Takrozem 0,1% salva är avsett för vuxna och ungdomar (från 16 år).

Behandling av eksemutbrott

Vuxna och ungdomar (från 16 år): Behandling av måttlig till svår atopisk dermatit hos vuxna, som inte svarat tillfredsställande på eller inte tolererar konventionell behandling såsom topikala kortikosteroider.

Underhållsbehandling

Behandling av måttlig till svår atopisk dermatit för att förhindra uppkomsten av eksemutbrott och för att förlänga de utbrottsfria perioderna hos patienter som har frekventa sjukdomsutbrott (d.v.s. 4 gånger per år eller oftare), och som har svarat på initial behandling med takrolimussalva 2 gånger dagligen under maximalt 6 veckor (lesionen utläkt, nästan utläkt eller milda besvär).

Överkänslighet mot den aktiva substansen, makrolider i allmänhet, eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Behandling med Takrozem ska initieras av läkare som har erfarenhet av diagnostisering och behandling av atopisk dermatit.

Takrolimus finns i två styrkor, takrolimus 0,03% och takrolimus 0,1% salva.

Dosering

Behandling av eksemutbrott

Takrozem kan användas för korttidsbehandling och intermittent långtidsbehandling. Behandlingen bör inte vara kontinuerlig under lång tid.

Behandling med Takrozem ska påbörjas när de första tecknen och symtomen uppträder. Varje drabbat hudområde ska behandlas med Takrozem tills lesionen har läkt ut, nästan läkt ut eller besvären bara är milda. Därefter anses underhållsbehandling vara lämpligt (se nedan). Vid första tecken på att sjukdomssymtomen återkommer (eksemutbrott), bör behandlingen återupptas.

Vuxna och ungdomar (från 16 år): Behandlingen inleds med Takrozem 0,1% två gånger dagligen och ska fortgå tills lesionen är utläkt. Om symtomen återkommer bör behandling med Takrozem 0,1% två gånger dagligen påbörjas igen. Man bör försöka minska applikationsfrekvensen eller använda den lägre styrkan takrolimus 0,03% salva om det kliniska tillståndet tillåter detta.

Generellt ses förbättring inom en vecka efter att behandlingen påbörjats. Om ingen förbättring ses efter två veckors behandling bör andra behandlingsalternativ övervägas.

Äldre patienter: Specifika studier på äldre personer har inte utförts. Den samlade kliniska erfarenheten från denna patientpopulation tyder dock på att dosjustering inte är nödvändig.

Pediatrisk population: Barn (2 till 16 år) ska enbart använda takrolimus 0,03% salva.

Takrozem salva ska inte användas av barn under 2 år förrän mer data finns tillgängliga.

Underhållsbehandling

Underhållsbehandling är lämplig för patienter som svarar på upp till 6 veckors behandling med takrolimussalva 2 gånger dagligen (lesionen utläkt, nästan utläkt eller milda besvär).

Vuxna och ungdomar (från 16 år): Vuxna patienter bör använda Takrozem 0,1% salva.

Takrozem salva ska användas en gång per dag, två dagar i veckan (t.ex. måndag och torsdag) på de hudområden där atopiskt eksem vanligtvis uppträder, för att förebygga att eksemutbrott utvecklas. Mellan applikationstillfällena ska det gå 2–3 dagar utan behandling med Takrozem.

Efter 12 månaders behandling, ska patientens tillstånd utvärderas av läkare, för att avgöra om underhållsbehandlingen ska fortsätta, trots att det saknas säkerhetsdata för underhållsbehandling längre än 12 månader.

Om tecken på eksemutbrott återkommer, ska behandling två gånger dagligen återupptas (se Behandling av eksemutbrott ovan).

Äldre patienter: Specifika studier på äldre personer har inte utförts (se Behandling av eksemutbrott ovan).

Pediatrisk population: Barn (2 till 16 år) ska enbart använda takrolimus 0,03% salva.

Takrozem salva ska inte användas på barn under 2 år förrän mer data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Takrozem salva appliceras i ett tunt lager på drabbade eller vanligen drabbade hudområden. Takrozem salva kan användas på alla kroppsdelar inklusive ansikte, hals och flexurområden, dock inte på slemhinnor. Takrozem salva ska inte appliceras under ocklusion, eftersom detta administreringssätt inte har studerats på patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienten bör rådas att inte bada, duscha eller simma omedelbart efter applicering av salvan; vatten kan skölja bort läkemedlet.

Exponering av huden för solljus bör minimeras och användning av ultraviolett (UV) ljus i solarium, samt behandling med UVB eller UVA i kombination med psoralener (PUVA), bör undvikas vid användning av Takrozem (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Läkaren bör upplysa patienten om lämpliga solskyddsmetoder, såsom minimering av tiden i solen, användning av solskyddsmedel och att täcka huden med lämplig klädsel. Takrozem salva ska inte appliceras på lesioner som bedöms vara potentiellt maligna eller pre-maligna.

