rapporterats efter användning av systemiska och topiska kortikosteroider.
Pediatrisk population
Används med försiktighet vid behandling av barn.
Resultat från en enskild randomiserad, kontrollerad multicenterstudie med en annan kortikosteroid, metylprednisolonhemisuccinat, visade en ökning av tidig dödlighet (vid 2 veckor) och sen dödlighet (vid 6 månader) hos patienter med kranialt trauma som hade fått metylprednisolon, jämfört med placebo. Orsakerna till dödligheten i metylprednisolongruppen har inte fastställts.
Bensalkoniumklorid
Detta läkemedel innehåller 0,2 mg bensalkoniumklorid per 1 ml ampull motsvarande 0,2 mg/ml.
Detta läkemedel innehåller 0,4 mg bensalkoniumklorid per 2 ml ampull motsvarande 0,2 mg/ml.
Detta läkemedel innehåller 1 mg bensalkoniumklorid per 5 ml injektionsflaska motsvarande 0,2 mg/ml.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per ml, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Interaktioner
Om Celeston bifas används samtidigt med följande substanser, kan dosanpassning krävas.
Rifampicin
Rifampicin inducerar den mikrosomala oxidationen av glukokortikoider. Detta medför ett ökat steroidbehov under rifampicinbehandlingen och minskat steroidbehov efter sådan behandling.
Fenobarbital, Fenytoin, Karbamazepin
Fenobarbital (som även är metabolit till primidon), fenytoin och karbamazepin var för sig och i kombination inducerar metabolismen av hydrokortison, prednisolon och metylprednisolon (visat på barn med astma) med ökat dosbehov som följd. Interaktionen gäller sannolikt för hela gruppen glukokortikoider.
Samtidig användning av efedrin kan öka metabolismen av kortikosteroider och därmed minska den terapeutiska effekten av kortikosteroiden.
Samtidig behandling med CYP3A-hämmare, inklusive läkemedel som innehåller kobicistat, väntas öka risken för systemiska biverkningar. Kombinationen ska undvikas såvida inte nyttan uppväger den ökade risken för systemiska biverkningar av kortikosteroider, och om så är fallet ska patienter övervakas avseende systemiska biverkningar av kortikosteroider.
Graviditet
I djurförsök har kortikosteroider visat sig kunna ge upphov till missbildningar (gomspalt, skelettmissbildningar), men dessa djurexperimentella resultat förefaller inte ha någon relevans för människa. Efter långtidsbehandling har hos människa och djur konstaterats reducerad placenta- och födelsevikt. Dessutom föreligger vid långtidsbehandling risk för binjurebarksuppression hos det nyfödda barnet. Under graviditet bör därför kortikosteroider ges först efter särskilt övervägande.
Studier har visat en ökad risk för neonatal hypoglykemi efter antenatal administrering av en kort behandling med betametason till kvinnor med risk för sen förtidsbörd.
Amning
Betametason passerar över i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
Trafik
Celeston bifas har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningar
Frånsett substitutionsterapi innebär behandling med glukokortikoider alltid en överdosering jämfört med det fysiologiska tillståndet. De flesta biverkningar är farmakologiskt medierade och beror inte bara på dosens storlek och behandlingstidens längd, utan också på individens känslighet. Om inget annat anges avser biverkningarna systembehandling.
