Fostimon

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller information som är viktig för dig.

1. Vad Fostimon är och vad det används för

2. Vad du behöver veta innan du använder Fostimon

Innan behandlingen påbörjas ska din och din partners fruktsamhet utvärderas.

3. Hur du använder Fostimon

Dosering och behandlingens längd:

Använd alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Kvinnor som inte har ägglossning och har oregelbundna menstruationer eller inte har menstruation:

Om du har menstruation bör behandlingen påbörjas inom de första 7 dagarna efter att menstruationen börjat (menstruationscykelns första 7 dagar).

Du får en injektion varje dag, antingen under huden (subkutant) eller i en muskel (intramuskulärt).

Vanlig startdos är 75-150 IE FSH (Fostimon) varje dag. Vid behov kan denna dos ökas med 37,5-75 IE med 7 eller företrädesvis 14 dagars intervall för att uppnå lämpligt behandlingssvar.

Maximal daglig dos är vanligtvis inte högre än 225 IE.

Om läkaren inte ser någon effekt efter 4 veckors behandling, kommer behandlingscykeln att avbrytas. I nästa cykel kommer din läkare att förskriva en behandling med högre startdos än i föregående cykel.

För att framkalla slutlig follikelmognad när tillräcklig effekt uppnåtts (tillräcklig tillväxt av äggblåsorna), ges en injektion av ett annat läkemedel (innehållande hormonet hCG). Detta sker 24-48 timmar efter den sista Fostimon-injektionen. Du rekommenderas att ha samlag samma dag som hCG-injektionen ges och även dagen därpå.

Om effekten blir för kraftig ska behandlingen avbrytas och hCG kommer inte att ges (se Eventuella biverkningar). I nästa cykel kommer din läkare att förskriva en dos som är lägre än den i föregående cykel.

Kvinnor som genomgår ovariell stimulering för multipel follikelutveckling före in vitro-fertilisering eller annan assisterad reproduktionsteknik:

Alternativ 1. Om du har menstruation:

Behandlingen bör påbörjas 2 eller 3 dagar efter att menstruationen börjat (dag 2 till 3 i menstruationscykeln).

Dosen ges som en subkutan eller intramuskulär injektion varje dag.

Vanlig dosering för överstimulering av äggstockarna är 150-225 IE Fostimon varje dag. Behandlingen fortsätter med en dos som är anpassad till ditt individuella behov, tills lämplig follikelutveckling har uppnåtts. Detta uppnås i genomsnitt på den tionde behandlingsdagen (kan variera från 5-20 dagar) och kontrolleras med blodprov och/eller ultraljudsundersökning.

Maximal daglig dos är vanligtvis 450 IE.

När tillfredsställande follikelmognad har uppnåtts ges en injektion av ett annat läkemedel för att framkalla slutlig follikelmognad. Detta läkemedel innehåller upp till 10 000 IE humant koriongonadotropin (hCG). Det ges 24-48 timmar efter den sista Fostimon-injektionen.

Äggceller kommer att uppsamlas ca 35 timmar senare.

Alternativ 2. Vid användning av gonadotropinfrisättande hormonagonist (GnRH-agonist):

Fostimon ges ca 2 veckor efter det att behandlingen med GnRH-agonisten påbörjats. Båda behandlingarna fortsätter tills lämplig follikelutveckling uppnåtts. Fostimon-behandlingen ges som en subkutan eller intramuskulär injektion varje dag.

Exempel: Efter 2 veckors behandling med GnRH agonist kan 150-225 IE Fostimon ges följande 7 dagar. Därefter anpassas dosen efter svaret från äggstockarna.

Hur Fostimon ska ges:

Fostimon ges som långsam subkutan (under huden) eller intramuskulär (i en muskel) injektion. Varje flaska är endast avsedd för engångsanvändning och lösningen ska ges omedelbart efter beredningen.

Efter lämplig träning kan läkaren be dig att själv injicera Fostimon.

Då ska läkaren först:

• låta dig öva på hur man går tillväga för att ge subkutan injektion

• visa dig lämpliga injektionsställen på kroppen

• visa hur du bereder injektionslösningen

• noga visa hur du bereder rätt dos av injektionslösningen

Förutom ampuller bör andra läkemedelsformer övervägas vid självadministrering av patienter.

Läs noga nedanstående instruktioner innan du själv injicerar Fostimon:

Beredning och injicering av 1 flaska Fostimon, genom att använda 1 pulverflaska:

Injektionen ska beredas precis innan du är redo att ta den, använd vätskan i ampullen (lösningsmedlet, som är 0,9 % natriumklorid i vatten för injektionsvätskor) som finns i varje förpackning.

Förbered en ren arbetsyta och tvätta händerna. Det är viktigt att händerna och de redskap du använder är så rena som möjligt.

Lägg följande utrustning på arbetsytan:

• 2 spritsuddar (bomullstussar eller kompresser med sprit) (finns ej i förpackningen)

• 1 injektionsflaska med Fostimon pulver

• 1 ampull med spädningsvätska

• 1 spruta (finns ej i förpackningen)

• 1 injektionsnål för beredning av injektionslösningen (finns ej i förpackningen)

• 1 tunn injektionsnål för subkutan injektion (finns ej i förpackningen)

Beredning av injektionslösning med 1 pulverflaska

Förbered injektionslösningen:

Beredning av högre doser, vid användning av mer än 1 pulverflaska.

