Beyfortus är indicerat för prevention av sjukdom i nedre luftvägarna orsakad av respiratoriskt syncytialvirus (RSV) hos nyfödda och spädbarn under deras första RSV-säsong.

Beyfortus ska användas enligt officiella rekommendationer.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

Dosering

Den rekommenderade dosen är en engångsdos på 50 mg intramuskulärt för spädbarn med en kroppsvikt < 5 kg och en engångsdos på 100 mg intramuskulärt för spädbarn med en kroppsvikt ≥ 5 kg.

Beyfortus ska administreras innan RSV-säsongen börjar, eller från födseln till spädbarn som föds under RSV-säsongen.

Dosering hos spädbarn med en kroppsvikt från 1,0 kg till < 1,6 kg baseras på extrapolering, inga kliniska data finns tillgängliga. Exponering hos spädbarn med en kroppsvikt < 1 kg förväntas vara större än hos spädbarn som väger mer. Fördelarna och riskerna med nirsevimab hos spädbarn med en kroppsvikt < 1 kg ska övervägas noggrant.

Det finns begränsade data tillgängliga för extremt prematura spädbarn (gestationsålder [GA] < 29 veckor) yngre än 8 veckor. Inga kliniska data finns tillgängliga för spädbarn vid en postmenstruell ålder (gestationsålder vid födseln plus kronologisk ålder) mindre än 32 veckor (se avsnitt Farmakodynamik).

För spädbarn som genomgår hjärtkirurgi med kardiopulmonell bypass kan ytterligare en dos ges så snart spädbarnet är stabilt efter operationen för att säkerställa tillräckliga serumnivåer av nirsevimab. Om den ytterligare dosen ges inom 90 dagar efter den första dosen av Beyfortus ska den ytterligare dosen vara 50 mg eller 100 mg beroende på kroppsvikt. Om det har gått mer än 90 dagar sedan den första dosen kan den ytterligare dosen vara en engångsdos på 50 mg oavsett kroppsvikt, för att omfatta återstoden av RSV-säsongen.

Det finns inga data avseende säkerhet och effekt vid upprepad dosering.

Säkerhet och effekt för nirsevimab för barn i åldern 2 till 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Beyfortus är endast avsett för intramuskulär injektion.

Det administreras intramuskulärt, helst i den anterolaterala delen av låret. Glutealmuskeln ska inte användas rutinmässigt som injektionsställe på grund av risken för skada på ischiasnerven.

Administreringsanvisningar

Beyfortus finns i en 50 mg och en 100 mg förfylld spruta. Kontrollera märkningarna på kartongen och den förfyllda sprutan för att försäkra dig om att du har valt rätt styrka, antingen 50 mg eller 100 mg.

Beyfortus 50 mg (50 mg/0,5 ml) förfylld spruta med en lila kolvstång.

Beyfortus 100 mg (100 mg/1 ml) förfylld spruta med en ljusblå kolvstång.

Se figur 1 för komponenter i den förfyllda sprutan.

Figur 1: Komponenter i sprutan med Luer lock-spets

Steg 1: Håll Luer lock-spetsen i ena handen (undvik att hålla i kolvstången eller sprutkroppen), skruva av sprutlocket genom att vrida det moturs med den andra handen.

Steg 2: Fäst en Luer lock-nål på den förfyllda sprutan genom att försiktigt vrida nålen medurs på den förfyllda sprutan tills lätt motstånd känns.

Steg 3: Håll i sprutkroppen med en hand och dra försiktigt nålskyddet rakt av med den andra handen. Håll inte i kolvstången medan du tar bort nålskyddet så att inte gummiproppen rör på sig. Rör inte nålen och låt den inte röra vid någon yta. Sätt inte tillbaka nålskyddet och lösgör inte nålen från sprutan.

Steg 4: Administrera hela innehållet i den förfyllda sprutan som en intramuskulär injektion, helst i den anterolaterala delen av låret. Glutealmuskeln ska inte användas rutinmässigt som injektionsställe på grund av risken för skada på ischiasnerven.

