• Nosokomial pneumoni

• Samhällsförvärvad pneumoni

  
  

  Linezolid Sandoz är avsett för behandling av samhällsförvärvad pneumoni och nosokomial pneumoni när dessa med säkerhet eller sannolikt orsakas av känsliga grampositiva bakterier. Vid fastställande av om linezolid är en lämplig behandling ska hänsyn tas till resultaten av mikrobiologiska analyser och information om prevalensen av antibiotikaresistens bland grampositiva bakterier. (Se avsnitt Farmakodynamik för uppgift om aktuella organismer).

  
  

  Linezolid är inte aktivt mot infektioner orsakade av gramnegativa patogener. Specifik behandling mot gramnegativa organismer ska sättas in samtidigt om en gramnegativ patogen har dokumenterats eller misstänks.

  
  

• Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner (se avsnitt Varningar och försiktighet)
  Linezolid Sandoz är avsett för behandling av komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner endast när mikrobiologiska tester har fastställt att infektionen har orsakats av känsliga grampositiva bakterier.

  Linezolid är inte aktivt mot infektioner orsakade av gramnegativa patogener. Linezolid ska användas till patienter med komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner och med känd eller möjlig samtidig infektion med gramnegativa organismer endast om annan behandling inte finns tillgänglig (se avsnitt Varningar och försiktighet). Under dessa omständigheter ska behandling mot gramnegativa organismer sättas in samtidigt.

  
  

Linezolidbehandling ska endast inledas i samband med sjukhusvård och efter konsultation med relevant specialist såsom klinisk mikrobiolog eller infektionsläkare.

Officiella riktlinjer för ändamålsenlig användning av antibakteriella preparat ska beaktas.

Överkänslighet mot linezolid eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Linezolid bör ej ges till patienter som behandlas med läkemedel som hämmar monoaminoxidas A eller B (t.ex. fenelzin, isokarboxazid, selegilin, moklobemid) eller som under de föregående två veckorna tagit ett sådant läkemedel.

Såvida inte resurser för noggrann observation av patienten och övervakning av patientens blodtryck finns tillgängliga bör linezolid ej ges till patienter med följande underliggande kliniska tillstånd eller vid samtidig medicinering med följande läkemedel:

• Patienter med obehandlad hypertoni, feokromocytom, karcinoid, tyreotoxikos, bipolär depression, schizoaffektiv störning, akut förvirringstillstånd.

  
  

• Patienter som tar något av följande läkemedel: serotoninåterupptagshämmare (se avsnitt Varningar och försiktighet), tricykliska antidepressiva medel, serotonin 5‑HT_1‑receptoragonister (triptaner), sympatomimetiska medel med direkt eller indirekt verkan (inklusive adrenerga bronkodilaterare, pseudoefedrin och fenylpropanolamin), vasopressiva medel (t.ex. epinefrin, norepinefrin), dopaminerga medel (t.ex. dopamin, dobutamin), petidin, buprenorfin eller buspiron.

Data från djurförsök tyder på att linezolid och dess metaboliter kan passera över till modersmjölk. Amning bör således avbrytas innan linezolid administreras och amningsuppehåll göras under hela behandlingstiden (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).

Linezolid infusionsvätska, lösning, filmdragerade tabletter eller oral suspension kan användas som initial behandling. Patienter som inleder behandlingen parenteralt kan övergå till någon av de orala behandlingarna när detta är kliniskt indicerat. Vid sådan övergång krävs ingen dosjustering eftersom linezolid har en oral biotillgänglighet på nära 100 %.

Dosering

Rekommenderad dosering och behandlingstid för vuxna:

Behandlingstiden är beroende av den aktuella patogena organismen, infektionens lokalisation och svårighetsgrad, samt av patientens kliniska svar på behandlingen.

Följande rekommenderade behandlingstider avspeglar de tider som använts vid kliniska prövningar. Kortare behandlingstider kan vara lämpliga för vissa infektionstyper, men har ej utvärderats i kliniska prövningar.

Den längsta behandlingstiden är 28 dagar. Säkerhet och effekt vid användning av linezolid under längre tid än 28 dagar har ej fastställts (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Vid infektioner som är förknippade med samtidig bakteriemi krävs ingen ökning av den rekommenderade dosen eller behandlingstiden.

Infektioner	Dosering	Behandlingstid
Nosokomial pneumoni	600 mg två gånger dagligen	10‑14 dagar i följd
Samhällsförvärvad pneumoni
Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner	600 mg två gånger dagligen

Pediatrisk population

Det saknas tillräckliga uppgifter om säkerhet och effekt för linezolid vid behandling av barn och ungdomar (<18 år) för att några doseringsrekommendationer ska kunna ges (se avsnitt Farmakodynamik och Farmakokinetik).

Linezolid rekommenderas därför ej till denna åldersgrupp förrän ytterligare data är tillgängliga.

Äldre patienter

Ingen dosjustering behövs.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering behövs (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Patienter med gravt nedsatt njurfunktion (dvs. kreatininclearance <30 ml/min):

Ingen dosjustering behövs. Eftersom den kliniska signifikansen av högre exponeringsnivåer (upp till 10 gånger) för de två huvudmetaboliterna hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion inte är känd, bör dock linezolid användas med särskild försiktighet till dessa patienter, och endast när den förväntade nyttan av behandlingen bedöms överstiga den teoretiska risken.

Då ungefär 30 % av en dos linezolid elimineras under 3 timmars hemodialys bör linezolid administreras efter dialysbehandlingen hos sådana patienter. De huvudsakliga metaboliterna av linezolid elimineras i viss utsträckning vid hemodialys, men koncentrationerna av dessa metaboliter är fortfarande avsevärt högre efter dialys än hos patienter med normal njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt njurfunktion.