Uppkomst av nya förändringar, som avviker från hur eksemet på behandlingsområdet tidigare har sett ut, bör undersökas av läkare.

Användning av takrolimussalva rekommenderas inte till patienter med hudbarriärdefekter, såsom Nethertons syndrom, lamellär iktyos, generell erytrodermi eller kutan GvH-sjukdom (Graft versus Host). Dessa hudsjukdomar kan öka den systemiska absorptionen av takrolimus. Oral användning av takrolimus rekommenderas inte heller för behandling av dessa hudsjukdomar. Efter introduktion på marknaden har fall med förhöjda takrolimusnivåer i blodet vid dessa sjukdomar rapporterats.

Försiktighet ska vidtas om Takrozem ges till patienter, speciellt barn, som över lång tid ska behandlas på ett omfattande hudområde (se avsnitt Dosering). Patienter, särskilt barn, ska utvärderas kontinuerligt under behandlingen med Takrozem med avseende på behandlingssvar och det fortsatta behovet av behandlingen. Efter 12 månader bör denna utvärdering hos barn omfatta ett uppehåll i behandlingen Takrozem (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Det finns en risk för lokal, kutan immunsuppression som kan ligga till grund för den ökade förekomsten av bakteriell och viral hudinfektion tillsammans med rapporterade fall av hudtumörer, i samband med takrolimusbehandling med salva (se avsnitt Farmakodynamik). Förskrivaren bör vara medveten om denna risk och bör anta lämpliga åtgärder för riskminimisering inklusive användning av lägsta formuleringsstyrka, användningsfrekvens och behandlingsvaraktighet som är tillräcklig för att kontrollera symptomen.

Takrozem innehåller den aktiva substansen takrolimus, en calcineurinhämmare. Hos transplantationspatienter har långvarig systemisk exponering för intensiv immunsuppression efter systemisk administrering av calcineurinhämmare, associerats med en ökad risk för att utveckla lymfom och hudmaligniteter. Fall av malignitet, såsom hud (d.v.s. kutana t-cellslymfom) och andra former av lymfom och hudcancer har rapporterats hos patienter som använt takrolimussalva (se avsnitt Biverkningar). Takrozem ska inte användas av patienter med nedärvd eller förvärvad förändring av immunförsvaret eller av patienter i behandling som orsakar immunsuppression.

Patienter med atopisk dermatit och som behandlats med takrolimus har inte funnits ha signifikanta systemiska nivåer av takrolimus.

Lymfadenopati rapporterades mindre ofta (0,8%) i de kliniska prövningarna. Flertalet av dessa fall var relaterade till en infektion (hud, luftvägar, tänder) och gick över efter lämplig antibiotikabehandling. Hos transplantationspatienter som får systemisk behandling med immunsuppressiva medel (t.ex. takrolimus) finns en ökad risk för lymfom; därför ska patienter som använder Takrozem och som utvecklar lymfadenopati följas upp för att säkerställa att lymfadenopatin är övergående.

Lymfadenopati som är känd vid initiering av behandling bör undersökas och hållas under observation. Vid lymfadenopati som inte är övergående bör etiologin för lymfadenopatin utredas. Vid avsaknad av säker etiologi för lymfadenopatin eller vid akut infektiös mononukleos bör man överväga att avbryta behandlingen med Takrozem.

Takrolimussalva har inte utvärderats beträffande effekt och säkerhet vid behandling av infekterad atopisk dermatit. Innan behandling med Takrozem salva påbörjas bör kliniska infektioner på de ställen som ska behandlas vara utläkta. Patienter med atopisk dermatit är predisponerade för ytliga hudinfektioner. Behandling med Takrozem kan medföra en ökad risk för follikulit och herpesvirusinfektioner (herpes simplex-dermatit [eczema herpeticum], herpes simplex [munsår], Kaposis varicelliforma-eruption) (se avsnitt Biverkningar). Vid dessa typer av infektioner bör det göras en utvärdering av risk-nytta förhållandet av användning med Takrozem.

Mjukgörare bör inte appliceras på samma område 2 timmar före eller efter applicering av Takrozem salva. Samtidig användning av andra hudprodukter har inte utvärderats. Erfarenhet av samtidig behandling med systemiska steroider eller immunsuppressiva medel saknas.

Man bör noga undvika kontakt med ögon och slemhinnor. Om salvan av misstag appliceras på sådana områden ska den torkas av noggrant och/eller tvättas bort med vatten.

Användning av takrolimussalva under ocklusion har inte studerats hos patienter. Ocklusionsförband rekommenderas inte.