Spårbarhet

För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Överkänslighet inklusive anafylaxi

Allvarliga överkänslighetsreaktioner, inklusive anafylaxi, har observerats med monoklonala antikroppar. Om tecken och symtom på en kliniskt signifikant överkänslighetsreaktion eller anafylaxi uppträder, ska administreringen omedelbart avbrytas och lämplig medicinering och/eller understödjande behandling sättas in.

Kliniskt signifikanta blödningssjukdomar

Som med andra intramuskulära injektioner ska nirsevimab ges med försiktighet till spädbarn med trombocytopeni eller någon koagulationssjukdom.

Inga interaktionsstudier har utförts. Monoklonala antikroppar har normalt inte någon signifikant potential för interaktioner, eftersom de inte direkt påverkar cytokrom P450-enzymer och inte är substrat för lever- eller njurtransportörer. Indirekta effekter på cytokrom P450-enzymer är osannolika eftersom målet för nirsevimab är ett exogent virus.

Samtidig administrering med vacciner

Eftersom nirsevimab är en monoklonal antikropp, en passiv immunisering som är specifik för RSV, förväntas den inte påverka det aktiva immunsvaret hos samtidigt administrerade vacciner.

Erfarenheten av samtidig administrering med vacciner är begränsad. I kliniska prövningar, när nirsevimab gavs med rutinmässiga barnvacciner, var säkerhets- och reaktogenicitetsprofilen för den samtidigt administrerade behandlingen jämförbar med när barnvaccinerna gavs enskilt. Nirsevimab kan ges samtidigt med barnvacciner.

Nirsevimab ska inte blandas med något vaccin i samma spruta eller injektionsflaska (se avsnitt Blandbarhet). Vid samtidig administrering av injicerbara vacciner ska de ges med separata sprutor och på olika injektionsställen.

Ej relevant.

Ej relevant.

Ej relevant.

Ej relevant.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Den vanligaste biverkningen var utslag (0,7 %) som inträffade inom 14 dagar efter dosering. Majoriteten av fallen var av lindrig till måttlig intensitet. Dessutom rapporterades pyrexi och reaktioner vid injektionsstället med en frekvens på 0,5 % respektive 0,3 % inom 7 dagar efter dosering. Reaktioner vid injektionsstället var inte allvarliga.

Lista med biverkningar i tabellformat

Tabell 1 visar de biverkningar som rapporterats hos 2 966 fullgångna och prematura spädbarn (GA ≥ 29 veckor) som fick nirsevimab i kliniska prövningar.

Biverkningar som rapporterats från kontrollerade kliniska prövningar klassificeras enligt MedDRA:s organsystemklasser. Inom varje organsystemklass rangordnas föredragna termer enligt minskande frekvens och sedan enligt minskande allvarlighetsgrad. Biverkningsfrekvenserna är definierade som: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 1: Biverkningar

MedDRA organsystemklass	MedDRA föredragen term	Frekvens
Hud och subkutan vävnad	Utslaga	Mindre vanliga
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Reaktion vid injektionsställetb	Mindre vanliga
	Pyrexi	Mindre vanliga

^a Utslag definierades enligt följande grupperade föredragna termer: utslag, makulopapulöst utslag, makulöst utslag.

^b Reaktionen vid injektionsstället definierades enligt följande grupperade föredragna termer: reaktion vid injektionsstället, smärta vid injektionsstället, induration vid injektionsstället, ödem vid injektionsstället, svullnad vid injektionsstället.

Spädbarn med högre risk för svår RSV-sjukdom

Säkerheten utvärderades också i MEDLEY hos 918 spädbarn med högre risk för svår RSV-sjukdom, inklusive 196 extremt prematura spädbarn (GA < 29 veckor) och 306 prematura spädbarn med kronisk lungsjukdom, eller hemodynamiskt signifikant medfödd hjärtsjukdom, som fick nirsevimab (614) eller palivizumab (304) inför sin första RSV-säsong. Säkerhetsprofilen var jämförbar med jämförelseläkemedlet palivizumab och överensstämmande med säkerhetsprofilen hos fullgångna och prematura spädbarn vid GA ≥ 29 veckor (D5290C00003 och MELODY).

Immunogenicitet

Som med alla terapeutiska proteiner finns det potential för immunogenicitet.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Det finns ingen specifik behandling för en överdos med nirsevimab. Vid överdosering rekommenderas övervakning för att upptäcka biverkningar samt eventuell symtomatisk behandling.