Linezolid bör därför användas med särskild försiktighet vid behandling av patienter med gravt nedsatt njurfunktion som behandlas med dialys, och endast när den förväntade nyttan av behandlingen bedöms överstiga den teoretiska risken.

Ännu saknas erfarenheter rörande linezolidbehandling av patienter som genomgår kontinuerlig ambulerande peritonealdialysis (CAPD) eller alternativa behandlingsformer för njursvikt (andra än hemodialys).

Patienter med nedsatt leverfunktion:

Ingen dosjustering behövs. Det finns dock endast begränsade kliniska data och linezolid bör användas till patienter med nedsatt leverfunktion endast när den förväntade nyttan av behandlingen bedöms överstiga den teoretiska risken (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Administreringssätt

Den rekommenderade dosen av linezolid bör administreras oralt två gånger dagligen.

Administreringsväg: oral användning

De filmdragerade tabletterna kan tas med eller utan föda.

De filmdragerade tabletterna ska sväljas hela med lite vatten.

Myelosuppression

Myelosuppression (inkluderande anemi, leukopeni, pancytopeni och trombocytopeni) har rapporterats hos patienter som behandlas med linezolid. I de fall där utgången är känd, har de påverkade hematologiska parametrarna återgått till de nivåer som förelåg före behandlingen. Risken för dessa effekter förefaller ha samband med behandlingstiden. Äldre patienter som behandlas med linezolid kan löpa större risk att drabbas av blodsjukdom än yngre patienter. Trombocytopeni kan uppträda oftare hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion, oavsett om de behandlas med dialys eller ej. Därför rekommenderas noggrann övervakning av blodstatus hos patienter som har anemi, granulocytopeni eller trombocytopeni, patienter som får samtidig medicinering som kan sänka hemoglobinnivån, övriga blodvärden eller inverka negativt på trombocytfunktionen, patienter som har gravt nedsatt njurfunktion och patienter som behandlas under längre tid än 10‑14 dagar. Till sådana patienter bör linezolid endast ges under förutsättning att deras blodvärden kan övervakas noggrant.

Om signifikant myelosuppression uppträder under behandling med linezolid bör terapin avbrytas om fortsatt behandling inte bedöms vara absolut nödvändig. I sådana fall ska blodstatus övervakas noggrant och lämpliga behandlingsåtgärder sättas in.

Dessutom rekommenderas att fullständig blodstatus (inklusive hemoglobinnivån, trombocyt- och leukocyttal samt differentialräkning av leukocyter) kontrolleras varje vecka hos patienter som behandlas med linezolid, oavsett blodstatus före behandlingen.

I studier av ”compassionate use” rapporterades allvarlig anemi oftare hos patienter som behandlades med linezolid under längre tid än den maximalt rekommenderade behandlingstiden 28 dagar. Dessa patienter behövde oftare få blodtransfusion. Fall av anemi som krävde blodtransfusion har också rapporterats efter godkännande för försäljning, oftast hos patienter som behandlats mer än 28 dagar.

Fall av sideroblastisk anemi har rapporterats efter godkännande för försäljning. I de fall där tiden för uppkomsten av anemin var känd hade de flesta patienterna behandlats med linezolid mer än 28 dagar. De flesta patienterna tillfrisknade helt eller delvis då behandlingen med linezolid avbröts med eller utan behandling av anemin.

Obalans i mortalitet i klinisk prövning med kateterrelaterade, grampositiva septikemier

I en öppen klinisk prövning med allvarligt sjuka patienter med infektioner i anslutning till intravaskulära katetrar iakttogs en överdödlighet hos patienter som behandlades med linezolid, jämfört med vankomycin/dikloxacillin/oxacillin [78/363 (21,5 %) jämfört med 58/363 (16,0 %)]. Den faktor som huvudsakligen påverkade mortaliteten var förekomst av infektion av grampositiva bakterier vid studiestarten. Mortaliteten var nästan densamma i de båda behandlingsarmarna hos patienter med infektioner orsakade enbart av grampositiva organismer (oddskvot 0,96; 95 % konfidensintervall: 0,58‑1,59) men var signifikant högre (p=0,0162) i linezolidarmen hos patienter med någon annan patogen eller ingen patogen vid studiestarten (oddskvot 2,48; 95 % konfidensintervall: 1,38‑4,46). Den största skillnaden inträffande under behandling och inom 7 dagar efter att behandlingen avslutats. Fler patienter i linezolidarmen förvärvade gramnegativa patogener under prövningen och avled av infektioner orsakade av gramnegativa patogener och av polymikrobiella infektioner jämfört med den andra behandlingsarmen. Därför bör linezolid endast användas vid komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner med känd eller möjlig samtidig infektion orsakad av gramnegativa organismer om det inte finns någon annan behandling tillgänglig (se avsnitt Indikationer). Vid dessa tillfällen måste behandling mot gramnegativa organismer sättas in samtidigt.

Antibiotikaassocierad diarré och kolit

Pseudomembranös kolit har rapporterats i samband med nästan alla antibakteriella medel, inklusive linezolid. Det är därför viktigt att beakta denna diagnos för patienter som får diarréer efter administrering av antibiotika. Vid misstänkt eller bekräftad kolit associerad med antibiotikabehandling kan det vara motiverat att avsluta behandlingen med linezolid. Lämpliga behandlingsåtgärder bör sättas in.