Liksom för alla andra läkemedel för användning på huden bör patienterna tvätta händerna efter applicering om avsikten inte är att behandla händerna.

Takrolimus genomgår en omfattande metabolism i levern och trots att blodkoncentrationerna är låga efter lokal behandling, bör salvan användas med försiktighet hos patienter med leversvikt (se avsnitt Farmakokinetik).

Formella interaktionsstudier med lokalbehandling har inte utförts med takrolimussalva.

Takrolimus metaboliseras inte i huden hos människa, vilket tyder på att det inte finns någon risk för perkutana interaktioner som skulle kunna påverka metabolismen av takrolimus.

Systemiskt tillgängligt takrolimus metaboliseras i levern via cytokrom P450 3A4 (CYP3A4). Systemexponeringen är låg (< 1,0 ng/ml) vid lokal behandling med takrolimus och det är osannolikt att den påverkas av samtidigt bruk av substanser som är kända som hämmare av CYP3A4. Möjligheten att interaktioner kan förekomma kan dock inte uteslutas och samtidig systembehandling med kända CYP3A4-hämmare (t.ex. erytromycin, itrakonazol, ketokonazol och diltiazem) av patienter med utbredd sjukdom eller generell erytrodermi bör ske med försiktighet.

Pediatrisk population

En interaktionsstudie med proteinkonjugerat vaccin mot Neisseria meningitidis serotyp C har utförts på barn 2–11 år. Ingen effekt kunde påvisas på det primära vaccinationssvaret, utvecklingen av immunologiskt skydd eller humoral och cell-medierad immunitet (se avsnitt Farmakodynamik).

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med takrolimussalva saknas. Djurstudier har påvisat reproduktionstoxicitet efter systemisk administrering (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Den potentiella risken för människa är okänd.

Takrozem salva ska inte användas vid graviditet om det inte är absolut nödvändigt.

Humandata visar att takrolimus utsöndras i bröstmjölk efter systemisk administrering. Trots att kliniska data har visat att systemisk exponering är låg vid användning av takrolimussalva, rekommenderas inte amning vid behandling med takrolimussalva.

Det finns inga tillgängliga fertilitetsdata.

Takrozem salva har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.

I de kliniska studierna upplevde ungefär 50% av patienterna någon typ av hudirritation på applikationsstället. Brännande känsla och klåda var mycket vanligt, vanligen av lindrig till måttlig svårighetsgrad och tenderade att vara övergående inom en vecka efter påbörjad behandling. Erytem var en vanlig hudbiverkning. Värmekänsla, smärta, parestesi och hudutslag på applikationsstället var också vanligt förekommande. Alkoholintolerans (rodnad i ansiktet och hudirritation efter intag av alkoholhaltig dryck) var vanligt.

Det kan finnas en ökad risk för follikulit, akne och herpesvirusinfektioner hos patienterna.

Nedan är de biverkningar med ett misstänkt samband med behandlingen uppräknade efter organsystem. Definitionerna av frekvenserna är mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10) och mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Organsystemklass	Mycket vanliga ≥ 1/10	Vanliga ≥ 1/100, < 1/10	Mindre vanliga ≥ 1/1 000, < 1/100	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Infektioner och infestationer		Lokal hudinfektion oavsett specifik etiologi, vilket omfattar men inte är begränsat till: Eczema herpeticum, follikulit, Herpes simplex, herpesvirusinfektion, Kaposis varicelliforma- eruption*		Herpesinfektion i ögat*
Metabolism och nutrition		Alkoholintolerans (rodnad i ansiktet eller hudirritation efter intag av alkoholhaltig dryck)
Centrala och perifera nervsystemet		Parestesier och dysestesier (hyperestesi, brännande känsla)
Hud och subkutan vävnad		Klåda, hudirritation$	Akne*	Rosacea* Lentigo*
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Brännande känsla på applikationsstället, klåda på applikationsstället	Värmekänsla på applikationsstället, erytem på applikationsstället, smärta på applikationsstället, irritation på applikationsstället, parestesi på applikationsstället, utslag på applikationsställe, överkänslighet på applikationsstället$		Ödem på applikations-stället*
Undersökningar				Förhöjd läkemedels-nivå* (se avsnitt Varningar och försiktighet).

* Biverkningen har rapporterats under användning efter introduktion på marknaden.

^$ Biverkningen har rapporterats i en klinisk fas III-studie med Takrozem 0,1% salva.

Post marketing

Fall av malignitet, såsom hud (d.v.s. kutana t-cellslymfom) eller andra former av lymfom och hudcancer har rapporterats hos patienter som använder takrolimussalva (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Underhållsbehandling

I en studie av underhållsbehandling (två gånger per vecka) hos vuxna och barn med måttlig till svår atopisk dermatit, förekom följande biverkningar oftare än i kontrollgruppen: impetigo på applikationsstället (7,7% hos barn) och infektioner på applikationsstället (6,4% hos barn och 6,3% hos vuxna).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering vid lokal administrering är osannolik.