Verkningsmekanism

Nirsevimab är en rekombinant neutraliserande human IgG1ĸ långverkande monoklonal antikropp till prefusionskonformationen av RS-virusets F-protein som har modifierats med en trippel aminosyrasubstitution (YTE) i Fc-regionen för att förlänga serumhalveringstiden. Nirsevimab binder till en mycket konserverad epitop i antigeniska determinanten Ø på prefusionsproteinet med dissociationskonstanterna K_D = 0,12 nM och K_D = 1,22 nM för stammarna RSV subtyp A respektive B. Nirsevimab hämmar det viktiga membranfusionssteget i den virala inträdesprocessen, neutraliserar viruset och blockerar cellfusionen.

Farmakodynamisk effekt

Antiviral aktivitet

Neutralisationsaktiviteten hos nirsevimab vid cellodling mot RSV mättes i en dos‑responsmodell med odlade Hep‑2-celler. Nirsevimab neutraliserade RSV A- och RSV B-isolat med medianvärden för EC₅₀ på 3,2 ng/ml (intervall 0,48 till 15 ng/ml) respektive 2,9 ng/ml (intervall 0,3 till 59,7 ng/ml). De kliniska RSV-isolaten (70 RSV A och 49 RSV B) samlades mellan 2003 och 2017 från försökspersoner i USA, Australien, Nederländerna, Italien, Kina och Israel och kodade de vanligaste RSV-F-sekvenspolymorfismerna som finns bland cirkulerande stammar.

Nirsevimab uppvisade in vitro-bindning till immobiliserade humana Fcγ-receptorer (FcγRI, FcγRIIA, FcγRIIB och FcγRIII) och likvärdig neutraliserande aktivitet jämfört med de ursprungliga monoklonala antikropparna, IG7 och IG7‑TM (Fc-regionen modifierad för att minska FcR-bindningen och effektorfunktionen). I en bomullsråttmodell av RSV-infektion uppvisade IG7 och IG7‑TM jämförbar dosberoende minskning av RSV-replikation i lungorna och näsmusslorna, vilket starkt tyder på att skydd mot RSV-infektion är beroende av nirsevimabs neutraliseringsaktivitet snarare än Fc‑medierad effektorfunktion.

Antiviral resistens

I cellodling

Flyktvarianter valdes ut efter tre passager i cellodling av RSV-A2- och -B9320-stammar i närvaro av nirsevimab. Rekombinanta RSV-A-varianter som visade minskad känslighet för nirsevimab inkluderade varianter med de identifierade substitutionerna N67I+N208Y (103‑faldigt). Rekombinanta RSV-B-varianter som visade minskad känslighet för nirsevimab inkluderade varianter med de identifierade substitutionerna N208D (> 90 000‑faldigt), N208S (> 24 000‑faldigt), K68N+N201S (> 13 000‑faldigt) eller K68N+N208S (> 90 000‑faldigt). Alla resistensassocierade substitutioner som identifierades bland flyktvarianter vid neutralisering lokaliserades till bindningsstället för nirsevimab (aminosyrorna 62‑69 och 196‑212) och visades minska bindningsaffiniteten till RSV-F-protein.

I kliniska prövningar

I MELODY och MEDLEY hade ingen individ med RSV-infektion i de nedre luftvägarna som krävde läkarbesök (Medically Attended RSV Lower Respiratory Tract Infection; MA RSV LRTI) ett RSV-isolat innehållande resistensassocierade substitutioner för nirsevimab i någon behandlingsgrupp.

I D5290C00003 (individer som fick en engångsdos på 50 mg nirsevimab oberoende av vikt vid tidpunkten för dosering) hade 2 av 25 individer i nirsevimabgruppen med MA RSV LRTI ett RSV-isolat innehållande resistensassocierade substitutioner mot nirsevimab (RSV-A: 0 av 11 individer och RSV-B: 2 av 14 individer). Inga individer i placebogruppen hade ett RSV-isolat som innehöll resistensassocierad substitution mot nirsevimab. Rekombinanta RSV-B-varianter med de identifierade F-proteinsekvensvariationerna I64T+K68E+I206M+Q209R (> 447,1‑faldigt) eller N208S (> 386,6‑faldigt) i bindningsstället för nirsevimab gav minskad känslighet för nirsevimabneutralisering.