Antibiotikaassocierad diarré och antibiotikaassocierad kolit, inklusive pseudomembranös kolit och Clostridium difficile‑associerad diarré, har rapporterats vid användning av nästan alla antibakteriella medel, inklusive linezolid, och varierar i allvarlighetsgrad från mild diarré till dödlig kolit. Det är därför viktigt att beakta denna diagnos hos patienter som utvecklar allvarlig diarré under och efter behandling med linezolid. Om antibiotikaassocierad diarré eller antibiotikaassocierad kolit misstänks eller bekräftas, ska pågående behandling med antibakteriella medel, inklusive linezolid, avbrytas och adekvata åtgärder sättas in omedelbart. Läkemedel som hämmar tarmperistaltiken är kontraindicerat i denna situation.

Mjölksyraacidos

Mjölksyraacidos har rapporterats under användning med linezolid. Patienter som utvecklar symtom på metabolisk acidos som återkommande illamående eller kräkningar, magsmärtor, låga bikarbonatnivåer eller hyperventilering under behandling med linezolid kräver omedelbar läkarvård. Om mjölksyraacidos uppstår ska nyttan av fortsatt behandling med linezolid vägas mot den potentiella risken.

Mitokondriell dysfunktion

Linezolid hämmar den mitokondriella proteinsyntesen. Biverkningar såsom mjölksyraacidos, anemi eller neuropati (optikus eller perifer) kan uppträda som ett resultat av denna hämning och dessa symtom är mer vanliga då läkemedlet ges under mer än 28 dagar.

Serotonergt syndrom

Spontana fall av serotonergt syndrom har rapporterats vid samtidig administrering av linezolid och serotonerga medel, inklusive antidepressiva läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och opioider (t.ex. buprenorfin) (se avsnitt Interaktioner). Samtidig administrering av linezolid och serotonerga medel är därför kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer) utom då samtidig administrering är absolut nödvändigt. I dessa fall ska patienterna övervakas noga för tecken och symtom på serotonergt syndrom såsom kognitiv dysfunktion, hyperpyrexi, hyperreflexi och inkoordination. Om tecken eller symtom uppstår bör läkaren överväga att avsluta den ena eller båda behandlingarna. Om behandlingen med det samtidigt administrerade serotonerga medlet avslutas kan utsättningssymtom uppträda.

Perifer neuropati och optikusneuropati

Perifer neuropati så väl som optikusneuropati samt optikusneurit, som i vissa fall lett till synförlust, har rapporterats hos patienter som behandlats med linezolid. Huvudsakligen gäller det patienter som behandlats under längre tid än den maximalt rekommenderade behandlingstiden på 28 dagar.

Alla patienter ska uppmanas att rapportera symtom på synförsämringar såsom förändrad synskärpa, förändrat färgseende, dimsyn eller synfältsdefekter. Undersökning bör omedelbart utföras om sådana symtom uppstår, med remiss till ögonläkare om så krävs. Om en patient tar linezolid under en längre period än den maximalt rekommenderade behandlingstiden på 28 dagar ska synen kontrolleras regelbundet.

Vid perifer neuropati eller optikusneuropati ska fortsatt användning av linezolid vägas mot eventuella risker.

Det kan finnas en ökad risk för neuropatier då linezolid används av patienter som samtidigt använder eller tidigare har använt antimykobakteriella läkemedel mot tuberkulos.

Krampanfall

Krampanfall har rapporterats hos patienter som behandlas med linezolid. Hos de flesta av dessa fall fanns kramper i anamnesen eller riskfaktorer för kramper. Patienterna bör uppmanas att informera sin läkare om de har kramper i anamnesen.

Monoaminoxidashämmare

Linezolid är en reversibel, icke‑selektiv monoaminoxidashämmare (MAO). Vid de doser som används vid antibakteriell terapi uppträder dock inga antidepressiva effekter. Data gällande interaktioner och säkerhet vid användning av linezolid till patienter med underliggande tillstånd och/eller vid samtidig medicinering med läkemedel på grund av MAO‑hämning är begränsade. Linezolid rekommenderas därför inte under sådana omständigheter, såvida inte noggrann övervakning av patienten kan ske (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner).

Användning med tyraminrika livsmedel

Patienter bör avrådas från att förtära större mängder tyraminrika livsmedel (se avsnitt Interaktioner).

Superinfektion

Effekterna av behandling med linezolid på normalfloran har ej utvärderats i kliniska prövningar.

Användning av antibiotika kan ibland ge upphov till tillväxt av motståndskraftiga organismer. Under kliniska prövningar fick till exempel cirka 3 % av patienterna en läkemedelsrelaterad candidainfektion vid de rekommenderade doserna av linezolid. Om superinfektion uppträder under behandlingen ska lämpliga åtgärder vidtas.

Särskilda populationer

Linezolid bör användas med särskild försiktighet till patienter med gravt nedsatt njurfunktion, och endast när den förväntade nyttan bedöms överstiga den teoretiska risken (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).

Linezolid bör ges till patienter med gravt nedsatt leverfunktion endast om den förväntade nyttan bedöms överstiga den teoretiska risken (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).

Hos manliga råttor har biverkningar på den manliga fertiliteten setts, men relevansen hos människa är okänd (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning)

Kliniska prövningar

Säkerhet och effekt vid användning av linezolid under längre tid än 28 dagar har ej fastställts. Kontrollerade kliniska prövningar har inte inkluderat patienter med diabetiska fotsår, trycksår eller ischemiska sår, svåra brännskador eller gangrän. Det finns således begränsad erfarenhet av behandling med linezolid vid dessa tillstånd.