Om din läkare rekommenderat högre doser till dig, kan detta åstadkommas genom att använda mer än 1 pulverflaska till en ampull med spädningsvätska.

Vid beredning av mer än 1 flaska Fostimon, i slutet av steg 4 ovan, dras färdigberett innehåll i den första flaskan i sprutan upp och injiceras långsamt i en andra flaska. Upprepa steg 2 till 4 för den andra och de efterföljande pulverflaskorna tills innehållet i erforderligt antal flaskor som motsvarar den ordinerade dosen är upplösta (inom gränsen för den maximala dosen på 450 IE, vilket motsvarar max 6 ampuller för Fostimon 75 IE eller 3 ampuller för Fostimon 150 IE).

Läkaren kan öka din dos med 37,5 IE. Denna dosering kan uppnås med 0,5 ml Fostimon 75 IE lösning.

För detta ska du lösa upp innehållet i en 75 IE injektionsflaska i enlighet med steg 2 till 3 som beskrivet ovan och dra upp hälften av denna beredda lösning (0,5 ml) tillbaka upp i sprutan i enlighet med steg 4.

I denna situation kommer du att ha två lösningar att injicera: den första upplöst i 1 ml och den andra innehållande 37,5 IE i 0,5 ml.

Båda lösningarna ska injiceras med sina egna sprutor enligt följande steg.

Lösningen måste vara klar och färglös.

Injicera läkemedlet subkutant (under huden):

• När sprutan innehåller den förskrivna dosen, sätt på skyddslocket på nålen. Ta bort nålen från sprutan och ersätt med den tunna injektionsnålen för subkutan injektion inklusive dess skyddslock.

• Tryck den tunna nålen bestämt på sprutkolven, vrid den sedan något för att säkerställa att den sitter fast och för att åstadkomma en tät försegling.

• Ta bort skyddslocket från nålen. Håll sprutan med nålen pekande uppåt och knacka försiktigt på sidan av sprutan för att tvinga upp eventuella luftbubblor till sprutspetsen.

• Tryck sedan kolven uppåt tills en vätskedroppe syns på sprutspetsen.

• Injicera inte lösningen om den innehåller partiklar eller är grumlig.

Injektionsstället:

• Läkaren eller sköterskan har redan visat dig var du ska injicera läkemedlet. Vanliga ställen är låret, nedre delen av magen under naveln.

• Torka injektionsstället med en spritsudd (alkoholhaltig kompress).

Sätta i nålen:

• Nyp ihop huden. Stick in nålen med den andra handen med en snabb rörelse i en vinkel av 45° till 90°.

Injicera lösnigen:

• Injicera under huden såsom du blivit visad. Injicera inte direkt i en ven. Tryck ner kolven långsamt och i jämn takt, så att lösningen injiceras på rätt sätt och huden inte skadas.

Ta den tid du behöver för att injicera den volym som läkaren ordinerat. Som beskrivet i beredningsanvisningen: beroende på den dos läkaren har förskrivit kanske du inte ska ta hela volymen av lösningen.

Ta bort nålen:

• Dra snabbt ut nålen och tryck på injektionsstället med en spritsudd. Massera injektionsstället försiktigt medan du forfarande bibehåller ett tryck. Det hjälper att fördela lösningen och minskar obehag.

Kassera allt använt material:

När du har avslutat injektionen, kasta omedelbart alla nålar och tomma ampuller i en tillhandahållen avfallsbehållare. Eventuell överbliven lösning ska kastas enligt lokala föreskrifter.

4. Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan Fostimon orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.

Följande biverkning är allvarlig och kräver omedelbar behandling om du upplever det. Du ska sluta ta Fostimon och kontakta din läkare omedelbart om följande inträffar:

Vanliga, förekommer hos 1 till 10 användare av 100:

• Ovariellt hyperstimuleringssyndrom (se avsnitt 2 för ytterligare information)

Följande biverkningar har också rapporterats:

Vanliga, förekommer hos 1 till 10 av 100 användare:

• huvudvärk

• väderspänning

• förstoppning

• smärta vid injektionsstället.

  
  

Mindre vanliga, förekommer hos 1 till 10 av 1000 användare:

• överaktiv sköldkörtel

• humörsvängningar

• trötthet

• yrsel

• andfåddhet

• näsblod

• illamående, matsmältningsbesvär, buksmärta

• hudutslag, klåda

• värmevallningar

• blåskatarr

• bröstförstoring, bröstsmärta

• svårt att stoppa blödning

Rodnad, smärta och blåmärken vid injektionsstället kan förekomma.

Se avsnitt 2 för ytterligare information om risken för blodproppar, utomkvedshavandeskap, flerbördsgraviditet och missfall.

Om några biverkningar blir värre eller om du märker några biverkningar som inte nämns i denna information, kontakta läkare eller apotekspersonal.

5. Hur ska Fostimon ska förvaras

6. Förpackningens innehåll och övriga upplysningar