Tabell över biverkningar
|
Behandlingsrelaterade biverkningar per organsystem och frekvens Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data) |
|
|
Hjärtat | |
|
Ingen känd frekvens: |
Hypertension, hjärtsvikt. |
|
Blodet och lymfsystemet | |
|
Mindre vanliga: |
Tromboskomplikationer. |
|
Centrala och perifera nervsystemet | |
|
Ingen känd frekvens: |
Konvulsioner, öksat intrakraniellt tryck med papillödem (pseudotumor cerebri), vertigo, huvudvärk. |
|
Ögon | |
|
Mindre vanliga: |
Glaukom, bakre katarakt. |
|
Ingen känd frekvens: |
Dimsyn (se även avsnitt Varningar och försiktighet). |
|
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum | |
|
Sällsynta: |
Bronkospasm. |
|
Magtarmkanalen | |
|
Sällsynta: |
Peptiska sår. |
|
Ingen känd frekvens: |
Pankreatit, uttänjd buk, ulcerös esofagit. |
|
Hud och subkutan vävnad | |
|
Vanliga: |
Atrofi. |
|
Mindre vanliga: |
Hypo- eller hyperpigmentering, steril abscess (lokalbehandling). |
|
Ingen känd frekvens: |
Petekier och ekkymoser, erytem, ökad svettning. |
|
Muskuloskeletala systemet och bindväv | |
|
Vanliga: |
Osteoporos, muskelatrofi. |
|
Mindre vanliga: |
Ledinstabilitet (lokalbehandling). |
|
Ingen känd frekvens: |
Muskelsvaghet, steroidmyopati. |
|
Endokrina systemet | |
|
Vanliga: |
Hämning av den egna ACTH- och kortisolutsöndringen samt en Cushing-liknande symptombild. Försämring av diabetes mellitus eller manifestering av latent diabetes mellitus. Tillväxthämning hos barn. |
|
Ingen känd frekvens: |
Menstruationsrubbningar. |
|
Metabolism och nutrition | |
|
Vanliga: |
Hypokalemi, natriumretention. |
|
Ingen känd frekvens: |
Negativ kvävebalans orsakad av proteinkatabolism. |
|
Infektioner och infestationer | |
|
Vanliga: |
Aktivering av infektioner t ex tuberkulos. |
|
Blodkärl | |
|
Mindre vanliga: |
Benign intrakraniell hypertension. |
|
Immunsystemet | |
|
Sällsynta: |
Allergiska, ibland anafylaxireaktioner. |
|
Psykiska störningar | |
|
Mindre vanliga: |
Aktivering av psykiska rubbningar. |
|
Ingen känd frekvens: |
Insomnia. |
Övriga sällsynta biverkningar som rapporterats spontant är: ödem, försämrad sårläkning, senruptur, suppression av hudtester, hudreaktioner (allergisk dermatit, urticaria, angioneurotiskt ödem) och hicka.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Överdosering
Akut toxicitet även med massiva doser utgör i allmänhet inget kliniskt problem. Möjligen kan akut överdosering aggravera preexisterande sjukdomstillstånd såsom ulcus, elektrolytrubbningar, infektioner och ödem.
Symptomatisk behandling ges samt, om befogat, ventrikeltömning och medicinskt kol. Behandling krävs i regel inte.
Farmakodynamik
Celeston bifas innehåller betametason som är ett syntetiskt derivat av prednisolon och uppvisar en kraftigt ökad aktivitet jämfört med denna. Terapeutiskt jämförbara doser i mg är för betametason 0,60 mg och för prednisolon 5 mg. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd ännu. Betametason har antiinflammatorisk, immunosuppressiv och antiallergisk verkan men saknar mineralkortikoid effekt.
Betametason tillhör gruppen långverkande steroider.
Celeston bifas (pH ca. 7,0) är steril och innehåller två estrar av betametason, betametasondinatriumfosfat som är lättlöslig och betametasonacetat som är svårlöslig. Genom denna kombination erhålles dels en snabb initial effekt, dels en långvarig effekt (upp till 4 veckor eller längre) och intervallerna mellan injektionerna kan således förlängas.
Celeston bifas innehåller få och små kristaller vilket gör avlagringen minimal, varför sekundär rodnad och smärta är sällsynt.
Farmakokinetik
-
Prekliniska uppgifter
-
Innehåll
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
1 ml injektionsvätska innehåller betametasonacetat och betametasonnatriumfosfat motsvarande totalt betametason 5,7 mg.
Hjälpämne(n) med känd effekt:
En ml Celeston bifas innehåller 3,23 mg natrium.
1 ml ampull innehåller 0,2 mg bensalkoniumklorid, motsvarande 0,2 mg/ml.
2 ml ampull innehåller 0,4 mg bensalkoniumklorid, motsvarande 0,2 mg/ml.
5 ml injektionsflaska innehåller 1 mg bensalkoniumklorid, motsvarande 0,2 mg/ml.
Förteckning över hjälpämnen
natriumedetat
natriumdivätefosfatdihydrat
dinatriumfosfatdihydrat
bensalkoniumklorid
vatten för injektionsvätskor
Blandbarhet
Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.
Miljöpåverkan
Miljöinformationen för betametason är framtagen av företaget GlaxoSmithKline för Betnovat®, Betnovat® med chinoform, Betnovat® med neomycin
Miljörisk:
Risk för miljöpåverkan av betametason kan inte uteslutas då det inte finns tillräckliga ekotoxikologiska data.
Nedbrytning:
Betametason är potentiellt persistent.
Bioackumulering:
Betametason har låg potential att bioackumuleras.