Linezolid Sandoz innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per filmdragerad tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Monoaminoxidashämmare

Linezolid är en reversibel, icke‑selektiv monoaminoxidashämmare (MAO). Data gällande interaktioner och säkerhet vid användning av linezolid till patienter vid samtidig medicinering med läkemedel som kan innebära risk på grund av MAO-hämning är begränsade. Användning av Linezolid rekommenderas därför inte under sådana omständigheter, såvida inte noggrann övervakning av patienten kan ske (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Potentiella interaktioner som leder till ökning av blodtrycket

Hos friska frivilliga med normalt blodtryck förstärkte linezolid de blodtrycksökningar som orsakades av pseudoefedrin och fenylpropanolaminhydroklorid. Samtidig administrering av linezolid och antingen pseudoefedrin eller fenylpropanolamin gav genomsnittliga ökningar av det systoliska blodtrycket på omkring 30‑40 mmHg, jämfört med 11‑15 mmHg vid administrering av enbart linezolid, 14‑18 mm Hg vid administrering av enbart pseudoefedrin eller fenylpropanolamin och 8‑11 mmHg vid administrering av placebo. Inga liknande studier har gjorts på försökspersoner med förhöjt blodtryck. Vid samtidig administrering av linezolid och läkemedel med vasopressiv verkan, inklusive dopaminerga medel, rekommenderas att dessa titreras noggrant för att uppnå önskad verkan.

Möjliga serotonerga interaktioner

Den möjliga läkemedelsinteraktionen med dextrometorfan undersöktes hos friska frivilliga. Försökspersonerna fick dextrometorfan (två doser om 20 mg med 4 timmars mellanrum) med eller utan linezolid. Inga tecken på serotonergt syndrom (förvirring, delirium, oro, darrningar, rodnad, svettningar, hög feber) har noterats hos de friska försökspersoner som fått linezolid och dextrometorfan.

Erfarenhet efter godkännande för försäljning av produkten: en rapport har inkommit där en patient fått symtom liknande dem vid serotonergt syndrom vid intag av linezolid och dextrometorfan. Symtomen upphörde när både läkemedlen sattes ut.

Under klinisk användning av linezolid tillsammans med serotonerga medel, inklusive antidepressiva läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och opioider (t.ex. buprenorfin), har fall med serotonergt syndrom rapporterats. Eftersom samtidig administrering är kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer) ska patienter som måste ges samtidig behandling med linezolid och serotonerga medel vårdas enligt beskrivning i avsnitt Varningar och försiktighet.

Användning med tyraminrika livsmedel

Ingen signifikant blodtryckshöjning uppmättes hos försökspersoner som fick både linezolid och mindre än 100 mg tyramin. Detta tyder på att det enbart är nödvändigt att undvika förtäring av stora mängder mat och dryck med högt tyramininnehåll (t.ex. lagrad ost, jästextrakt, odestillerade alkoholdrycker och fermenterade sojaprodukter, exempelvis sojasås).

Läkemedel som metaboliseras via cytokrom P‑450

Linezolid metaboliseras ej mätbart genom cytokrom P‑450‑systemet (CYP) och hämmar inga av de kliniskt signifikanta CYP‑isoformerna (1A2, 2C9, 2C19, 2D6, 2E1, 3A4) hos människa. Linezolid inducerar inte heller P450‑isoenzymer hos råtta. Det finns således ingen anledning att förvänta sig CYP450‑inducerade läkemedelsinteraktioner med linezolid.

Rifampicin

Effekten av rifampicin på farmakokinetiken för linezolid studerades hos sexton friska frivilliga vuxna män som fick 600 mg linezolid två gånger dagligen i 2,5 dagar med eller utan rifampicin 600 mg en gång dagligen i 8 dagar. Rifampicin minskade C_max och AUC för linezolid med i medeltal 21 % [90 % CI, 15, 27] respektive 32 % [90 % CI, 27, 37]. Mekanismen för denna interaktion samt den kliniska relevansen är okänd.

Warfarin

När warfarin tillfördes under linezolidbehandling vid steady state inträffade en 10 % minskning av det genomsnittliga maximala INR‑värdet och en 5 % minskning av arean under kurvan (AUC) för INR. Data från patienter som fått warfarin och linezolid är otillräckliga för att avgöra om dessa resultat har någon klinisk signifikans.

Det finns inga adekvata data från användning av linezolid i gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter). En potentiell risk för människa föreligger.

Linezolid bör ej användas under graviditet om det inte är uppenbart nödvändigt, dvs. endast om den potentiella nyttan överstiger den teoretiska risken.

Data från djurförsök tyder på att linezolid och dess metaboliter kan passera över till bröstmjölk. Amning bör således avbrytas innan linezolid administreras och amningsuppehåll göras under hela behandlingstiden.

Linezolid minskade fertiliteten reversibelt och ledde till onormal spermiemorfologi hos vuxna hanråttor vid exponeringsnivåer som ungefär motsvarar de nivåer som förväntas hos människa. Eventuella effekter av linezolid på mannens reproduktionssystem är inte kända (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Patienter bör upplysas om risken för yrsel eller symtom på nedsatt syn (enligt beskrivning i avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar) vid användning av linezolid och avrådas från att framföra fordon och använda maskiner om något av dessa symtom uppträder.

I nedanstående tabell redovisas de biverkningar som har rapporterats i frekvenser ≥ 0,1 % eller ansetts vara allvarliga i kliniska studier som inkluderade mer är 2 000 vuxna patienter som behandlades med de rekommenderade linezoliddoserna i upp till 28 dagar.