Nirsevimab bibehöll aktiviteten mot rekombinanta RSV med resistensassocierade substitutioner mot palivizumab identifierade i molekylära epidemiologiska studier och i neutraliseringsflyktvarianter av palivizumab. Det är möjligt att varianter som är resistenta mot nirsevimab kan ha korsresistens mot andra monoklonala antikroppar riktade mot F-proteinet i RSV.

Klinisk effekt

Effekten och säkerheten av nirsevimab utvärderades i två randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade multicenterstudier (D5290C00003 [Fas IIb] och MELODY [Fas III]) för prevention av RSV-infektion i de nedre luftvägarna (MA RSV LRTI) hos fullgångna och prematura spädbarn (GA ≥ 29 veckor) som gick in i sin första RSV-säsong. Säkerhet och farmakokinetik för nirsevimab utvärderades också i en randomiserad, dubbelblind, palivizumabkontrollerad multicenterstudie (MEDLEY [Fas II/III]) på spädbarn vid GA < 35 veckor med högre risk för svår RSV-sjukdom, inklusive extremt prematura spädbarn (GA < 29 veckor) och prematura spädbarn med kronisk lungsjukdom, eller hemodynamiskt signifikant medfödd hjärtsjukdom, som gick in i sin första RSV-säsong.

Effekt mot RSV-infektion i de nedre luftvägarna som kräver läkarbesök (MA RSV LRTI), sjukhusinläggning p.g.a. MA RSV LRTI och mycket svår MA RSV LRTI hos fullgångna och prematura spädbarn (D5290C00003 och MELODY)

I D5290C00003 randomiserades totalt 1 453 mycket och måttligt prematura spädbarn (GA ≥ 29 till < 35 veckor) som gick in i sin första RSV-säsong (2:1) till att få en intramuskulär engångsdos på 50 mg nirsevimab eller placebo. Vid randomisering hade 20,3 % GA ≥ 29 till < 32 veckor; 79,7 % hade GA ≥ 32 till < 35 veckor; 52,4 % var av manligt kön; 72,2 % var vita; 17,6 % var av afrikanskt ursprung; 1,0 % var asiater; 59,5 % vägde < 5 kg (17,0 % < 2,5 kg); 17,3 % av spädbarnen var i åldern ≤ 1,0 månader, 35,9 % var i åldern > 1,0 till ≤ 3,0 månader, 32,6 % var i åldern > 3,0 till ≤ 6,0 månader och 14,2 % var i åldern > 6,0 månader.

I MELODY (primär kohort) randomiserades totalt 1 490 fullgångna och sent prematura spädbarn (GA ≥ 35 veckor) som inträdde i sin första RSV-säsong (2:1) till att få en intramuskulär engångsdos av nirsevimab (50 mg nirsevimab om vikten var < 5 kg eller 100 mg nirsevimab om vikten var ≥ 5 kg vid tidpunkten för doseringen) eller placebo. Vid randomisering hade 14,0 % en GA ≥ 35 till < 37 veckor; 86,0 % hade en GA ≥ 37 veckor; 51,6 % var av manligt kön; 53,5 % var vita; 28,4 % var av afrikanskt ursprung; 3,6 % var asiater; 40,0 % vägde < 5 kg (2,5 % < 2,5 kg); 24,5 % av spädbarnen var i åldern ≤ 1,0 månad, 33,4 % var i åldern > 1,0 till ≤ 3,0 månader, 32,1 % var i åldern > 3,0 till ≤ 6,0 månader och 10,0 % var i åldern > 6,0 månader.

I studierna exkluderades spädbarn med kronisk lungsjukdom/bronkopulmonell dysplasi eller medfödd hjärtsjukdom (med undantag för spädbarn med okomplicerad medfödd hjärtsjukdom) i anamnesen. Demografiska variabler och baslinjevariabler var jämförbara mellan nirsevimab- och placebogruppen i båda studierna.