Vid oralt intag kan allmänna stödjande åtgärder vara lämpliga. Dessa kan inkludera övervakning av vitala funktioner och observation av klinisk status. På grund av typen av salvbas rekommenderas inte kräkningsprovokation eller magsköljning.

Verkningsmekanism och farmakodynamiska effekter

Verkningsmekanismen för takrolimus vid atopisk dermatit är inte fullständigt klarlagd. Följande har setts, men den kliniska signifikansen av dessa observationer vid atopisk dermatit är okänd.

Via bindning till ett specifikt immunofilin (FKBP12) i cytoplasma hämmar takrolimus kalciumberoende signalledningsvägar i T-cellerna och hindrar därmed transkriptionen och syntesen av IL-2, IL-3, IL-4, IL-5 och andra cytokiner såsom GM-CSF, TNF-α och IFN-γ.

In vitro, i Langerhansceller som isolerats från normal human hud, minskar takrolimus den stimulerande effekten på T-celler. Takrolimus har också visats hämma frisättningen av inflammatoriska mediatorer från mastceller i huden, basofiler och eosinofiler.

Hos djur hämmar takrolimussalva inflammatoriska reaktioner i experimentella och spontana dermatitmodeller som liknar atopisk dermatit hos människa. Takrolimussalva minskade inte hudens tjocklek och gav inte hudatrofi hos djur.

Hos patienter med atopisk dermatit var förbättring av hudlesioner under behandling med takrolimussalva förenad med minskat Fc-receptoruttryck i Langerhansceller och en minskning i deras hyperstimulatoriska effekt på T-celler. Takrolimussalva påverkar inte kollagensyntesen hos människa.

Klinisk effekt och säkerhet

Effekten och säkerheten hos takrolimussalva har utvärderats hos mer än 18 500 patienter som behandlats med originalproduktens takrolimussalvor i kliniska prövningar fas I till fas III. Data från sex större prövningar presenteras här.

I en sexmånaders multicenter, dubbelblind, randomiserad prövning administrerades 0,1% takrolimussalva två gånger dagligen till vuxna med måttlig till svår atopisk dermatit och jämfördes med en lokal kortikosteroidbaserad behandling (0,1% hydrokortisonbutyrat på bål och extremiteter, 1% hydrokortisonacetat på ansikte och hals). Den primära utvärderingsvariabeln var svarsfrekvensen efter 3 månaders behandling, definierat som andelen patienter med minst 60% förbättring i mEASI (modified Eczema Area and Severity Index) mellan baseline och månad 3. Svarsfrekvensen i gruppen som fick 0,1% takrolimus (71,6%) var signifikant större än hos gruppen som fick lokal kortikosteroidbehandling (50,8%; p < 0,001; tabell 1). Svarsfrekvenserna vid 6 månader var jämförbara med 3-månadersresultaten.

Tabell 1 Effekt av originalproduktens 0,1% salva jämfört med topikal kortikosteroid efter 3 månader

	Lokal kortikosteroidbehandling§ (N=485)	Takrolimus 0,1% (N=487)
Svarsfrekvens på ≥ 60% förbättring, mEASI (primär utvärderingsvariabel)§§	50,8%	71,6%
Förbättring ≥ 90%, Physician’s Global Evaluation	28,5%	47,7%

§ Lokalbehandling med kortikosteroid = 0,1% hydrokortisonbutyrat på bål och extremiteter, 1% hydrokortisonacetat på ansikte och hals

§§ högre värde = större förbättring

Frekvenserna och arten av flertalet biverkningar var likvärdiga i de två behandlingsgrupperna. En brännande känsla i huden, herpes simplex, alkoholintolerans (rodnad i ansiktet och hudirritation efter intag av alkoholhaltig dryck), stickningar i huden, hyperestesi, akne och dermatit med svampinfektion sågs oftare i gruppen som behandlades med takrolimus. Inga kliniskt relevanta förändringar sågs i laboratorievärden eller i vitala funktioner i någon av behandlingsgrupperna under studien.

I den andra prövningen behandlades barn i åldrarna 2 till 15 år med måttlig till svår atopisk dermatit två gånger dagligen under tre veckor med 0,03% takrolimussalva, 0,1% takrolimussalva eller 1% hydrokortisonacetatsalva. Den primära utvärderingsvariabeln var ytan-under-kurvan (AUC) för mEASI i medeltal under behandlingsperioden som procent av utgångsvärdet. Resultaten i denna multicenter, dubbelblinda, randomiserade prövning visar att takrolimussalva 0,03% och 0,1% är signifikant effektivare (p < 0,001 för båda) än 1% hydrokortisonacetatsalva (tabell 2).