Biverkningar uppträdde hos omkring 22 % av patienterna. Vanligast förekommande var huvudvärk (2,1 %), diarré (4,2 %), illamående (3,3 %) och candida‑infektioner (särskilt oral [0,8 %] och vaginal [1,1 %] kandidos, se tabellen nedan). De vanligaste läkemedelsrelaterade biverkningar som ledde till terapiavbrott var huvudvärk, diarré, illamående och kräkningar. Cirka 3 % av patienterna avbröt behandlingen på grund av en läkemedelsrelaterad biverkning.

Ytterligare biverkningar som har rapporterats efter godkännande för försäljning anges i tabellen som ”ingen känd frekvens”, eftersom frekvensen inte kan beräknas från tillgängliga data.

Följande biverkningar har observerats och rapporterats under behandling med linezolid med följande frekvenser: Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Organsystem-klass	Vanliga (≥1/100, <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)	Sällsynta (≥1/10 000, 1/1 000)	Mycket sällsynta (<1/10 000)	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgänglig data)
Infektioner och infestationer	Kandidos, oral kandidos, vaginal kandidos, svamp-infektioner	Vaginit			Antibiotika-associerad kolit, inklusive pseudo-membranös kolit*
Blodet och lymfsystemet		Leukopeni*, neutropeni, trombocytopeni*, eosinofili			Myelo-suppression*, pancytopeni*, anemi*†­, sideroblastisk anemi*
Immunsystemet					Anafylaxi
Metabolism och nutrition					Mjölksyra-acidos*, hyponatremi
Psykiska störningar		Insomni
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk, smak-förändringar (metallsmak)	Yrsel, hypestesi, parestesi			Serotonergt syndrom**, kramper*, perifer neuropati*
Ögon		Dimsyn*			Optikus-neuropati*, optikusneurit*, synförlust*, förändrad synskärpa*, förändringar i färgseende*, förändringar i synfältet*
Öron och balansorgan		Tinnitus
Hjärtat			Arytmi (takykardi)
Blodkärl		Hypertoni, flebit, tromboflebit	Transitorisk ischemisk attack
Magtarm-kanalen	Diarré, illamående, kräkningar	Pankreatit, gastrit, lokaliserad eller generell buksmärta, förstoppning, muntorrhet, dyspepsi, glossit, lös avföring, stomatit, missfärgning eller annan påverkan på tungan			Ytlig missfärgning av tänderna
Lever och gallvägar	Onormala leverfunktionsvärden; förhöjt ASAT, ALAT eller alkaliskt fosfatas	Förhöjt totalt bilirubin
Hud och subkutan vävnad		Urtikaria, dermatit, svettningar, pruritus, utslag			Bullösa störningar som Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, angioödem, alopeci
Njurar och urinvägar	Förhöjt BUN	Polyuri, förhöjt kreatinin	Njursvikt
Reproduktions-organ och bröstkörtlar		Vulvovaginal dysfunktion
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället		Frossa, matthet, feber, smärta vid injektionsstället, ökad törst, lokaliserad smärta
Undersökningar	Blodkemi Förhöjt LDH, kreatinkinas, lipas, amylas eller glukos (ej fasteglukos). Sänkt totalprotein, albumin, natrium eller kalcium. Ökning eller sänkning av kalium eller bikarbonat. Hematologi Ökning av neutrofila eller eosinofila leukocyter. Minskat hemoglobin, hematokrit eller erytrocyttal. Ökat eller minskat trombocyttal eller leukocyttal.	Blodkemi Ökning av natrium eller kalcium. Sänkt blodglukos (ej fasteglukos). Ökning eller minskning av klorid. Hematologi Ökat retikulocyttal. Minskat antal neutrofiler.

* Se avsnitt Varningar och försiktighet

** Se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner

†­ Se nedan

Följande biverkningar av linezolid bedömdes i sällsynta fall som allvarliga: lokaliserad buksmärta, TIA (transitorisk ischemisk attack) och hypertoni.

†­ I kontrollerade kliniska prövningar där linezolid gavs i upp till 28 dagar rapporterades anemi hos <0,1 % av patienterna. I ett ”compassionate use”‑program med patienter med livshotande infektioner och underliggande samtidiga sjukdomar, utvecklades anemi hos 2,5 % (33/1 326) av de patienter som behandlades ≤ 28 dagar, jämfört med 12,5 % (53/430) hos dem som behandlades >28 dagar. Andelen patienter som utvecklade behandlingsrelaterad allvarlig anemi och behövde blodtransfusion var 9 % (3/33) för dem som behandlades ≤ 28 dagar och 15 % (8/53) hos dem som behandlades >28 dagar.

Pediatrisk population

Säkerhetsdata från kliniska studier baserade på mer än 500 pediatriska patienter (från nyfödd till 17 års ålder) tyder inte på att säkerhetsprofilen för linezolid skiljer sig åt mellan pediatriska och vuxna patienter.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Någon specifik antidot är ej känd.

Inga fall av överdosering har rapporterats. Följande information kan dock vara användbar:

Understödjande behandling rekommenderas tillsammans med upprätthållande av den glomerulära filtrationen. Cirka 30 % av en linezoliddos elimineras under 3 timmars hemodialys, men data saknas rörande eliminering genom peritoneal dialys eller hemoperfusion. Linezolids två huvudmetaboliter elimineras även dessa i viss utsträckning genom hemodialys.

Toxiska reaktioner i form av minskad aktivitet och ataxi har observerats hos råttor efter administrering av 3 000 mg linezolid/kg/dygn. Hundar uppvisade kräkningar och darrningar efter en dos av 2 000 mg/kg/dygn.