Det primära effektmåttet för D5290C00003 och MELODY (primär kohort) var incidens av nedre luftvägsinfektion som kräver läkarbesök (inklusive sjukhusinläggning) orsakade av RT‑PCR‑bekräftad RSV (MA RSV LRTI), karakteriserad främst som bronkiolit eller pneumoni, upp till 150 dagar efter dosering. Tecken på nedre luftvägsinfektion (LRTI) definierades genom att ha ett av följande fynd vid fysisk undersökning som tyder på nedre luftvägsengagemang (t.ex. ronki, stasrassel, krepitationer eller väsning); och minst ett tecken på klinisk allvarlighet (ökad andningsfrekvens, hypoxemi, akut hypoxisk svikt eller ventilationssvikt, nydebuterande apné, näsvingeandning, retraktion, grymtning eller uttorkning på grund av andnöd). Det sekundära effektmåttet var incidensen av sjukhusinläggning hos spädbarn med nedre luftvägsinfektion som krävde läkarbesök. Inläggning på sjukhus p.g.a. RSV definierades som inläggning på sjukhus för LRTI med ett positivt RSV-test, eller försämring av andningsstatus och positivt RSV-test hos en redan inlagd patient. Mycket svår MA RSV LRTI utvärderades också, definierad som MA RSV LRTI med inläggning på sjukhus och behov av extra syre eller intravenös vätska.

Effekten av nirsevimab hos fullgångna och prematura spädbarn (GA ≥ 29 veckor), som inträdde i sin första RSV-säsong, mot MA RSV LRTI, MA RSV LRTI med inläggning på sjukhus och mycket svår MA RSV LRTI presenteras i tabell 2.

Tabell 2: Effekt hos fullgångna och prematura spädbarn mot MA RSV LRTI, MA RSV LRTI med inläggning på sjukhus och mycket svår MA RSV LRTI till och med 150 dagar efter dos, D5290C00003 och MELODY (primär kohort)

Grupp	Behandling	N	Incidens % (n)	Effekta (95 % KI)
Effekt hos spädbarn mot MA RSV LRTI till och med 150 dagar efter dos
Mycket och måttligt prematura vid GA ≥ 29 till < 35 veckor (D5290C00003)b	Nirsevimab	969	2,6 (25)	70,1 % (52,3; 81,2)c
	Placebo	484	9,5 (46)
Fullgångna och sent prematura vid GA ≥ 35 veckor (MELODY primär kohort)	Nirsevimab	994	1,2 (12)	74,5 % (49,6; 87,1)c
	Placebo	496	5,0 (25)
Effekt hos spädbarn mot MA RSV LRTI med inläggning på sjukhus till och med 150 dagar efter dos
Mycket och måttligt prematura vid gestationsålder ≥ 29 till < 35 veckor (D5290C00003)b	Nirsevimab	969	0,8 (8)	78,4 % (51,9; 90,3)c
	Placebo	484	4,1 (20)
Fullgångna och sent prematura vid GA ≥ 35 veckor (MELODY primär kohort)	Nirsevimab	994	0,6 (6)	62,1 % (-8,6; 86,8)
	Placebo	496	1,6 (8)
Effekt hos spädbarn mot mycket svår MA RSV LRTI till och med 150 dagar efter dos
Mycket och måttligt prematura vid GA ≥ 29 till < 35 veckor (D5290C00003)b	Nirsevimab	969	0 (0)	87,5 % (62,9; 95,8)d
	Placebo	484	3,3 (16)
Fullgångna och sent prematura vid GA ≥ 35 veckor (MELODY primär kohort)	Nirsevimab	994	0,5 (5)	64,2 % (-12,1; 88,6)d
	Placebo	496	1,4 (7)

^a Baserat på relativ riskreduktion jämfört med placebo

^b Alla försökspersoner som fick 50 mg oavsett vikt vid tidpunkten för doseringen.

^c Förspecificerad multiplicitetskontrollerad; p-värde = < 0,001.

^d Inte multiplicitetskontrollerad

Subgruppsanalyser av det primära effektmåttet enligt GA, kön, ras och region visade resultat som överensstämde med den totala populationen.

