Akut exacerbation av kronisk bronkit. Övre urinvägsinfektion orsakad av enterokocker. Septikemi samt endokardit orsakad av enterokocker. Akut meningit orsakad av Listeria monocytogenes. Neonatal septikemi.

Vid samhällsförvärvad pneumoni bör Doktacillin förbehållas patienter hos vilka penicillin G ej givit önskad effekt eller är olämplig av andra skäl.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot andra penicilliner.

Dosering

Vuxna:

Intramuskulärt: 500 mg 4 gånger per dygn.

Intravenös injektion: 500 mg-2 g 4-6 gånger per dygn. Ges långsamt, 2 g under minst 3-4 minuter.

Kontinuerlig intravenös infusion: 6-12 g per dygn. Infusionspump bör om möjligt användas.

Intravenös intermittent infusion: 2 g 4-6 gånger per dygn.

Högre doser än de rekommenderade kan ges intravenöst vid behov.

Barn:

Intramuskulärt: 50 mg/kg kroppsvikt och dygn. Dygnsdosen fördelas på fyra doser med 6 timmars intervall. Till nyfödda och prematura barn rekommenderas 25-50 mg/kg fördelat på två doser.

Intravenöst: 100-200 mg/kg kroppsvikt och dygn vid svåra infektioner. Vid bakteriell meningit kan den intravenösa doseringen till barn vid behov ökas till 400 mg/kg kroppsvikt och dygn.

Behandlingskontroll

Vid långvarig behandling (>2-3 veckor) bör lever- och njurfunktion samt blodbild följas.

Vid akut meningit orsakad av Listeria monocytogenes samt vid neonatal septikemi ges Doktacillin i kombination med annat antibiotikum.

Korsallergi mellan penicilliner och cefalosporiner förekommer. Höga urinkoncentrationer kan ge falskt positiv reaktion i vissa glukostest.

Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile förekommer. Patienter med diarré ska därför följas noggrant.

Doktacillin 1 g

Detta läkemedel innehåller 65,8 mg natrium per injektionsflaska, motsvarande 3,3 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

Doktacillin 2 g

Detta läkemedel innehåller 131,6 mg natrium per injektionsflaska, motsvarande 6,6 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

Om produkten upplöses eller späds ut med isoton natriumkloridlösning bör den ytterligare mängden natrium från lösningsmedlet också beaktas.

Följande kombinationer med Doktacillin kan kräva dosanpassning: allopurinol och metotrexat.

Allopurinol ökar risken för allergiska utslag av ampicillin.

Ett allvarligt fall med svår toxisk reaktion på metotrexat har beskrivits där patienten samtidigt behandlades med furosemid och penicillin V vilka är organiska syror som kan hämma den tubulära sekretionen av metotrexat. En misstänkt interaktion finns också beskriven efter kombinationen metotrexat/mezlocillin samt ett annat fall efter kombinationen metotrexat och amoxicillin.

Graviditet: Inga kända risker vid användning under graviditet.

Ampicillin passerar över i modersmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.

Doktacillin har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar klassificeras enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (<1/10 000), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Vanligast är hudutslag som förekommer hos cirka 5% av behandlade patienter.

Svampöverväxt i munhåla och i underliv kan förekomma. Lokal smärta kan förekomma vid intramuskulär injektion.

Vid mononucleosis infectiosa är frekvensen exantem hög. En förhöjd frekvens exantem har också iakttagits vid leukemi.

Förhöjda ASAT-värden har visats uppstå på grund av lokal frisättning vid injektionsstället och behöver inte tyda på leverengagemang.

För behandling av anafylaktisk reaktion se avsnitt Överdosering.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Toxicitet: Stora doser tolereras vanligen väl. Vid t ex nedsatt njurfunktion och defekt blodlikvorbarriär har dock parenteral tillförsel i höga doser givit toxiska symtom. Akuta reaktioner beror främst på hypersensibilisering.

Symtom: Toxiska reaktioner; illamående, kräkningar, diarré, elektrolytrubbningar, medvetandesänkning, muskelfascikulationer, myoklonier, kramper, koma. Hemolytiska reaktioner, njursvikt, acidos.

I undantagsfall kan anafylaktisk reaktion inträffa inom 20-40 minuter.

Behandling: Symtomatisk behandling. I svåra fall hemoperfusion eller hemodialys. Vid anafylaktisk reaktion: Epinefrin (adrenalin) 0,1-0,5 mg långsamt intravenöst. Hydrokortison 200 mg intravenöst, eventuellt prometazin 25 mg intravenöst. Vätska. Acidoskorrektion.

Doktacillin (ampicillin) är ett penicillin med utvidgat antibakteriellt spektrum. Ampicillin hämmar bakteriers cellväggssyntes. Effekten är baktericid.

Antibakteriellt spektrum

Resistens förekommer (1-10%) hos pneumokocker samt Enterococcus faecalis.

Resistens är vanlig (>10%) hos Enterococcus faecium, Haemophilus influenzae samt gramnegativa tarmbakterier.

Resistensmekanismer

Resistens kan uppstå på grund av bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser som hydrolyserar penicillinet. Flera av dessa kan hämmas med klavulansyra. Dessutom kan resistens uppstå på grund av produktion av förändrade pencillinbindande proteiner (PBP). Resistensen är ofta plasmidmedierad.

Korsresistens förekommer inom betalaktamgruppen (penicilliner och cefalosporiner).

Resistensutveckling

Penicillinresistenta pneumokocker är resistenta mot ampicillin. Dessa stammar är ovanliga i Sverige men vanliga i vissa delar av Europa.

Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas från lokalt mikrobiologiskt laboratorium.

Vid administrering av Doktacillin 2 g som intermittent infusion uppnås en maximal serumkoncentration på ca 100 mikrogram/ml, efter 4 timmar ca 4 mikrogram/ml. Den biologiska halveringstiden i serum är 55-60 minuter. Ampicillin penetrerar blodlikvorbarriären bättre vid meningit än vid intakta meninger. I genomsnitt uppgår likvorkoncentrationen till 10-35% av koncentrationen i serum.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

1g

1 injektionsflaska innehåller 1063 mg ampicillinnatrium motsvarande 1 g ampicillin.

2g

1 injektionsflaska innehåller 2126 mg ampicillinnatrium motsvarande 2 g ampicillin.

Förteckning över hjälpämnen

Doktacillin pulver till injektions- och infusionsvätska innehåller inga hjälpämnen.

Tillsatser till penicillinlösningar bör inte göras med substanser för vilka kompatibilitetsundersökningar saknas.

Hållbarhet

3 år.

Injektionslösningarna ska användas omedelbart efter beredningen. Nyberedd lösning kan ha en gulaktig färg. Lösningar avsedda för infusion ska tillsättas infusionsvätska omedelbart.

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

1 g Doktacillin innehåller 3 mmol Na⁺, vilket motsvarar ca 20 ml isoton natriumkloridlösning.

Den osmolalitet som lösningen får beror på vilken mängd Doktacillin som används samt vilken vätska som används vid spädningen. Beroende på den mängd Doktacillin som ska administreras rekommenderas vatten för injektionsvätskor eller natriumkloridlösning vid spädningen (se nedanstående tabell).