Allmänna egenskaper

Linezolid är ett syntetiskt, antibakteriellt medel som tillhör en ny klass av antibiotika, oxazolidinonerna. Linezolid är verksamt in vitro mot aeroba grampositiva bakterier och anaeroba mikroorganismer. Linezolid hämmar selektivt den bakteriella proteinsyntesen via en unik verkningsmekanism. Specifikt binder linezolid till en plats på bakteriens ribosomer (23S på 50S‑subenheten) och förhindrar bildningen av ett funktionellt 70S initieringskomplex, som är en viktig komponent i translationsprocessen.

Den postantibiotiska effekten (PAE) hos linezolid mot Staphylococcus aureus in vitro var omkring 2 timmar. Vid mätning i djurmodeller, var de postantibiotiska effekterna in vivo 3,6 och 3,9 timmar för Staphylococcus aureus respektive Streptococcus pneumoniae. I djurförsök var den avgörande effektparametern den tid då plasmanivån av linezolid översteg den minsta hämmande koncentrationen (MIC) för den infekterande mikroorganismen.

Brytpunkter

Brytpunkter för den minsta hämmande koncentrationen (MIC) har fastställts av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) för stafylokocker samt enterokocker till känslig ≤4 mg/l och resistent >4 mg/l. För streptokocker (inklusive S. pneumoniae) har brytpunkter fastställts till känslig ≤2 mg/l och resistent >4 mg/l.

Icke artrelaterade MIC-brytpunkter har fastställts till känslig ≤ 2 mg/l och resistent >4 mg/l. Icke artrelaterade brytpunkter har fastställts i huvudsak baserat på PK/PD‑data och är oberoende av MIC‑fördelningen för specifika arter. Dessa brytpunkter är avsedda endast för organismer där specifik brytpunkt inte har fastställts men inte för arter där känslighetstestning inte rekommenderas.

Känslighet

Prevalensen av förvärvad resistens kan variera geografiskt och med tiden för särskilda arter och lokal information om resistensmönster är önskvärd, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Expertråd bör inhämtas när det lokala resistensmönstret är sådant att substansens användbarhet vid åtminstone vissa infektioner kan ifrågasättas.

Kategori

Känsliga organismer Grampositiva aerober: Enterococcus faecalis Enterococcus faecium* Staphylococcus aureus* Koagulasnegativa stafylokocker Streptococcus agalactiae* Streptococcus pneumoniae* Streptococcus pyogenes* Grupp C‑streptockocker Grupp G‑streptokocker Gram-positiva anaerober: Clostridium perfringens Peptostreptococcus anaerobius Peptostreptococcus species

Resistanta organismer Haemophilus influenzae Moraxella catarrhalis Neisseria‑arter Enterobacteriaceae Pseudomonas‑arter

*Klinisk effekt har påvisats för känsliga isolat på godkända kliniska indikationer.

Även om linezolid in vitro visar viss aktivitet mot Legionella, Chlamydia pneumoniae och Mycoplasma pneumoniae, är data otillräckliga för att påvisa klinisk effekt.

Resistens

Korsresistens

Linezolids verkningsmekanism skiljer sig från andra klasser av antibiotika. In vitro‑studier med kliniska isolat (inklusive meticillinresistenta stafylokocker, vankomycinresistenta enterokocker, och penicillin- och erytromycinresistenta streptokocker) tyder på att linezolid vanligen är aktivt mot organismer som är resistenta mot en eller flera andra klasser av antibiotika.

Resistens mot linezolid är associerad med punktmutationer i 23S rRNA.

I likhet med andra antibiotika som används för behandling av patienter med svårbehandlade infektioner eller under långa behandlingsperioder, har en minskning av känsligheten noterats med linezolid. Resistens mot linezolid har rapporterats för enterokocker, Staphylococcusaureus och koagulasnegativa stafylokocker. Resistensen har vanligtvis uppkommit i samband med förlängda behandlingskurer och i närvaro av protesmaterial eller icke dränerade abscesser. När antibiotikaresistenta organismer påträffas i sjukhusmiljö är det viktigt att betona vikten av riktlinjer för infektionskontroll.

Information från kliniska prövningar

Studier på den pediatriska populationen:

I en öppen studie jämfördes behandlingseffekten av linezolid (10 mg/kg var 8:e timme) med vankomycin (10‑15 mg/kg var 6:e till 24:e timme) hos barn från födseln upp till 11 års ålder infekterade med misstänkta eller bekräftade resistenta grampositiva patogener (inklusive nosokomial pneumoni, komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner, kateterrelaterad bakteriemi, bakteriemi av okänd härkomst och andra infektioner). Hos den utvärderbara populationen sågs en utläkning på 89,3 % (134/150) och 84,5 % (60/71) för linezolid respektive vankomycin (95 % Cl: -4,9, 14,6).

Linezolid Sandoz innehåller främst (s)‑linezolid, som är biologiskt aktivt och som metaboliseras till inaktiva derivat.

Absorption

Linezolid absorberas snabbt och fullständigt efter oral administrering. Den maximala plasmakoncentrationen uppnås inom 2 timmar efter dosering. Linezolids absoluta orala biotillgänglighet (undersökt i en crossoverstudie med orala och intravenösa doser) är fullständig (cirka 100 %). Absorptionen påverkas ej påtagligt av föda och absorptionen av den orala suspensionen motsvarar den som uppnås med de filmdragerade tabletterna.

Plasmakoncentrationen, C_max och C_min (medelvärde och standardavvikelse), vid steady state efter intravenösa doser om 600 mg två gånger dagligen har fastställts till 15,1 [2,5] mg/l respektive 3,68 [2,68] mg/l.

I en annan studie efter orala doser om 600 mg två gånger dagligen till steady state fastställdes C_max och C_min till 21,2 [5,8] mg/l respektive 6,15 [2,94] mg/l. Steady state uppnås andra behandlingsdygnet.