Allvarlighetsgraden av genombrottsfall hos försökspersoner som lagts in på sjukhus för MA RSV LRTI utvärderades. Andelen försökspersoner som behövde extra syre var 44,4 % (4/9) respektive 81,0 % (17/21), försökspersoner som behövde kontinuerligt luftvägsövertryck [CPAP]/högflödesgrimma [HFNC] var 11,1 % (1/9) respektive 23,8 % (5/21), och 0 % (0/9) respektive 28,6 % (6/21) av försökspersonerna togs in på intensivvårdsavdelning, för nirsevimab jämfört med placebo.

Efter den primära analysen fortsatte inkluderingen av spädbarn i MELODY, och sammanlagt randomiserades 3 012 spädbarn till att få Beyfortus (2 009) eller placebo (1 003). Effekten av nirsevimab mot MA RSV LRTI, MA RSV LRTI med inläggning på sjukhus och mycket svår MA RSV LRTI till och med 150 dagar efter dos var en relativ riskreduktion på 76,4 % (95 % KI 62,3, 85,2), 76,8 % (95 % KI 49,4, 89,4) respektive 78,6 % (95 % KI 48,8, 91,0).

Effekt mot RSV-infektion i de nedre luftvägarna som kräver läkarbesök (MA RSV LRTI) hos spädbarn med högre risk för svår RSV-sjukdom (MEDLEY)

I MEDLEY randomiserades totalt 925 spädbarn med högre risk för svår RSV-sjukdom, inklusive spädbarn med kronisk lungsjukdom eller medfödd hjärtsjukdom och prematura spädbarn vid GA < 35 veckor, som inträdde i sin första RSV-säsong. Spädbarn fick en intramuskulär engångsdos (2:1) av nirsevimab (50 mg nirsevimab om vikten var < 5 kg eller 100 mg nirsevimab om vikten var ≥ 5 kg vid tidpunkten för doseringen) eller 5 månatliga intramuskulära doser på 15 mg/kg av palivizumab. Vid randomisering var 21,6 % vid GA < 29 veckor; 21,5 % var vid GA ≥ 29 till < 32 veckor; 41,9 % var vid GA ≥ 32 till < 35 veckor; 14,9 % var vid GA ≥ 35 veckor. Av dessa spädbarn hade 23,6 % kronisk lungsjukdom; 11,2 % hade medfödd hjärtsjukdom; 53,5 % var av manligt kön; 79,2 % var vita; 9,5 % var av afrikanskt ursprung; 5,4 % var asiater; 56,5 % vägde < 5 kg (9,7  % var < 2,5 kg); 11,4 % av spädbarnen var i åldern ≤ 1,0 månader, 33,8 % var i åldern > 1,0 till ≤ 3,0 månader, 33,6 % var i åldern > 3,0 månader till ≤ 6,0 månader och 21,2 % var i åldern > 6,0 månader.

Effekten av nirsevimab hos spädbarn med högre risk för svår RSV-sjukdom extrapoleras från effekten av nirsevimab i D5290C00003 och MELODY (primär kohort) baserat på farmakokinetisk exponering (se avsnitt Farmakokinetik). I MEDLEY var incidensen av MA RSV LRTI till och med 150 dagar efter dosen 0,6 % (4/616) i nirsevimabgruppen och 1,0 % (3/309) i palivizumab-gruppen.

Skyddets varaktighet

Baserat på kliniska och farmakokinetiska data varar skyddet som nirsevimab ger minst 5 månader.

Nirsevimabs farmakokinetiska egenskaper baseras på data från enskilda studier och populationsfarmakokinetiska analyser. Farmakokinetiken för nirsevimab var dosproportionell hos spädbarn och vuxna efter administrering av kliniskt relevanta intramuskulära doser inom dosintervallet 25 mg till 300 mg.

Absorption

Efter intramuskulär administrering uppnåddes maximal koncentration inom 6 dagar (intervall 1 till 28 dagar) och den uppskattade absoluta biotillgängligheten var 85 %.

Distribution

Den uppskattade centrala och perifera distributionsvolymen för nirsevimab var 249 ml respektive 241 ml för ett spädbarn som vägde 5 kg. Distributionsvolymen ökar med ökande kroppsvikt.

Metabolism

Nirsevimab är en human IgG1κ monoklonal antikropp som bryts ned av proteolytiska enzymer med stor spridning i kroppen och som inte metaboliseras av leverenzymer.