Läs mer
Detaljerad miljöinformation
Detailed background information
Environmental Risk Classification
Predicted Environmental Concentration (PEC)
PEC is calculated according to the following formula:
PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.37*10-6*A(100-R)
PEC = 0.064 μg/L
Where:
A = 465.29 kg (total sold amount API free base in Sweden year 2022, data from IQVIA). Total volume of Betametasone acetate = 0.23 = 0.21 Kg acetate free base. Total volume of Betametasone dipropionate = 473 = 368 Kg dipropionate free base. Total volume of
Betametasone sodium phosphate = 25 = 19 Kg atrium phosphate free base. Total volume of Betametasone valerate = 69.57 = 57.29 Kg valerate free base.
R = 0% removal rate (conservatively, it has been assumed there is no loss by
adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation).
P = number of inhabitants in Sweden = 10*106
V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Reference 1)
D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Reference 1)
Predicted No Effect Concentration (PNEC)
Ecotoxicological studies
Algae:
No data
Water flea (Daphnia magna):
Acute toxicity
EC50 48 h (immobility) = 1,900 µg/L (OECD 202) (Reference 3)
Water flea:
Chronic toxicity
No data
Fish:
Acute toxicity
No data
Chronic toxicity
No data
Other ecotoxicity data:
Microorganisms in activated sludge:
EC50 3 h (inhibition) > 1,000,000 µg/L (OECD 209) (Reference 4)
NOEC 3 h (inhibition) = 1,000,000
PNEC cannot be calculated because data is not available for all three (algae, crustacean and fish) of the toxicity endpoints.
Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)
Risk of environmental impact of betamethasone cannot be excluded, since there is not sufficient ecotoxicity data available.
Degradation
Biotic degradation
Ready degradability:
No data
Inherent degradability:
28% primary degradation in 28 days (OECD 302C) (Reference 5)
Abiotic degradation
Hydrolysis:
50% degradation (pH 7) = 6.5 days (TAD 3.09) (Reference 7)
Photolysis:
No data
Justification of chosen degradation phrase:
Betamethasone valerate is not readily degradable or inherently biodegradable but the parent API undergoes appreciable primary biodegradation. This substance is predicted to degrade via hydrolysis with a half-life is less than 40 days. However, relevant hydrolysis products have not been identified and characterised. The phrase “betamethasone valerate is potentially persistent” is thus chosen.
Bioaccumulation
Bioconcentration factor (BCF):
Partitioning coefficient:
Log Pow = 3.60 (OECD 107). (Reference 6)
Justification of chosen bioaccumulation phrase:
Since log Pow < 4, the substance has low potential for bioaccumulation.
Excretion (metabolism)
Betamethasone:Topical mode of administration with up 14 % of betamethasone adsorbed systematically. This fraction is extensively metabolised in the liver. Only 4.8 % of the dose is recovered from urine, the remainder is eliminated as metabolites (Reference 2).
Please, also see Safety data sheets on http://www.msds-gsk.com/ExtMSDSlist.asp.
.
References
-
ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment.
-
Petersen MC, Nation RL, McBride WG, et al: Pharmacokinetics of betamethasone in healthy adults after intravenous administration. Eur J Clin Pharmacol 1983; 25:643-650.
-
Sewell IG and McKenzie J. Betamethasone 17-Valerate: Acute Toxicity to Daphnia magna. Report No. 1127/304. Safepharm Laboratories Limited, May 2004.
-
Clarke N. Betamethasone 17-Valerate: Assessment of the Inhibitory Effect on the Respiration of Activated Sewage Sludge. Report No. 1127/306. Safepharm Laboratories Limited, May 2004.
-
Mead C and McKenzie J. Betamethasone 17-Valerate: Assessment of Inherent Biodegradability; Modified MITI (II) Test. Report No. 1127/305. Safepharm Laboratories Limited, July 2004.
-
Dołowy M, Pyka A. Evaluation of Lipophilic Properties of Betamethasone and Related Compounds. Acta Pol Pharm. 2015;72(4):671-681
-
Material Safety Data Sheet for Betnovate® GM Cream. SDS number 130046. GlaxoSmithKline plc, September 2007.
Hållbarhet, förvaring och hantering
Hållbarhet
Ampuller 5 x 1 ml och 5 x 2 ml: 18 månader
Injektionsflaskor 5 ml: 18 månader.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25°C.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Omskakas väl före användning.
Lokal administrering: Om man önskar samtidig tillförsel av ett lokalanestetikum kan 2 delar Celeston bifas blandas med 1 del Citanest eller Xylocain. Celeston bifas dras upp i sprutan före bedövningsmedlet för att förhindra kontaminering av Celeston bifas-lösningen. Skaka sprutan lätt. Blandningen ska användas omedelbart efter färdigställandet.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Egenskaper hos läkemedelsformen
Injektionsvätska, suspension.