Distribution

Distributionsvolymen vid steady state är i genomsnitt 40‑50 liter hos friska vuxna och motsvarar ungefär kroppens totala vattenmängd. Bindningen till plasmaproteiner är omkring 31 % och är ej koncentrationsberoende.

Linezolidkoncentrationen i olika kroppsvätskor vid upprepad dosering har bestämts hos ett begränsat antal friska frivilliga. Kvoten mellan koncentrationen linezolid i saliv och plasma var 1,2:1,0 och mellan svett och plasma 0,55:1,0. Kvoten för lungornas epitelcellsvätska respektive alveolarvätska var 4,5:1,0 respektive 0,15:1,0, vid mätning av C_max vid steady state. I en mindre studie på försökspersoner med ventrikuloperitoneal shunt och huvudsakligen icke‑inflammerade hjärnhinnor var kvoten av linezolidkoncentrationen i cerebrospinalvätska respektive plasma 0,7:1,0 vid C_max efter upprepad dosering av linezolid.

Metabolism

Linezolid metaboliseras huvudsakligen genom oxidation av morfolinringen, vilket främst resulterar i bildandet av två inaktiva karboxylsyraderivat, aminoetoxiättiksyrametaboliten (PNU‑142300) och hydroxyetylglycin‑metaboliten (PNU-142586). Hydroxyetylglycinmetaboliten (PNU‑142586) är den dominerande metaboliten hos människa och förmodas uppkomma genom en icke‑enzymatisk process. Aminoetoxiättiksyrametaboliten (PNU‑142300) förekommer i mindre mängd. Även andra mindre viktiga, inaktiva metaboliter har beskrivits.

Eliminering

Hos patienter med normal njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt njurfunktion utsöndras linezolid vid steady state i huvudsak i urinen i form av metaboliterna PNU‑142586 (40 %), modersubstansen (30 %) och PNU‑142300 (10 %). Medan praktiskt taget inget av modersubstansen kan ses i feces, återfinns 6 % och 3 % av varje dos i form av PNU‑142586 respektive PNU‑142300 i feces. Halveringstiden för linezolid är i genomsnitt 5‑7 timmar.

Av linezolids totala clearance utgörs 65 % av icke‑renalt clearance. En viss grad av icke‑linjäritet ses vid ökade doser av linezolid, vilket verkar bero på ett lägre renalt och icke‑renalt clearance vid högre koncentrationer av linezolid. Skillnaden är emellertid liten och avspeglas ej i den skenbara halveringstiden.

Särskilda populationer

Patienter med nedsatt njurfunktion

Hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (dvs. med kreatininclearance <30 ml/min) ökade exponeringen för linezolids två huvudmetaboliter i plasma med 7‑8 gånger efter engångsdoser på 600 mg. Dock skedde ingen ökning av AUC för modersubstansen. Även om de huvudsakliga metaboliterna av linezolid i viss utsträckning elimineras genom hemodialys, är plasmanivåerna av metaboliterna efter engångsdoser på 600 mg hos dessa patienter fortfarande avsevärt högre efter dialys, än hos patienter med normal njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt njurfunktion.

Den maximala plasmakoncentrationen av de två huvudmetaboliterna efter flera dagars dosering var 10 gånger högre hos 24 patienter med gravt nedsatt njurfunktion, varav 21 hemodialyspatienter, än hos patienter med normal njurfunktion. Den maximala plasmakoncentrationen av linezolid påverkades ej.

Den kliniska betydelsen av dessa observationer har ännu ej fastställts, eftersom data rörande säkerheten är begränsade (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Patienter med nedsatt leverfunktion

Begränsade data tyder på att farmakokinetiken för linezolid, PNU‑142300 och PNU‑142586 är oförändrad hos patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion (dvs. Child‑Pugh klass A eller B). Farmakokinetiken för linezolid hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion (dvs. Child‑Pugh klass C) har ej analyserats. Någon avgörande förändring i metabolismen vid nedsatt leverfunktion förväntas dock ej eftersom linezolid metaboliseras via en icke‑enzymatisk process (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Barn och ungdomar (<18 år)

Data om säkerhet och effekt för linezolid vid behandling av barn och ungdomar (<18 år) är begränsade och därför rekommenderas inte behandling med linezolid till denna åldersgrupp (se avsnitt Dosering). Ytterligare studier behövs för att kunna fastställa säkra och effektiva doseringsrekommendationer. Farmakokinetiska studier tyder på att clearance av linezolid (räknat per kg kroppsvikt) är högre hos barn (1 vecka till 12 år) än hos vuxna efter enkel- och upprepad dosering. Clearance minskar dock med ökande ålder.

Hos barn, 1 vecka till 12 år gamla, gav en administrering av 10 mg/kg kroppsvikt dagligen var 8:e timme, en exponering som motsvarade 600 mg två gånger dagligen hos vuxna.

Hos nyfödda, upp till 1 vecka gamla barn, ökar systemisk clearance av linezolid snabbt (räknat per kg kroppsvikt) under den första levnadsveckan. Exponeringen hos nyfödda som behandlas med 10 mg/kg kroppsvikt dagligen var 8:e timme, är därför störst under det första levnadsdygnet. Dock förväntas ingen överdriven ackumulering under 1:a levnadsveckan vid denna dosregim då clearance ökar snabbt under denna period.

Hos ungdom (12‑17 år gamla) var linezolids farmakokinetik jämförbar med den hos vuxna efter en dos om 600 mg. Exponeringen hos ungdomar som får 600 mg dagligen var 12:e timme är därför samma som den hos vuxna som fått samma dos.