Eliminering

Som en typisk monoklonal antikropp elimineras nirsevimab genom intracellulär katabolism och det finns inga tecken på målmedierad clearance vid kliniskt testade doser.

Beräknad eliminering för nirsevimab var 3,38 ml/dag för ett spädbarn som vägde 5 kg och den terminala halveringstiden var cirka 69 dagar. Eliminering för nirsevimab ökar med ökande kroppsvikt.

Särskilda populationer

Ras

Det fanns ingen kliniskt relevant effekt av ras.

Nedsatt njurfunktion

Inga kliniska studier har utförts för att undersöka effekten av nedsatt njurfunktion. Som en typisk IgG monoklonal antikropp elimineras inte nirsevimab renalt på grund av sin stora molekylvikt, varför förändring i njurfunktionen inte förväntas påverka nirsevimabs eliminering.

Nedsatt leverfunktion

Inga kliniska studier har utförts för att undersöka effekten av nedsatt leverfunktion. Eftersom IgG monoklonala antikroppar inte primärt elimineras via levern förväntas inte förändringar i leverfunktionen påverka eliminering av nirsevimab.

Spädbarn med högre risk för svår RSV-sjukdom

Det fanns ingen signifikant påverkan av kronisk lungsjukdom eller medfödd hjärtsjukdom på nirsevimabs farmakokinetik.

Farmakokinetiskt (Farmakokinetiska)/farmakodynamiskt (farmakodynamiska) förhållande(n)

I D5290C00003 och MELODY (primär kohort) observerades en positiv korrelation mellan ett AUC-värde i serum (baserat på eliminering vid baslinjen) över 12,8 mg *dag/ml och en lägre incidens av MA RSV LRTI. Den rekommenderade doseringsregimen bestående av en 50 mg eller 100 mg intramuskulär dos för spädbarn under deras första RSV-säsong valdes på grundval av dessa resultat.

I MEDLEY uppnådde > 80 % av spädbarnen med högre risk för svår RSV-sjukdom, inklusive spädbarn födda extremt prematura (GA < 29 veckor) och spädbarn med kronisk lungsjukdom eller medfödd hjärtsjukdom, exponering för nirsevimab associerade med RSV-skydd (serum-AUC över 12,8 mg *dag/ml) efter en engångsdos (se avsnitt Farmakodynamik).

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet samt korsreaktivitet i vävnader visade inte några särskilda risker för människa.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Beyfortus 50 mg injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Varje förfylld spruta innehåller 50 mg nirsevimab i 0,5 ml (100 mg/ml).

Beyfortus 100 mg injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Varje förfylld spruta innehåller 100 mg nirsevimab i 1 ml (100 mg/ml).

Nirsevimab är en human, immunglobulin G1-kappa (IgG1κ) monoklonal antikropp framställd med rekombinant DNA‑teknik i ovarieceller från kinesisk hamster (CHO‑celler).

Förteckning över hjälpämnen

L‑histidin

L‑histidinhydroklorid

L‑argininhydroklorid

Sackaros

Polysorbat 80

Vatten för injektionsvätskor

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Nirsevimab

Miljörisk: Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

Hållbarhet

2 år.

Beyfortus kan förvaras i rumstemperatur (20°C–25°C), när det skyddas från ljus, i maximalt 8 timmar. Om denna tid överskrids måste sprutan kasseras.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2°C–8°C).

Får ej frysas.

Får ej skakas eller exponeras för direkt värme.

Förvara den förfyllda sprutan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Särskilda anvisningar för destruktion

Detta läkemedel ska administreras av utbildad sjukvårdspersonal med aseptisk teknik för att säkerställa sterilitet.

Inspektera läkemedlet visuellt med avseende på partiklar och missfärgning före administrering. Läkemedlet är en klar till opaliserande, färglös till gul lösning. Injicera inte läkemedlet om vätskan är grumlig, missfärgad eller innehåller stora partiklar eller främmande partiklar.

Använd inte den förfyllda sprutan om den har tappats eller skadats eller om säkerhetsförseglingen på kartongen har brutits.

Destruktion

Varje förfylld spruta är endast avsedd för engångsbruk. Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Injektionsvätska, lösning (injektionsvätska).

Klar till opaliserande, färglös till gul lösning med pH-värdet 6,0.