Tabell 2 Effekt av originalproduktens salvor jämfört med hydrokortisonacetat 1% salva efter 3 veckor

	Hydrokortisonacetat 1% (N=185)	Takrolimus 0,03% (N=189)	Takrolimus 0,1% (N=186)
Median mEASI som procent av utgångsvärde i medeltal, AUC (primär utvärderingsvariabel)§	64,0%	44,8%	39,8%
Förbättring ≥ 90% in Physician’s Global Evaluation	15,7%	38,5%	48,4%

§ lägre värden = större förbättring

Frekvensen för brännande känsla i huden var större i behandlingsgrupperna som fick takrolimus än i hydrokortisongruppen. Med tiden minskade klåda i gruppen som fick takrolimus men inte i gruppen som fick hydrokortison. Inga kliniskt relevanta förändringar sågs i laboratorievärden eller vitala tecken i någondera av grupperna under prövningen.

Avsikten med den tredje studien, som var multicenter, dubbelblind, och randomiserad, var att utvärdera effekt och säkerhet för 0,03% takrolimussalva vid applicering en eller två gånger dagligen jämfört med 1% hydrokortisonacetatsalva administrerad två gånger dagligen hos barn med måttlig eller svår atopisk dermatit. Behandlingstiden var upp till tre veckor.

Tabell 3 Effekt av originalproduktens salvor jämfört med hydrokortisonacetat 1% salva efter 3 veckor

	Hydrokortisonacetat 1% Två gånger dagligen (N=207)	Takrolimus 0,03% En gång dagligen (N=207)	Takrolimus 0,03% Två gånger dagligen (N=210)
Median mEASI, procentuell minskning (primär utvärderingsvariabel)§	47,2%	70,0%	78,7%
Förbättring ≥ 90% i Physician’s Global Evaluation	13,6%	27,8%	36,7%

§ högre värde = större förbättring

Den primära utvärderingsvariabeln definierades som procent minskning i mEASI från utgångsvärdet till avslutad behandling. Takrolimussalva 0,03% en gång dagligen eller två gånger dagligen gav signifikant större förbättring än hydrokortisonacetatsalva två gånger dagligen (p < 0,001 för båda).

Behandling två gånger dagligen med 0,03% takrolimussalva var effektivare än behandling en gång dagligen (tabell 3). Frekvensen för brännande känsla i huden var större i behandlingsgrupperna som fick takrolimus än i hydrokortisongruppen. Inga kliniskt relevanta förändringar sågs i laboratorievärden eller i vitala funktioner i någon av behandlingsgrupperna under studien.

I den fjärde studien erhöll ungefär 800 patienter (ålder ≥ 2 år) 0,1% takrolimussalva intermittent eller kontinuerligt i en öppen säkerhetslångtidsstudie under upp till fyra år, varav 300 patienter behandlades under minst tre år och 79 patienter behandlades under minst 42 månader. Baserat på förändringen från utgångsvärdet med avseende på EASI-skattning och berörd kroppsyta var den atopiska dermatiten hos patienterna förbättrad vid alla påföljande tidpunkter oberoende av ålder. Dessutom sågs ingen minskning i effekt under studiens gång. Den totala biverkningsfrekvensen hos patienterna oberoende av ålder tenderade att minska allt eftersom studien fortgick. De tre vanligaste biverkningarna som rapporterades var influensaliknande symtom (förkylning, influensa, övre luftvägsinfektion etc.), klåda och brännande känsla i huden. Inga biverkningar som inte rapporterats i kortare och/eller tidigare studier sågs i denna långtidsstudie.

I två multicenterstudier, fas III, med likartad design, utvärderades effekt och säkerhet för takrolimussalva vid underhållsbehandling av mild till svår atopisk dermatit hos 524 patienter. I den ena studien ingick vuxna patienter (≥ 16 år) och i den andra barn (2-15 år). I båda studierna fick patienter med aktiv sjukdom inleda med en öppen behandlingsperiod, under vilken de behandlade eksemet med takrolimussalva två gånger dagligen under maximalt 6 veckor, tills förbättringen hade uppnått ett fördefinierat värde (Investigator’s Global Assessment [IGA] ≤ 2, d.v.s. utläkt, nästan utläkt eller milda besvär). Därefter gick patienterna vidare till en dubbelblind sjukdomskontrollperiod (DCP) under maximalt 12 månader. Patienterna randomiserades till att få antingen takrolimussalva (0,1% för vuxna; 0,03% för barn) eller vehikel, en gång dagligen två dagar per vecka på måndagar och torsdagar. Vid eksemutbrott behandlades patienterna öppet med takrolimussalva två gånger dagligen under maximalt 6 veckor tills IGA-värdet återgick till ≤ 2.