Hos pediatriska patienter med ventrikuloperitoneal shunt som administrerades linzolid 10 mg/kg antingen var 12:e eller var 8:e timme, sågs varierande koncentrationer av linezolid i cerebrospinalvätskan (CSF) efter både enkeldos och multipla doser. Terapeutiska koncentrationer uppnåddes eller upprätthölls inte genomgående i cerebrospinalvätskan, därför rekommenderas inte linezolid som empirisk behandling av pediatriska patienter med infektioner i centrala nervsystemet.

Äldre patienter

Farmakokinetiken för linezolid är ej signifikant annorlunda hos patienter som är 65 år och äldre.

Kvinnor

Kvinnor har en något mindre distributionsvolym än män och genomsnittligt clearance är reducerat med omkring 20 % efter korrigering för kroppsvikt. Plasmakoncentrationerna är högre hos kvinnor, vilket delvis kan förklaras med skillnader i kroppsvikt. Eftersom linezolids genomsnittliga halveringstid emellertid ej skiljer sig signifikant mellan män och kvinnor förväntas plasmanivåerna hos kvinnor ej stiga över väl tolererade nivåer. Dosjusteringar behöver således ej göras.

Linezolid minskade fertiliteten och reproduktionsförmågan hos hanråttor vid exponeringsnivåer som ungefär motsvarar de nivåer som förväntas hos människa. Hos könsmogna djur var dessa effekter reversibla, men hos unga djur som behandlades med linezolid under nästan hela sin sexuella mognadsperiod var dessa effekter ej reversibla. Hos vuxna hanråttor observerades onormal spermiemorfologi i testiklarna samt epitelcellhypertrofi och hyperplasi i bitestiklarna. Linezolid föreföll påverka spermiernas mognadsprocess hos råtta. Tillägg av testosteron hade ingen effekt på de linezolidmedierade effekterna på fertiliteten. Hypertrofi i bitestiklarna observerades ej hos hundar som behandlades under 1 månad, även om förändringar i organvikterna för prostata, testiklar och bitestiklar var tydliga.

Vid reproduktionstoxikologiska studier på mus och råtta konstaterades inga teratogena effekter vid exponeringsnivåer som var 4 gånger högre respektive lika höga som de förväntade nivåerna hos människa. Hos möss orsakade samma koncentrationer av linezolid toxicitet hos moderdjur och var relaterade till ökad embryodödlighet, inklusive hela kullförluster, minskad fostervikt och en förstärkning av den normala genetiska tendensen till sternala variationer hos musstammen. Hos råttor observerades en ringa toxicitet hos moderdjur vid exponeringsnivåer som var lägre än förväntade kliniska exponeringsnivåer. Viss fostertoxicitet i form av minskade födelsevikter och minskad ossifiering av bröst och revben, minskad överlevnad hos ungarna och lindriga mognadsfördröjningar observerades. Vid parning uppvisade dessa ungar en reversibel, dosrelaterad ökning av pre‑implanteringsförluster med motsvarande minskning av fertiliteten. Minskad fostervikt hos kanin inträffade endast vid förekomst av toxicitet hos moderdjur (kliniska tecken, reducerad kroppsviktökning och reducerat födointag) vid låg exponeringsnivå, 0,06 gånger jämfört med den förväntade exponeringen hos människa baserad på AUC. Denna djurart är känd för att vara känslig för effekten av antibiotika.

Linezolid och dess metaboliter utsöndras i modersmjölken hos digivande råttor, och de koncentrationer som uppmättes var högre än de i moderns plasma.

Linezolid orsakade reversibel myelosuppression hos råttor och hundar.

Vid peroral administrering av 80 mg/kg/dag till råtta i 6 månader observerades icke‑reversibel, minimal till mild axonal degeneration av ischiasnerven; minimal degeneration av ischiasnerven observerades även hos 1 hane vid samma dosnivå vid en interimistisk nekropsi efter 3 månader. Noggranna morfologiska utvärderingar av perfusionsfixerad vävnad utfördes för att undersöka tecken på synnervsdegeneration. Minimal till måttlig synnervsdegeneration sågs hos 2 av 3 hanråttor efter 6 månaders dosering, men ett direkt samband med substansen är osäkert på grund av fyndens akuta karaktär och deras asymmetriska distribution. Den observerade synnervsdegenerationen liknade mikroskopiskt spontan ensidig synnervsdegeneration som rapporterats hos äldre råttor och kan utgöra en försämring av vanliga bakgrundsförändringar.

Prekliniska data avseende allmäntoxicitet och gentoxicitet visar inga särskilda risker för människa utöver de som tidigare nämnts. Inga studier av carcinogena/onkogena egenskaper har genomförts med tanke på att doseringen pågår under kort tid och att ingen gentoxicitet har observerats i standardstudier.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En filmdragerad tablett innehåller 600 mg linezolid.

Förteckning över hjälpämnen

Hjälpämnen (kärna):

Mikrokristallin cellulosa

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Natriumstärkelseglykolat typ A

Hydroxipropylcellulosa

Magnesiumstearat

Hjälpämnen (dragering):

Hypromellos (E 464)

Titandioxid (E 171)

Makrogol (E 1521)

Ej relevant.

Miljöinformationen för linezolid är framtagen av företaget Pfizer för Zyvoxid, Zyvoxid®

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av linezolid kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att linezolid är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att linezolid kan bioackumuleras, då data saknas.

Hållbarhet

3 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Filmdragerad tablett.

Vit till benvit, bikonvex oval filmdragerad tablett, 18,8 mm lång, 9,9 mm bred och 6,4 mm tjock med ”LZ600” präglat på ena sidan och slät på andra sidan.