Den primära utvärderingsvariabeln i båda studierna var antalet eksemutbrott som krävde en aktiv behandling under DCP-perioden. Detta definierades som en försämring med ett IGA-värde på 3–5 (d.v.s. måttlig, svår och mycket svår sjukdom) under utbrottets första dag och som krävde mer än 7 dagars behandling. Båda studierna visade en signifikant nytta med takrolimusbehandling två gånger per vecka under en 12-månadersperiod, vad gäller den primära utvärderingsvariabeln och de viktigaste sekundära utvärderingsvariablerna i den samlade patientpopulationen med mild till svår atopisk dermatit. I en subanalys av den samlade patientpopulationen med måttlig till svår atopisk dermatit förblev dessa skillnader statistiskt signifikanta (Tabell 4). Inga nya biverkningar rapporterades i de här studierna.

Tabell 4 Effekt (subpopulation med måttlig till svår atopisk dermatit) av originalproduktens salvor jämfört med vehikel

	Vuxna, ≥ 16 år		Barn, 2–15 år
	Takrolimus 0,1% två gånger per vecka (N=80)	Vehikel två gånger per vecka (N=73)	Takrolimus 0,03% två gånger per vecka (N=78)	Vehikel två gånger per vecka (N=75)
Medianantalet eksemutbrott som krävde aktiv behandling, justerat för ”time at risk” (% patienter utan eksemutbrott som krävde aktiv behandling)	1,0 (48,8%)	5,3 (17,8%)	1,0 (46,2%)	2,9 (21,3%)
Mediantid till första eksemutbrottet som krävde aktiv behandling	142 dagar	15 dagar	217 dagar	36 dagar
Medianantal eksemutbrott justerat för ”time at risk” (% patienter utan något eksemutbrott)	1,0 (42,5%)	6,8 (12,3%)	1,5 (41,0%)	3,5 (14,7%)
Mediantid till det första eksemutbrottet	123 dagar	14 dagar	146 dagar	17 dagar
Medelvärdet (standardavvikelse) i procent för antalet dagar med behandling av eksemutbrott.	16,1 (23,6)	39,0 (27,8)	16,9 (22,1)	29,9 (26,8)

P < 0,001 till fördel för takrolimussalva, 0,1% (vuxna) och 0,03% (barn), för den primära och de viktigaste sekundära utvärderingsvariablerna.

En sju månaders, dubbelblind, randomiserad parallellgruppsstudie utfördes på pediatriska patienter (2–11 år) med måttlig till svår atopisk dermatit. I den ena behandlingsarmen fick patienterna takrolimussalva 0,03% (n=121) två gånger dagligen i 3 veckor och därefter en gång per dag tills lesionerna hade läkt ut. I den jämförande behandlingsarmen fick patienterna 1% hydrokortisonacetatsalva (HA) till huvud och hals och 0,1% hydrokortisonbutyratsalva till kropp och extremiteter (n=111) två gånger dagligen i 2 veckor och sedan HA två gånger dagligen till alla drabbade områden. Under denna period fick alla patienter och kontroller (n=44) primärimmunisering och en påfyllnadsdos med proteinkonjugatvaccin mot Nesseria menigitidis, serotyp C.

Den primära utvärderingsvariabeln i denna studie var svarsfrekvensen på vaccinationen, definierad som procentandelen patienter med en serumbaktericid-antikropps (SBA)-titer ≥ 8, vid besöket vecka 5. Analys av svarsfrekvensen vecka 5, uppvisade ekvivalens mellan behandlingsgrupperna (hydrokortison 98,3%, takrolimussalva 95,4%; 7–11 år: 100% i båda behandlingsarmarna). Resultaten i kontrollgruppen var liknande.

Det primära vaccinationssvaret påverkades inte.

Klinisk effekt och säkerhetsdata för Takrozem 0,1% salva

650 vuxna patienter med moderat till allvarlig atopisk dermatit inkluderades i en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad, trearmad, parallelltilldelnings- och multicenterstudie med fokus på utvärdering av terapeutisk ekvivalens. Behandlingen varade i upp till 6 veckor. Totalt 650 patienter randomiserades och doserades i förhållandet 2:2:1 till Takrozem 0,1% salva, originalproduktens takrolimus 0,1% salva eller placebo [vehikel (salvabasen)]. Patienterna fick någon av produkterna som ingick i studien två gånger om dagen i 6 veckor i förhållandet 2:2:1. Behandlingsarmen bestämdes av randomiseringsschemat. Patienterna besökte kliniken vid 9 olika tillfällen för jämförande säkerhets- och effektutvärdering.

Patienter som ingick i per-protokoll- (PP) och ”intent-to-treat”-populationen (ITT) användes för bedömningen av alla primära och sekundära utvärderingsvariabler. Av 650 patienter var 547 patienter kvalificerade för PP-setet och 630 patienter var kvalificerade för ITT-setet. Den primära utvärderingsvariabeln definierades som genomsnittlig procentuell förändring från baslinjen (% change from baseline (CFB)) i totalt EASI-värde för PP- och ITT-seten.

Tabell 5 Genomsnittligt EASI-värde för PP-set:

Parameter	Takrozem  0,1% salva (N=220)	Originalproduktens 0,1% salva (N=224)	Placebo (N=103)
Genomsnittligt (SD) totalt EASI-värde vid baslinjen	15,35 (12,150)	15,51 (11,486)	14,73 (12,203)
Genomsnittligt (SD) totalt EASI-värde vid avslutad behandling (vecka 6)	3,25 (4,899)	3,03 (4,962)	8,71 (10,593)
Absolut förändring av totalt EASI-värde från baslinjen till avslutad behandling	12,307 (10,2213)	12,525 (9,9890)	6,282 (5,9339)

Tabell 6 Genomsnittligt EASI-värde för ITT-set:

Parameter	Takrozem 0,1% salva (N=253)	Originalproduktens 0,1% salva (N=251)	Placebo (N=126)
Genomsnittligt (SD) totalt EASI-värde vid baslinjen	15,28 (11,835)	15,28 (11,356)	14,63 (11,501)
Genomsnittligt (SD) totalt EASI-värde vid avslutad behandling (vecka 6)	3,68 (5,968)	3,20 (5,461)	9,84 (11,863)
Absolut förändring av totalt EASI-värde från baslinjen till avslutad behandling	11,975 (9,9381)	12,012 (9,9221)	6,636 (6,7981)

Tabell 7 Effekt av Takrozem 0,1% salva jämfört med originalproduktens 0,1% salva efter 6 veckor

Parametrar	Takrozem 0,1% salva jämfört med originalproduktens 0,1% salva två gånger om dagen
Genomsnittlig procentuell förändring från baslinjen (% CFB) av totalt EASI-värde för PP-set	-2,23% (95% KI: -8,60% till 4,13%) (N=547)
Genomsnittlig procentuell förändring från baslinjen (% CFB) av totalt EASI-värde för ITT-gruppen	-3,52% (95% KI: -11,01% till 3,97%) (N=630)

Konfidensintervallet på 95% för skillnaden i genomsnittlig procentuell förändring av totalt EASI-värde från baslinjen för testprodukten jämfört med originalprodukten för PP-setet befinner sig inom den förbestämda gränsen (-15,00%, 15,00%) för terapeutisk ekvivalens.

Tabell 8 Effekt av Takrozem 0,1% salva och originalproduktens 0,1% salva jämfört med placebo efter 6 veckor

Parametrar	Takrozem  0,1% salva två gånger om dagen	Originalproduktens 0,1% salva två gånger om dagen
Genomsnittlig procentuell förändring från baslinjen (% CFB) av totalt EASI-värde för PP-set jämfört med placebo	28,46% (97,5% KI: 19,62% till 37,30%) (N=547)	30,70% (97,5% KI: 21,88% till 39,51%) (N=547)
Genomsnittlig procentuell förändring från baslinjen (% CFB) av totalt EASI-värde för ITT-set jämfört med placebo	35,26% (97,5% KI: 25,12% till 45,41%)  (N=630)	38,78% (97,5% KI: 28,62% till 48,95%)  (N=630)

Den lägre gränsen på 97,5% KI för skillnaden i genomsnittlig procentuell förändring av totalt EASI-värde från baslinjen för Takrozem 0,1% salva jämfört med placebo och originalproduktens 0,1% salva jämfört med placebo är större än 0 för PP-setet, vilket visar att Takrozem 0,1% salva och originalproduktens 0,1% salva är överlägsna placebo.

Förekomst och typ var för de flesta biverkningar likartad i de två behandlingsgrupperna med takrolimussalva. De mest frekvent rapporterade biverkningarna var smärta på applikationsstället, pruritus på applikationsstället, pruritus, brännande känsla på huden, överkänslighet på applikationsstället, hudirritation, papler på applikationsstället, värme på applikationsstället och atopisk dermatit. Under hela studien fanns det inga kliniskt relevanta förändringar i laboratorievärden eller vitala tecken i någon av behandlingsgrupperna.

I kliniska studier har det visats att de systemiska takrolimuskoncentrationerna efter lokal administrering är låga och, när de är mätbara, övergående.

Absorption

Data från friska frivilliga tyder på att systemexponeringen för takrolimus är ringa eller ingen efter lokal engångsadministrering eller upprepad lokal administrering av takrolimussalva.

Flertalet patienter med atopisk dermatit (vuxna och barn) som behandlades med engångsadministrering eller upprepad administrering av takrolimussalva (0,03–0,1%) och spädbarn 5 månader och äldre som behandlades med takrolimussalva (0,03%) hade blodkoncentrationer < 1,0 ng/ml. När blodkoncentrationerna var mätbara (överstigande 1,0 ng/ml) var de övergående. Systemexponeringen ökar med den behandlade ytans storlek. Både omfattningen och hastigheten med vilken takrolimus absorberas genom huden minskar dock när huden läker. Hos både vuxna och barn med en genomsnittlig behandlingsyta som utgjorde 50% av kroppens yta, var systemexponeringen (d.v.s. AUC) för takrolimus från takrolimussalva ungefär 30 gånger lägre än den exponering som ses vid orala immunsuppressiva doser hos njur- och levertransplanterade patienter. Det är okänt vilka lägsta takrolimuskoncentrationer i blodet som kan ge systemeffekter.

Inga tecken på systemisk ackumulering av takrolimus har setts hos patienter (vuxna och barn) som behandlats under längre tid (upp till ett år) med takrolimussalva.

Distribution

Eftersom systemexponeringen är låg med takrolimussalva bedöms den höga plasmaproteinbindningen (> 98,8%) inte vara av klinisk relevans.

Efter lokal applicering av takrolimussalva distribueras takrolimus selektivt i huden med minimal diffusion till systemcirkulationen.

Metabolism

Ingen detekterbar metabolism av takrolimus har setts i human hud. Systemiskt tillgängligt takrolimus genomgår en omfattande metabolism i levern via CYP3A4.

Elimination

När takrolimus ges intravenöst har det visats ha en långsam elimination. Totalclearance är i medeltal ca 2,25 l/timme. Hepatiskt clearance för systemiskt tillgängligt takrolimus kan vara nedsatt hos personer med gravt nedsatt leverfunktion, eller hos personer som samtidigt behandlas med läkemedel som är potenta hämmare av CYP3A4.

Efter upprepad lokal applikation av salvan uppskattades den genomsnittliga halveringstiden för takrolimus till 75 timmar hos vuxna och 65 timmar hos barn.

Pediatrisk population: Takrolimus farmakokinetik efter topikal administrering liknar den som rapporterats för vuxna, med minimal systemisk exponering och utan tecken på ackumulation (se ovan).

Toxicitet efter upprepad dosering och lokal tolerans

Toxicitetsstudier med upprepad lokal administrering av takrolimussalva eller salvbasen till råtta, kanin och minigris gav upphov till mindre hudförändringar såsom erytem, ödem och papler.

Lokal långtidsbehandling med takrolimus hos råtta gav systemtoxicitet inklusive förändringar i njurar, pankreas, ögon och nervsystemet. Förändringarna orsakades av hög systemexponering hos gnagare som ett resultat av hög transdermal absorption av takrolimus. Något lägre viktökning hos honorna var den enda systemiska förändringen som sågs hos minigris vid hög salvkoncentration (3%).

Kanin har visats vara speciellt känslig för intravenös administrering av takrolimus och reversibla kardiotoxiska effekter har observerats.

Mutagenicitet

In vitro- och in vivo-studier tyder inte på genotoxisk potential hos takrolimus.

Karcinogenicitet

I systemiska karcinogenicitetsstudier på mus (18 månader) och råtta (24 månader) sågs inte någon karcinogen potential hos takrolimus.

I en 24 månaders dermal karcinogenicitetsstudie på mus med 0,1% salva sågs inga hudtumörer. I samma studie sågs en ökad frekvens av lymfom i samband med hög systemexponering.

I en fotokarcinogenicitetsstudie långtidsbehandlades hårlösa albinomöss med takrolimussalva och UV-bestrålning. Hos djur som behandlades med takrolimussalva sågs en statistiskt signifikant reduktion av tiden till hudtumörutveckling (skivepitelkarcinom) och ett ökat antal tumörer. Det är oklart om effekten av takrolimus beror på systemisk immunsuppression eller om den är en lokal effekt. Risken för människa kan inte helt uteslutas eftersom potentialen för lokal immunsuppression vid långtidsanvändning av takrolimussalva är okänd.

Reproduktionstoxicitet

Embryofetal toxicitet sågs hos råtta och kanin, men endast vid doser som gav signifikant toxicitet hos moderdjuren. Minskad spermiefunktion sågs hos hanråttor vid höga subkutana doser av takrolimus.

1 g salva innehåller takrolimusmonohydrat motsvarande 1,0 mg takrolimus.

Förteckning över hjälpämnen: vitt vaselin, flytande paraffin, propylenkarbonat, vitt vax, fast paraffin

Hållbarhet

Efter första öppnandet: 90 dagar.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.